Category: Resor

Förra veckan var det en demonstration i Göteborgs hamn. En armada av fiskebåtar försedda med banderoller körde runt, runt i protest mot planer på vindkraftsparker till havs. Till GP:s reporter sade Peter Ronelöv Olsson, ordförande Sveriges Fiskares Producentorganisation: “Vi är inte mot vindkraftverk generellt, men man lägger vindkraftverken på fiskarnas lekplatser och på de absolut bästa fiskeplatserna”. (GP 2023-06-16)

Regeringen har beviljat tillstånd för vindkraft i Kattegatt. Både fiskarna och Försvarsmakten har lämnat negativa svar till regeringen under remissrundan, men beslutet kan inte överklagas, utan man kan endast ansöka om prövning hos Högsta Domstolen.

Vindkraftsparker växer upp på allt fler ställen och i takt med det ökade elbehovet, räcker det inte längre att lägga dem i skymundan till skogs. Västkusten erbjuder rejält med vind, något jag kan intyga efter trettio år på Hönö. Därför är det en attraktiv plats att lägga havsparker. Men det är även ett mycket trafikerat område.

Protestaktioner av liknande slag mot vindkraftsparker har vi sett på många platser i landet. Ska vindkraftsparken ligga på land, har kommunen veto. Hela 78% av planerade projekt stoppades under 2021, enligt en undersökning som Svensk vindenergi låtit göra. Fler kommuner i södra Sverige än i norra. Men den industriella expansionen som nu sker i Norrland är efterlängtad och där finns en annan inställning till utbyggnaden.

Continue reading ““Gärna vindkraft, men inte här””

Jag har skrivit om en fråga som engagerat mig allt sedan jag läste till lärare på 90-talet: diagnossamhället. Sedan dess frågan debatterats med jämna mellanrum. Idag är de första ADHD-barnen vuxna och många av dem önskar få bort sin diagnos. Bland annat influencern och företagaren Isabella Löwengrip. Har vi skapat ett samhälle där inte minst barn måste få en diagnos för att få hjälp med stöd i olika situationer? Och har vi skapat ett samhälle och en skola som utsätter människor för en orimlig press och stress, som vi sedan skyler över genom diagnostisering och medicinering? Diagnoser som tidigt i livet placerar en person i ett fack som senare kan vara mycket svårt att ta sig ur. Jag tar inte ställning till om ADHD är en rimlig diagnos eller ej. Den frågan lämnar jag till andra. Men jag vill bestämt hävda principen om varsamhet: Undvik att överdiagnostisera. Låt inte diagnoserna styras av ekonomiska bidrag till de enskilda skolorna.
Och framför allt: Ge utrymme för människors personligheter och olikheter. Vi får aldrig frestas att medicinera bort dem. 

Idag är jag publicerad i Bohusläningen, där jag skriver om betyg. Om hur alla system drabbas av inflation på något sätt. De senaste två betygssystemen vi haft har visat på högre andel höga betyg över åren, men utan att kunskapsnivåerna ökat i samma takt. Detta utifrån de nationella proven. De nationella proven ska vara en slags måttstock för betygen, men de korrelerar inte alltid. Samt att nationella prov inte görs för alla ämnen. Men det finns motstridiga undersökningar om detta.

I det relativa 1-5-systemet var det visserligen inte så bra att få en etta eller en tvåa, men det var fortfarande ett betyg. Att sätta underkänt – F – på en elev är svårt för många att hantera. Även om läraren förklarar att “det är inte du som är underkänd, utan det du visat i ämnet”, är det inte alltid de kan skilja på det. Många tappar helt självförtroendet och halkar efter.

