“Kungahuset är en fin symbol för Sverige och en riktig dörröppnare för svenskt näringsliv utomlands. På ett sätt som politiker inte klarar av”. Det är ett av flera argument för monarkin i Sverige som man kan höra. Speciellt idag hörs flera åsikter om just monarkin vara eller icke vara eftersom Hans Majestät konungen Karl XVI Gustav fyller 70 bast!
Hela Stockholm är fyllt av folk där vissa har rest långt för att få en skymt av kungen samt överlämna en blomma eller en present. Ja, det är faktiskt jättemånga som lämnar presenter också. Funderar över hur de tänker . “Kungen blir säkert jätteglad om han får en vepa från Ullåker”. Kanske rart på något vis, men dock naivt. Men, många goda handlingar gör vi ju faktiskt för vår egen skull.
Jag vet inte exakt, men en kvalificerad gissning är att alla presenter registreras och sätts ner i ett mörkt rum någonstans. Från vanligt folk, alltså. “50-års-present-rummet” o s v. För framtida folklivsforskning, vilket i och för sig kan berätta en hel del. Men vepan från Ullåker kommer aldrig att dyka upp i kungens huvud igen.
Det svenska kungahuset har gamla anor och förutom den nuvarande levande kungafamiljen så finns ett stort antal gods, gårdar, parker, historiska föremål, historiska dokument och en massa konst att förvalta. Det måste göras oavsett om vi har ett kungahus eller inte.
Som politisk frågan att driva är “lägg ner monarkin” rätt död idag. Sedan Torekovskompromissen är de flesta nöjda och tycker att det fungerar. Och det gör det ju. När kungen firar idag så får alla “vara med” via Public Service samt stå och vänta på borggården o s v. Ger i alla fall en känsla av att alla får delta.
Ett argument som till sist brukar användas som slutkläm i diskussionen om monarkins vara eller icke vara är “Det är så fina människor och vi behöver dom att titta på”. Ja, det är klart att de är fina människor! På alla sätt! Men, jag lovar er att om monarkin skulle läggas ner i morgon så kommer dom att vara lika populära och fotograferade.
I alla samhällen uppstår alltid en sorts överklass att beundra. Dra er till minnes hur det såg ut i det kommunistiska Sovjet? Var alla lika där? USA har aldrig haft en kung, men likväl behandlas presidentfamiljerna som kungligheter. För att inte tala om andra sorters stjärnor inom musik och film. Vi har ett behov av att sätta någon på pedestal och beundra. Så oavsett samhället kommer det att ske.
Liberalismen är sprungen ur ett motstånd mot monarkin. Och även om vi har ett maktlöst kungahus så är det en påminnelse om diktaturtider. Men huvudargumentet för att vara emot monarki idag är dock: Det är inte schysst att inte låta en människa vara det hen vill vara! Om vi tror att alla skall beredas samma chanser att gå den väg de vill i livet så kan vi inte låta en grupp födas in i ett predestinerat liv. Alla skall ha samma chaser att bli det man vill. Har visserligen luckrats upp något i och med att våra kungabarn har valt livskamrater “av folket”. Och dessa livskamrater har ju gjort valet att träda in i offentligheten av fri vilja. Men, inte nog med det. De förvägras grundläggande mänskliga rättigheter! Som religionsfrihet, lyssna till Riksdagens debatter och yttrandefrihet. Det sista finns, men hur brukar det gå? Hur känns det? Argument om att det överallt hela tiden ändå är så att vi föds in i sammanhang vi inte valt kommer också. Ja, så är det såklart, men vi kan aldrig ge upp att möjligheten att förändra skall finnas för alla. Här backar vi verkligen upp en institution som superaktivt konserverar.
Jo, säger kungahusivrarna, men det är faktiskt fullt möjligt att abdikera. Förvisso är det så. Men att lägga en sådan enorm börda på en person som inte valt att hamna i det valet från början är ju absolut inte snällt. Det handlar om att bryta ett kontrakt med så många människor! Och att strunta i allt man fått. All utbildning. Det är inte lätt att kliva av från. Krävs enormt mycket kraft. Tänk bara hur svårt det är att gå ur en kyrka och lämna en tro man vuxit upp med.
Kungen skall givetvis firas när han fyller år. Grattis.
Frågan om hur man ställer sig för eller mot monarki- är en principfråga. Dock aldrig en fråga jag kommer att driva.
