Vad ska vi göra med Nya Tider?

Just nu pågår en kampanj för att bojkotta Bok och Bibliotek i Göteborg därför att Nya Tider har fått grönt ljus att ställa ut. 

Bok & Bibliotek är en av årets höjdpunkter för oss alla som älskar att ta del av nya publikationer inom samhälle, historia, utbildning och politik. Årets tema för bokmässan är dessutom Bildning – vilket jag som ny ordförande för Studieförbundet Vuxenskolan i Göteborg kommer att ta ett extra grepp om framöver.

Det som nu händer gång på gång är att främlingsfientliga grupper shanghaiar hela tillställningar när andra hoppar av i protest mot att de fått tillåtelse att delta. De får spela martyrer och får enormt mycket uppmärksamhet.

Argumenten mot att låta dem delta är att de inte accepterar alla den liberala demokratins friheter, utan har en agenda där de önskar begränsa dessa. Att de därför inte har där att göra.

Man blir riktigt mörkrädd när man läser Nya Tider. För att inte tala om  Fria Tider och Nordfront. Konceptet är att genomgående välja ut händelser där invandrare är inblandade i kriminalitet, för att ge en känsla av att det är det enda som händer en masse. Man jobbar hårt på att belägga sin världsbild och tar med allt möjligt som kan stärka den. Auktoritetsargument används flitigt. Motstånd mot abort, kvinnors frigörelse kan också ses. T ex att någon uttalar att barn kommer i kläm i pride-festivalerna och att kvinnor inte mår bra av p-piller.

Genomgående finns en bakgrundsfond om att allt håller på att gå åt helvete tack vare EU, invandringen och globaliseringen. Politiker är korrupta och media förljugen.

Jag går då och då igenom sådana sidor med eleverna för att rusta dem med kunskap om att se just denna förvrängning och hur de gör det.

Över lag hos alla konservativa tänkare finns ett motstånd mot modernitet och något slags nostalgiskt tänkande om att det går att ta sig tillbaka till något som inte längre finns. Men, framförallt finns där en rädsla för det okända och en rädsla för den egna tryggheten. Den måste vi ta på allvar och bemöta.

Sd är stora i opinionsmätningarna. Jag har talat med flera personer som säger sig vilja rösta på dem endast för att protestera mot de andra partierna. Ge dem en känga. ”Ju hårdare de andra partierna behandlar Sd och ju mer kritik de får, desto mer bestämd blir jag att rösta på dem”, sa någon.

Sd:s väljare är idag till största delen etablerad medelklass som tidigare röstat på både moderaterna och socialdemokraterna. De har lite olika skäl till att rösta på Sd. En del uppger att de känner rädsla för ökad kriminalitet. Andra upplever ett hot mot vår kultur eller känner en rädsla för försämrad ekonomi. Men gemensamt för dem alla är att de är kritiska till invandring. Ökad invandring ligger bakom de olika skälen till deras oro och rädsla.

Vi har en tendens att ta till oss det som förstärker vår uppfattning. Därför dras vi till artiklar som bekräftar att det var just en invandrare som låg bakom ett brott, eller vad boende kostar per dygn för ensamkommande.

Vi tenderar umgås med samma sorts människor – eftersom vi inte orkar med bråk med varandra. (Ja, inte bara av det skälet, såklart)

Men orka bråka är precis vad vi måste.

De som röstade för Brexit gjorde det av många olika skäl. Där fanns allt – från de som var riktiga EU-motståndare för det trodde att allt dikterades från Bryssel, till de som hade en diffus känsla av att vara berövade något, samt proteströster mot den allmänt rådande politiken. Väldigt många baserade sina ståndpunkter på ren okunskap. (Har skrivit om det tidigare)

Demokrati betyder folkstyre. Men det kräver att de som skall rösta är informerade och kunniga. Att sörja för att medborgarna är kunniga får inte glömmas bort.

Det kan inte vara som med kampanjen ”A non smoking generation” , vilken vi som var tonåringar på 80-talet minns. På några år är dessa ungdomar vuxna och det kommer nya ungdomar, som också behöver fostras. Rökningen minskade under de år kampanjen pågick.

När kravet om allmän och lika rösträtt kom infördes allmän skolgång. Något annat var inte möjligt. Därefter kom många varianter av folkbildning för de som inte omfattades av skolan. Jag hoppas att alla känner till kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad! När kvinnor fått rösträtt, så behövde de utbildning för att kunna delta. Fogelstadsgruppen var en handfull kvinnor som ordnade kurser i kommunalpolitik*.

Föreningssverige ser idag inte ut som förr.

Få är aktiva i de politiska partierna eller andra gamla föreningar och får därmed inte den skolning i mötesteknik och argumentation som var vanlig förr.

Internet har – till skillnad mot vad vi trodde – fördjupat kunskapsklyftorna.

De som inte finns i skolorna når vi alltså inte idag på samma sätt som förr.

Många sitter ensamma hemma vid sina datorer och läser sådant de skulle behöva vägledning för – för att kunna sätta det i rätt sammanhang.

Demokrati är inte bara allmän och lika rösträtt – det är även kännedom om hur allt hänger ihop. Baserad på kunskap och deltagande.

Därför måste de institutioner som sörjer för detta underhållas. Ständigt!

Om det är demokrati som råder, så innefattar det tolerans, åsikts-, yttrande-, mötes-, föreningsfrihet o sv. Det vet vi. Vi kan inte – hur mycket vi än vill-  sortera ut vad som är tillåtna eller inte tillåtna åsikter. Det säger sig själv. Då är det ingen liberal demokrati längre. Då har den frångåtts.

Det vi kan göra är att använda det enda vapen som en demokrati tillåter: debattera med argument.

Om de främlingsfientliga grupperna förbjuds komma till både Bokmässan och Almedalen, så finns de ändå kvar någon annanstans.

De främlingsfientliga grupperna har anhängare – så ser verkligheten ut. Anhängarna är rädda av olika skäl. Det enda som kan minska rädslan är kunskap om vilket samhälle de främlingsfientliga gruppernas idéer kommer att leda till. Jag tror inte att de flesta av deras anhängare då kommer att vara kvar som anhängare.

Både på Bokmässan och i Almedalen finns en chans att ställa dem till svars. Vi måste motstå impulsen att förbjuda det vi ogillar. Att alltid tänka ett steg längre.

* Finns att läsa om i Kvinnor på gränsen till genombrott av Ulrika Knutson