När G, VG, MVG skulle bytas ut i Gy-11, var det en engagerad lärare som åkte runt på skolorna och pläderade för att behålla trestegssystemet. Han sa att framförallt blir det “för svårt” att sätta betyg i fem steg, istället för tre. (bortsett från underkänt) Lärare praktiserade dock internt till elever om de hade “starkt” eller ” svagt” betyg i något steg. Den elev som till exempel fick G+ skulle känna att den var “på väg” mot ett VG. Men det var inte säkert att eleven i slutändan fick VG, utan ett G – precis som den elev som fått G-.

I det nya systemet skulle eleven med ett G+ få ett D. Men stegen i F-A är svåra att förklara skillnaderna emellan, även om läraren känner sig säker på vilket betyg eleven ska ha. För ett enskilt moment kan det handla om en enda mening som skiljer ett E från ett D – o s v.

Att undervisa och sätta betyg är ett hantverk som tar några år att lära sig. För en ny lärare är det väldigt viktigt att rådgöra med en erfaren lärare vid betygssättning. En ny lärare tenderar även att vara strängare i sin bedömning än en erfaren.

Continue reading “Ingen ska behöva känna sig underkänd”

“Afghanistan är världens tystaste land”. Det kunde man höra i morse på radions nyheter. Det är nämligen förbjudet att spela musik där. Under ett par års tid har musik inte “varit tillåtet”, men nu är det förbjudet. De får inte heller sjunga. Kort sagt, all kultur är numera förbjuden av talibanerna. Detta är en upprepning av vad talibanerna gjorde på 1990-talet – trots löften om att den nya regimen skulle bedriva ett annat sorts styre.

Tänk att din störta rädsla kan vara att någon ska hitta ditt musikinstrument? Så är det nu för många i Afghanistan. För de vet att det leder till grymma straff.

Kultur är lika viktigt för människor som bröd. Vi är andliga varelser som vill skapa och uttrycka oss. Kultur håller traditioner vid liv och håller ihop samhällen och olika gemenskaper. Utgör kartor till det förflutna och kan orientera oss i framtiden. Det är ett grymt tillvägagångssätt att förbjuda musik. Det är att långsamt strypa näringstillförseln till själen.

För ett par dagar sedan deklarerade talibanstyret också att omvärlden skulle respektera deras särskilda lagar för kvinnor. Kvinnor tagna som gisslan av sitt eget land. För hur länge? Viljan till kamp är dock stor och eftersom skillnaderna är stora mellan olika delar av landet, förekommer motstånd och mobilisering för framtiden.

Nytt är även förbud för flickor att gå i skolan efter år sex. (Två tredjedelar av landets befolkning är under tjugofem år. ) Ett land som inte utbildar kvinnor hamnar ohjälpligt efter gällande de flesta områden. Detta eftersom kvinnor är de som fostrar barn och har hand om familjen. Det är direkt farligt att inte utbilda kvinnor.

Detta skrev jag den 16 augusti 2021- Om när talibanerna tog över:

Continue reading “Världens tystaste land”

Ingen handling ska fördömas så hårt som den som i ondskefullt syfte är riktad mot ett barn. Barn är värnlösa och ska skyddas och vårdas i alla lägen. Och det gäller vart enda barn på hela jorden. Varje vanvårdat barn är en synd.

Därför ska de som ägnar sig åt pedofili hittas, straffas och fördömas. Hårt.

Detta är även bakgrunden till ett lagförslag som EU-kommissionen – Sveriges kommissionär Ylva Johansson – lagt fram för att kunna hitta pedofiler och deras nätverk. Det handlar om möjligheter att kunna genomsöka privat konversation som sker på nätet i syfte att hitta barnpornografisk aktivitet och planläggning.

Många tar nu strid mot en sådan här lag, vilket är bra trots förslagets goda syfte.

I vanlig ordning anförs huvudargumentet för som ”den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta”. Att vi som inte ägnar oss åt kriminell verksamhet lugnt kan fortsätta att skicka mejl och skicka bilder i Whatsup. Även om det skulle vara egen nakenbild eller ett grovt skämt som anspelar på sex.

Möjligen eller möjligen inte. Men hur ska det genomföras i verkligheten?

