Jag känner mig så illa berörd av den nya serien Westworld som jag har börjat att titta på nu i dagarna. Den handlar om ett intelligent team som har skapat helt naturtrogna robotmänniskor, vilka bor i en stor naturpark på prärien i en tidstypisk sen 1800-talsmiljö. Allt finns där, som vi känner det från westernserier. Cowboykläder, salooner, prostituerade, whiskey, sheriffer – ja, hela rubbet.
Till denna naturpark kan det sedan komma rika turister, för att under några dagar leva ut sin fantasi om att få vara med i den här tiden, vilken det ofta romantiseras om.
Vilka fantasier är det då de lever ut? Jo, här får de skjuta folk (alltså robotar) vilka blöder, skriker och skakar som vore de verkliga människor. Det är till 100% naturtroget. De har sex med robotarna, våldtar dem och de super.
Eller så väljer de att åka ut på ett klassiskt “uppbåd” – för att skjuta efterlysta “banditer”, eller indianer. Hela paketet.
Storyn skrivs av anställda, vilka verkar leva hela tiden på en företagsanläggning, vilken såklart är hyperteknologisk och har överblick över allt som händer i parken. Därifrån programmeras storys och robotar kan kontrolleras. Där tillverkas även robotmänniskorna och repareras.
Stämningen bland personalen är mycket hård. “You better fuck …” o s v. Den arbetsplatsen hade en inte velat jobba på.
Gästerna, som betalar dyrt, anländer med tåg till parken. Väl där väljer de sedan själva vad de vill delta i. Inga gränser finns för vad de får göra i parken och poängen är att de där har möjligheteb att bete sig gränslöst och leva ut sina fantasier om att …..skada.
För skada är just vad de verkar längta efter.
Serien har fått mycket uppmärksamhet när den är spännande, lite svår att få grepp om och den har lockat många stora skådespelare, som Anthony Hopkins, Ed Harris och Evan Rachel Woods m fl.
Något har börjat hända med robotarna, vilket såklart lockar till vidare tittande – men jag kommer att titta vidare med stort obehag.
Det är så fruktansvärt mycket övervåld. Skallar krossas och blod rinner. Stora knivar och en förfärligt massa skjutande. När man vet att det är robotar blir våldet extremt.
Det finns något djupt, krypande bakom storyn. Att få leva ut sina sjuka våldsfantasier på sin semester. Som om det är till sådant man längtar? Vad finns bakom?
Det handlar alltid också om att gränser förflyttas.
Nu är jag visserligen fröken fröken här, som höjer en moralens pekfinger i luften. “Videovåld”, eller?
Men, jag kopplar ihop det med allt övrigt som händer i världen just nu. Inget sker i en isolerad bubbla. Förråat klimat. Verbalt och fysiskt. IS avrättningsvideos. Språket på sociala medier. Trumps kampanj.
Kanhända är detta ett försök att hålla vardagsvåldet stången? Att bemästra demonerna genom att visa upp dem? Jag gissar. Famlar.
Jag följer även serien Midnattssol, vilken utspelar sig i Kiruna, vilket är väldigt kul. Känns lite som att den vill folkbilda om Norrland och samernas liv. Det är mycket “det är bara samer som får ha renar” o s v. Som om ingen kände till det. (Ja, jag skojar bara. De flesta känner inte till det) Men, även den serien innehåller en rad bestialiska mord. Det första mordet sker genom att en man binds fast på ett helikopterblad och omkommer när bladet börjar rotera. Detta leder till att huvudet slits loss. Jag har aldrig i hela mitt liv föreställt mig att någon skulle kunna göra något sådant mot en person. Oavsett. Nu finns den bilden i mitt huvud.
Jag försöker säga till eleverna att de ska vara försiktiga med vad de stoppar in i sitt huvud. För det stannar där.
Well – har ljudet och bilden och orden blivit råare då? Kanske inte. Människan har alltid varit benägen att ta till våld och fantasin känner inga gränser när det gäller att vara uppfinningsrik gällande ondskefulla metoder eller värre vapen. Men de har blivit mera frekvent och vardagligt spridda. De flödar överallt.
Lisa Marklund sa i sitt sommarprat i fjol att deckare med hemska mord och mordgåtor är ett fenomen vi endast ser i västvärlden. Frågar du någon i ett krigshärjat land så förstår de inte vitsen med att roa sig med sådant, när världen är full av det ändå. Värt att tänka på.
Avslutar med en fin bild. För att jämna ut.
