Till slut började jag att titta på den

20181104_114609

Flera gånger hade jag hört talas om HBO-serien The Handmaid´s tale. Den som är baserad på en trettiofem år gammal bok av Margaret Atwood och handlar om en dystopisk framtid i närtid*, när hot om terrorism och klimatkatastrof gör att staten inför undantagstillstånd, vilka snart blir permanenta och övergår i fullständig diktatur. Miljökatastrofen har även gjort kvinnorna ofruktsamma – men även de flesta män, fast det låtsas man inte om. Några kvinnor är dock fruktsamma och dessa blir avelsdjur. De män som ska befrukta dem är de som har makten i samhället och de kallas för “Anförare”. Men det är vanliga herrar och slavar. Angiveri och mycket hårda straff för dem som bryter mot lagarna. Allt baserat på en hård tolkning av den kristna bibeln. Kristendomen används här som motivering. I serien får en kvinna som inte tar det hela på allvar sitt ena öga borttaget och när huvudpersonen försöker smita med ett tåg till Boston, piskar de hennes fötter blodiga.

Jag ville länge absolut inte se den här serien. Den lät så förfärligt hemsk och jag tänkte att jag har nog med vansinnesbilder inlagda genom åren i mitt huvud. Både från verklighetens nyhetssändningar och alla filmer man sett. Inte ännu en till, alltså.  Men så var jag på en privat fest för några veckor sedan och då sade en kvinna till mig att jag bara måste se den! ”Jag lever med den här serien varje dag” sa hon. Orden stannade kvar och nu har jag alltså börjat att titta på den. Bara sett några avsnitt och vill egentligen inte se fler – men gör det ändå.

Tankarna går till IS och hur de hade det i Raqqa. Stenhård kontroll av människor – att de hade poliser som åkte runt och tog in människor som inte gjorde allting rätt. Offentliga avrättningar, spöstraff och våldtäkter. Islam användes här som motivering.

I The handmaids tale finns en vägg där hängda personer hänger ett tag för allmän beskådan – för att påminna om vad som händer dem som bryter mot lagarna. ”It´s forbidden” sägs då och då. Huvudpersonen har skäl att vilja överleva och lyder därför allt.

Jag har faktiskt aldrig i hela mitt liv sett en så hemsk serie. Hotet är ständigt närvarande och man vet inte vem man kan lita på. Det ska föreställa USA – som drabbats av demokratisk kollaps. En hotande omvärld gjorde det möjligt att rida på människors rädsla för den andre och det okända. Hårdare och hårdare lagar infördes – censur och  övervakning – och när folk började att protestera blev de nedskjutna under en demonstration. Många hann fly till Kanada – men inte alla. Därefter poliser och hemliga poliser överallt. Gatunamn monteras ner och flaggan görs om.

Serien är bara fiktion. Verkligheten är värre. Vi vet ju hur människor har det i Nordkorea. Där är det ju samma sak! Där har man lyckats med att hjärntvätta så otroligt många människor. Nyligen fick vi rapporter om att kvinnor riskerar att bli våldtagna hos polisen! Det är ingen idé att anmäla.

Förutom det om IS som jag skrev om ovan, så vet vi att spöstraff är det vanligaste straffet i Mellanöstern och det förekommer även att människor stenas till döds. Precis som på medeltiden. Ett människoliv betyder ingenting i jämförelse med att behålla makten.

I Östtyskland avlyssnades människor som man kunde ana inte sympatiserade med staten och fler än hundra personer sköts till döds när de försökte ta sig över Berlinmuren, under de 38 år den fanns. Fast man visste att man riskerade att bli skjuten, så försökte människor ändå då och då. De som inte stod ut.

I en diktatur måste du vara stenhård, annars går den inte att upprätthålla. Och eftersom alla aldrig kommer att tycka lika, så krävs det alltid många offer. Skicka bort, låsa in, tortera och avrätta de som saboterar.

Liberalismens kärna är tolerans mot oliktänkande. Det var John Locke, som efter de trettioåriga krigen insåg att det var lönlöst att försöka få alla i ett område att tycka samma. Det enda  (DET ENDA!) som fungerar är att tillåta olikheter, mångfald, olika levnadssätt och tro. Endast då får vi fungerande samhällen.

Idag skriver Björn Wiman i DN om Bolsonaros seger i Brasilien. Vi vet att Bolsonaro talar om hårda tag (kraftfulla män har alltid framgångar i tider av oro) hårdare straff och inskränkningar av kvinnors frihet. Han fick med sig pingstkyrkan – vilken hans fru tillhör – och detta i talet om familjevärden och om inskränkning av aborträtten. Alla måste förstå att just aborträtten inte handlar om medicinska framsteg eller om etik, utan om att kontrollera kvinnor. Även om vi självklart kan ha etiska diskussioner och egna ställningstaganden om den!

Wiman skriver att ”det har redan  börjat”. Anhängare till Bolsonaro uppmanar studenter att rapportera om deras lärare talar illa om presidenten. ”Redan under kampanjens första dagar gick telefonen varm”. Bolsonaro är inte ”bara en i raden av högerpopulister. Han är en fascistisk anhängare till diktatur och tortyr. …har mer gemensamt med Joseph Goebbles än med Silvio Berlusconi. Minoriteter och oliktänkande i Brasilien har all anledning att frukta”. (DN 2018-11-04)

Tiderna ändras. Kontexter skiftar. Förutsättningar skiljer sig åt. Men människan är densamme. Vi har väldigt svårt att stå emot grupptryck och vi är lätta offer för gemensamt tänkande.

Det gäller att lyfta blicken och stå emot. Oavsett var eller hur detta grupptänkande uppstår. Oavsett hur motiveringen ser ut.

Att The Handsmaid´s tale är så skrämmande beror nog på att det är ”vår” värld det handlar om. Den moderna föregångaren USA utgör scen och vi känner igen oss i allt. Det är svårare att förstå Nordkorea och Saudiarabien.

Men Margaret Atwood skrev det här för många år sedan. Idag känns det mycket närmare, med Trump som är lynnig som ett barn. Hetsar mot de han inte inte gillar och har gått i bräschen för ett språkligt moraliskt förfall. Jag ryser när jag tänker på hans massmöten innan valet, när han uppmanade publiken att hålla utkik efter sabotörer. Samt hur han fick igång en kör mot Hillary. “Lock her up

Vår sätt att leva på kanske är mera hotat än vi tror? Att det totalitära samhället aldrig ligger längre bort än en klimatkatastrof och ett stort terrorbrott. Folk blir rädda och tillåter undantagstillstånd att bli permanenta.

Live and let live. Värna institutionerna. Inför skydd för våra grundlagar.

*Det är lite lustigt, men de har valt att gå till stilen 1800-tal och 1950-tal i detta samhälle. Ofta tas 1950-talet som en idealtid. Mer om det senare.