Det beskrivs som att en AI-robot dag in och dag ut ska scanna våra flöden. Mängden är så stor att det knappast går att föreställa sig. När AI-robotarna stöter på nakenbilder eller text där barn är inblandade fastnar det och går möjligen vidare till polisiär insats. För självklart är det inte en grupp trettioåringar med fett hår som sitter på en vind bland tomma pizzakartonger och colaburkar och går igenom konversationer.

Förespråkarna för det nya lagförslaget tonar ned det hela.

Heléne Fritzon, MEP för Socialdemokraterna, berättar att för att ett av de stora företagen överhuvudtaget ska kunna göra en spårning, måste först en ”betydande risk” identifierats om barnpornografi. Därefter ska en domstol utfärda beslut för att en spårning ska kunna startas. Fritzon säger även att namnet ”chatcontrol” är påhittat. Det heter Förordning för att bekämpa sexuella övergrepp mot barn. Europaparlamentarikern Heléne Fritzon uppger att det ”under 2021 rapporterades 85 miljoner bilder och videor världen över som visar sexuella övergrepp mot barn”. (SvD debatt 2023-04-10)

Det är svårt att inte dras med i hennes övertygande resonemang. Självklart ska detta bekämpas med all kraft som går att uppbåda.

Däremot kommer allt ditt och mitt material – oavsett karaktär – att registreras någonstans och vara tillgängligt någonstans för några. Risken för att det hamnar i fel händer eller läcker ut finns såklart. Det finns ingen – jag lovar – som inte har något som den vill hålla privat och endast för de ögon meddelandet var avsett för från början. Och det finns många som då och då skrivit något dumt de sedan ångrar. Eller skämtat på ett sätt som endast mottagaren förstod.

Continue reading “Förslag om Förordning för att bekämpa sexuella övergrepp mot barn”

Att Ukraina vinner kriget mot Ryssland är avgörande ur flera aspekter. Landet blev fritt från Sovjetunionens ok i början av 1990-talet och har sedan dess gjort en resa mot självständighet och demokrati. Invasionen för drygt ett år sedan var olaglig ur alla överenskommelser och lagar, men det hände ändå. Alla måste hjälpas åt för att landet åter ska bli fritt.

Det kan inte vara möjligt att år 2023 överta ett annat land med våld, som vore det dåtid. Men det vi ser är precis ett sådant försök. Det ukrainska folket är fast beslutna att så aldrig kommer att ske. Men det kräver att EU-länderna och andra länder fortsätter att förse dem med alla sorters vapen. Den senaste tiden har de även fått de nya pansarvagnarna Lepoard 2 samt HAWK luftvärnssystem (Eldenhet -97 och -98) . EU har även utbildat ukrainare på en kurs i Spanien, i hur man använder avancerade vapen.

Continue reading “Vapenindustrin – förutom den mänskliga katastrofen en miljökatastrof”

Nu är den svenska uttagningen till Melodifestivalen färdig och vinnaren är utsedd. Tydligen var Loreen en favorit, men bland artisterna har både nya stjärnor och välkända namn synts.

Under en handfull lördagar har den som önskat kunnat följa #melfest på plats eller i TV-soffan. Jag känner många som tycker det är en festlig tid med Mello och som är väl insatta i hur allt går till och vilka som vunnit genom åren. De ordnar små fester och klär upp sig.

Samtidigt har jag sett hur många dissat hela arrangemanget stenhårt på Twitter. Att nivån varit bottenlåg och att spektaklet borde läggas ner.

Men varför tittar man om man tycker det är så uselt?

Själv är jag inte särskilt intresserad och från min horisont ser det ut som att det är samma låtskrivare år efter år, men jag kastar ett getöga på det emellanåt. Det jag ser är framförallt en familjefest. Många barn är där, man ser ballonger och skyltar. Mello är en arena där generationer möts och den har en lång historia.

