Elaine Eksvärd skriver i sin bok Snacka snyggt att social kompetens slår alla examina i världen. Idag är det väldigt viktigt med social kompetens och att du lyckas framstå som duktig. Du måste ge ett bra intryck och du har inte mycket tid på dig. Men det känns ändå lite sorgligt att gedigna studier inte trumfar mingeltalang.
Har just läst Lars Anders Johansson på Timbro (Mannen som kunde tala med MÖP:ar) där han funderar över varför Hultqvist är så populär att hälften av borgerligheten är beredda att stödja honom i misstroendeförklaringen och önskar således att kravet om denna skall dras tillbaka. Det ger ett splittrat intryck och gagnar inte kommande maktskifte. Så frågan kvarstår, vad är det egentligen som gör honom så populär, undrar Anders?
Anders spekulerar i varför Hultqvist lyckas att nå ut till de som jobbar inom försvaret. Han visar engagemang och ”talar deras språk” – även om han inte driver samma linje som de. De försvarsanslag de efterfrågar har han inte stöttat. Anders gör sedan en jämförelse med Bengt Göransson, 80-talets kulturminister. På sin tid väldigt populär, men utan att ha gjort något egentligt avtryck i politiken. Men ”han talade på ett sätt som vann genklang hos kultursektorn”.
Det handlar alltså om en upplevelse av att han är trovärdig. Så här får Elaine Eksvärd rätt. Men Hultqvist förefaller faktiskt ganska stillsam och nästan lite butter. Upplevs det som trovärdigt? Ja, det kanske är just det som är hemligheten.
Jag tror att källan kan spåras i vårt enorma sug och behov efter lugna, kloka, ostylade, äldre personer med äkta pondus. Utan tandblekning och selfies tagna i joggingspåret. Jag säger bara Marit Paulsen och Leif GW Persson. De lyfter inte ett lillfinger för att blidka någon, utan de bara är sig själva. Är inte rädda för att ta sig den tid de behöver och vägrar anpassa sig till diverse mallar och önskemål. Kanske Hultqvist kan sälla sig till denna skara?
Fortfarande handlar det alltså om en rad spekulationer över varför han röner sådan popularitet. Löfven dundrar om att vi inte har råd att förlora honom i dagens oroliga läge. Lutar sig framåt under presskonferensen och använder sin kroppshydda för att förstärka orden. Såg ett skämt på twitter om “att vi kanske ska ta och ställa in valet nästa år, eftersom landet inte klarar sig utan Hultqvist”.
När det kommer till den här misstroendeförklaringen så är argument för den inte att man ogillar en minister. Utan för att man inte känner förtroende för dem i rollen för sitt uppdrag. Precis därför drar man inte tillbaka en misstroendeförklaring med argument om att man gillar någon.
En statsminister väljer själv sina ministrar. Därför blir det känsligt när en minister kritiseras.
Idag börjar journalister skriva om att storyn inte går ihop. Bered er på en fortsättning av #TSgate.