Continue reading “#Mello”

Jag skriver dessa rader för att försöka förstå det som hänt inom svensk polis och i medvetande om människans ofullkomlighet. Jag skriver således inte för att döma. Det uppdraget lämnar jag till rättsväsendet.

Förtroendet för svensk polis vacklar. Länge har polisen kritiserats för att de inte lyckas stävja den växande gängkriminaliteten och utreda brott. Detta trots att resurserna ökat år för år. Själva förklarar polisen utvecklingen med att gängkriminaliteten växer och de hinner aldrig ikapp. Att så fort de lyckats få bort en gängledare från gatan, står det tio beredda att ta över. Dessutom finns det flaskhalsar som stoppar upp arbetet. Forensiskt centrum är en sådan. Där ska bevis fastställas för att kunna binda någon till ett brott, men även de är kraftigt överbelastade. Eller underbemannade. Det hjälper inte med ökade anslag, om det inte finns rätt personer att anställa.

Polisen har även kritiserats för att de hanterar anmälningar mot sig själva genom internprocesser. Alltså, att det inte är någon utomstående instans som utreder dem, när händelser ska granskas. Det finns många anmälningar mot svensk polis som gäller hur människor hanterats vid olika ingripanden. Här finns även flera dödsfall; personer som har kvävts under fasthållning. Det är sällan poliser fälls i dessa internutredningar. I november förra året dömdes dock en polis juridiskt.

För några månader sedan kom kritik mot polischef Mats Löfving. Det hela började med att Linda Staaf hade ett samtal med säkerhetschef Ari Stenman. Efter det samtalet valde säkerhetschefen att göra en anmälan om ”fridskränkning, olaga förföljelse och ofredande” mot Mats Löfving. Detta ska ha skett mellan år 2015 och 2021. Enligt Linda Staaf ska hon inte varit medveten om att en sådan anmälan gjordes efter deras samtal. Denna anmälan lades dock strax ned, när det inte fanns någon grund för hot eller våld, utan det enda som kunde konstateras var svartsjuka, vilket inte är ett brott. Linda Staaf har berättat att hon endast känt oro för sin säkerhet, vilket hon berättat för säkerhetschefen Ari Stenman. Bakgrunden var att någon regelbundet begärt ut handlingar om Staafs arbete det senaste året. Staaf hade då sagt till Stenman att hon misstänkte att det var Mats Löfving som låg bakom det. Därefter kom kraftig kritik mot polisledningens hantering av ärendet. (GP 2022-12-08) Det talades om korruption och röta inom den högsta polisledningen. Bland annat från Richard Jomshof (Sd), ordförande i justitieutskottet. Jomshof ska ha krävt ”skyndsam utredning” av vad som hänt.

Gång på gång påstods att Löfving och Staaf ska ha haft en intim relation, men detta påstående avvisade båda två. Relationen ska ha varit ”privat men ytlig”.

Media följer upp historien flera gånger och vi får en bild av att Löfving givit Staaf fördelar, högre lön och en befordran, utan att hon varit kvalificerad för det. Bland annat har hon fått tjänstledigt för att skriva thrillern Ulv i fårakläder.

Rikspolischef Anders Thornberg agerade genom att tillsätta en extern utredare gällande om jäv hade förelegat Löfvings beslut gällande Staaf. Detta i ett läge när förtroendet för polisen vacklar och historien fått eget liv. Förmodligen insåg Thornberg att inget annat fanns att göra i detta läge. För att förekomma mera tal om ”röta” inom kåren.

Extern utredare blev Runar Viksten, f d. chefsrådman samt ordf. Försvarsunderrättelsedomstolen. Han presenterar först sin utredning muntligt för Löfving och därefter på en presskonferens och därefter i direktsändning på Rapport kl:19.30 den 22 februari. Utredningen konstaterar att Staaf varit behörig för de tjänster hon erhållit och jäv har ej förelegat när hon tillsattes som underrättelsechef på NOA. Men att jäv förelegat vid andra tillfällen, som vid en löneförhöjning. Viksten kommer även med en rekommendation till polisledningen: att ett övervägande bör ske om att skilja Löfving från hans tjänst.

Runar Viksten ska även medverka i Aktuellt kl:21, men under sändning meddelas att han har ställt in.

Skälet till den inställda medverkan framkommer senare på kvällen: Mats Löfving har hittats död i sitt hem i Norrköping.

Händelsen är djupt tragisk. Vi vet inte ännu vad som hänt, men allt tyder på att Löfving valde att ta sitt liv när utredningen offentliggjordes. Att skiljas från sin tjänst var kanske ett straff han inte kunde föreställa sig att leva med.

Idag har Löfvings barn publicerat ett öppet brev i Aftonbladet, där de uttrycker sin ilska mot den hänsynslösa utredningen. Familjen uttrycker sorg och bestörtning över det obefintliga stödet från polisen och den okänsliga hanteringen av händelserna i media. Att Mats Löfving alltid varit obrottsligt lojal mot polisyrket – alla dagar i veckan under fyrtio års tid. Enligt brodern Jan Löfving ska Mats ha sagt att ”de har tagit min heder ifrån mig”. (Aftonbladet 2023-02-24)

I historien kan vi följa hur diskussioner om en privat relation satte alla andra gärningar både Löfving och Staaf gjort inom polisen på undantag. Fokus hamnade på huruvida relationen varit ”ytlig” eller ”intim”.

Att förlora sitt anseende kan vara det värsta en person kan råka ut för. Det finns många vittnesmål om självmordstankar hos personer som hängts ut offentligt för något de gjort eller anklagats för. Kanske särskilt hos personer som tycker att de ansträngt sig mycket just för att vara en bra samhällsmedborgare, och att anklagelser upplevs som orättvisa. Här hos en vars identitet kanske fanns uteslutande inom yrket.

Vi är sociala varelser och att bli utstött ur sitt sammanhang är en mycket svår upplevelse som kan tolkas som direkt livshotande i sig. Och det går fort att bryta ner en människa.

Continue reading “Den tragiska historien om Staaf och Löfving”

Hotet mot Sverige är “påtagligt”. “Det högsta sedan 1980-talets början”, säger Lena Hallin, chef på säkerhetstjänsten Must idag. (Militär underrättelsetjänst.) Förutom hotet från Ryssland ser vi även ett hot från Kina. Det senare är dock på ett ekonomiskt och tekniskt plan, snarare än ett militärt. Kina fortsätter med landets medvetna arbete med att komma in överallt.

MSB trappar upp sina kampanjer gällande att alla bör klara sig några veckor utan el, vatten och tillgång till affärer.

Vår process att bli NATO-medlemmar tar tid och Erdogan har utnyttjat varje tillfälle han hittat, för att ta olika poänger som möjlig att lägga veto mot Sverige. Just idag ser det dock ut som att Turkiet kommer att godkänna Sveriges ansökan.

Att Sverige går med är av största vikt. Finland meddelade igår att de kommer att gå vidare själva med sin ansökan, även om inte Sverige kommer med nu. Med sin 150 mil långa gräns mot Ryssland har de erfarenheter av sin granne.

På fredag är det ett år sedan Ryssland invaderade Ukraina. Idag vet vi inte när kriget kommer att ta slut. Det sägs att över 140 000 ryssar hittills satt livet till i strider. Då är många fängelsefångar, som fått straffet utbytt mot krigstjänstgöring. (Under Vietnamkriget dödades 59 000 amerikanska soldater. )

I det senaste numret av Frisinnad Tidskrift intervjuar jag Alex Voronov, som arbetar som krigskorrespondent i Ukraina. Alex är från Ryssland och kom till Sverige som tioåring. Detta ger honom en stor fördel mot andra reportrar. I intervjun säger han att det är omöjligt att veta när kriget tar slut: “Det kan hålla på i fem veckor till eller i fem år till. Det finns så många okända faktorer. En sådan är uthålligheten i omvärldens stöd till Ukraina. Landets resurser är helt beroende av hjälp utifrån. I allt. Ju längre kriget pågår…klarar västvärlden att hålla ut i sin hjälp till landet? Sedan vet vi inte vilka processer som pågår i Ryssland. Hur uthållig är fanatismen där? Vad pågår i den ryska härskarklassen? Det vet vi ingenting om. Men så länge som Ukraina gör motstånd kommer kriget att pågå. Det går inte att erövra och kontrollera ett sådant stort land om det finns folk som gör motstånd. Just nu har Ukraina initiativet på slagfältet. Men vad den kommande ryska mobiliseringen kan ge vet vi inte heller något om.“

Att omvärlden fortsätter att stötta Ukraina är alltså helt avgörande. Detta sa även Joe Biden under sitt besök i Keiv idag. Medvetenheten om att fortsatt stöd är avgörande verkar alla förstå. Faller Ukraina, är hela Europa hotat.

Continue reading “Kriget går mot ett år”

Jag gick beklädnadsteknisk utbildning på gymnasiet. Drömmen om mode och kreationer som stack ut, var min drivkraft efter att ha vuxit upp i ett litet samhälle i södra Lappland där en del ansåg att alla skulle se likadana ut. Efter gymnasiet tog det politiska intresset över, men jag har än idag en längtan efter att bli modejournalist. Att kunna sy och konstruera mönster är en nödvändighet.

Jag har självklart kollat på Emily in Paris. En serie på Netflix med banal handling och underbara kreationer. Sylvie är sååå snygg. Och alla andra också. Något jag lägger märke till är att serieskaparna är angelägna om att låta alla synas. Olika åldrar, transpersoner, homosexuella, olika etniciteter. Så såg det inte ut för några år sedan. Det går framåt.

I två krönikor i Bohusläningen ( och här ) har jag skrivit om hur bland annat artisten Tusse Chiza banar väg för att låta killar erövra kvinnligt kodade attribut. Att det är hundra år sedan kvinnor gjorde så, med bland annat Coco Chanel som då visade vägen. Att kvinnor kan välja att klä sig både väldigt manligt kodat och kvinnligt kodat, utan att någon höjer på ögonbrynen överhuvudtaget. Men att det för män ännu återstår väldigt mycket. Men nu börjar både målade naglar och halsband kännas som naturliga steg för män, även om man inte vill vara en kvinna. Och hur rätten att klä sig som en önskar kan vara förenat med livsfara – vi följer händelserna i Iran.

Just detta speglas väl i serien Emily in Paris. Både män och kvinnor frossar i färgglada kavajer och väskor, smycken och skor. Man blir glad.

1987 hade filmen Crocodile Dundee premiär i Sverige. En macho-australiensare träffar en amerikanska, visar henne allt vad Australiens vildmark har att erbjuda – och efter en tid får han följa med henne till New York. Väl där utspelas scener som vi idag betraktar som otroligt sexistiska och homofobiska. Filmen blir ett vittnesbörd över att vi faktiskt kommit en rejält bit på väg gällande könsnormer och beteenden. Och en stor kontrast till Emily in Paris.

För två veckor sedan hade Frisinnad Tidskrift ett seminarium om könsdysfori. Som biträdande redaktör arbetade jag med seminariet som handlade om personer som önskar korrigera sitt kön och hur de hanteras av vården. Idag kan de få vänta upp till två år innan de ens får tid för ett samtal. Gruppen upplever sig inte prioriterad av vården och lidandet för dem som väntar på vård är stort. Framförallt saknas det forskning om hur medicinering av barn påverkar – gällande pubertetsblockerare och könshormoner. Här finns ännu mycket att göra. Vad säger vi om detta om trettiofem år?

Continue reading “Alla ska få vara den de önskar att vara”