Jag kom att minnas ett avsnitt av Skavlan för ett tiotal år sedan. Margot Wallström var gäst och hon berättade om sin karriär. Bland annat om ett möte med Putin. Hon lutade sig fram och sa att “han hade de kallaste ögon jag någonsin sett”. Då tyckte jag hon var lite teatralisk. Men idag är jag övertygad om att hon fick syn på något den dagen. Hon hade fått se en glimt av hans själ.

Putins mentala hälsa har diskuterats idag. Om huruvida han är tillräknelig. Erik Ohlsson skriver i DN att Putin de senaste dagarna framstått som obalanserad. I den artikeln säger Henrik Meinander att Putin varit mycket isolerad under pandemin, vilken kan ha påverkat hans tänkande och världsbild. Världsbilden är dock att han önskar att Ryssland ska bli ett imperium. Redan 2007 sa han att att Sovjets fall var den största geopolitiska katastrofen vi sett. Han har förmodligen alltid tycks så. Att det inte hör världen till idag tycks inte hindra honom. Jag tror inte det går för oss att riktigt förstå hur hans världsbild ser ut. Den är så omodern och ej förankrad i verkligheten i nutid.

Idag har man talat om särskilt riktade ekonomiska sanktioner mot Putin, Lavrov och den närmaste kretsen. För att slå in en kil dem emellan. Hur det ska gå till i praktiken är dock svårt att förstå. Att skapa oro i den innersta kretsen förefaller vara en metod som kan användas. Igår använde jag begreppet medberoende och jag tycker att det fungerar bra, för det är precis vad det brukar handla om när omvärlden gång på gång reagerar mot en persons agerande, men trots det vågar ingen som finns nära den personen säga ifrån eller nå fram. Om ekonomiska sanktioner mot landet spelar någon roll i Putins värld är svårt att veta. Rysslands ekonomi har inte ökat sedan 2009. Vi vet också att ekonomiska sanktioner historiskt sällan har effekt. Men i och med att det finns några namngivna oligarker, vilka inte vill drabbas, så kan sanktioner möjligen vara en väg framåt. Länderna i EU, utom Tyskland, vill stänga av Ryssland från Swift. Fortfarande är frågan om gas svår. Men över lag agerar EU samfällt.

Anna-Lena Laurén skriver i DN att Putins invasion av Ukraina kommer att bli hans fall. Att han absolut inte har det ryska folket med sig. Men som sagt – att protestera är en stor risk. Ukrainarna ses som ett broderfolk. “Rysslands president bombar alltså ett land som han själv betraktar som en del av Ryssland”.

Anfallet mot Ukraina har följt rysk  regelbok, berättar morgonens nyhetssammanfattning. Först flyganfall i massiva attack och sedan in med marktrupper. Självklart vill man undvika gatustrider, eftersom de är de dödligaste av alla krigsmetoder. Många experter anser nu att Ryssland missbedömt hur stort motståndet skulle bli. Målet är att få till stånd en kapitulation och göra Ukraina till en lydstat, likt Belarus. Men om det går att upprepa historien år 2022 går ej att veta idag. Detta går inte att jämföra med kriget i Jugoslavien heller, eftersom vi här ser en stormakt som anfaller.

Många har idag berömt president Zelenskyj för hans mod. Att han gör rätt som stannar och lägger ut filmer till folket. Sånt gör jättemycket för viljan. https://www.instagram.com/zelenskiy_official/

Snart har två dygn passerat sedan Rysslands fullskaliga invasionen av Ukraina.

Invasionen har chockat en hel värld, även om det har funnits mycket som pekat mot händelserna länge. In i det sista trodde få att detta verkligen skulle ske. Att Putin skulle nöja sig med en plats i rampljuset – efter att ha fått alla världens ledares uppmärksamhet. Men icke. Just nu är det svårt att överblicka vad som händer – parat med den här overklighetskänslan av att ett land kan invaderas mitt framför ögonen på oss alla. President Zelenskyj vädjar om hjälp. Han vet att han är måltavlan; döda honom och utropa övertagande av parlamentet är Putins plan. Men Putin har indirekt hotat med kärnvapen om något annat land lägger sig i. Overklighetskänslan är total. Det vi talade om i klassrummet när jag gick i mellanstadiet har blivit verklighet. En scenario vi sedan länge trodde var förpassat till historien.

Ryska lögner i statlig TV

Den ryska propagandan i statlig TV och radio upprepar en berättelse om att Ukraina är en naziststat, vilka har begått folkmord på den ryskspråkiga befolkningen i Luhansk och Donetsk. Att invasionen egentligen handlar om en befrielseaktion och en skyddsåtgärd. Tydligen finns en generationsklyfta här: de unga går inte på propagandan, eftersom de inte tittar på statlig TV.

Just nu rapporteras om oerhört aggressiva strider på flera håll i landet. Att kriget pågår märks överallt. Folk strömmar nu från landet, även om man förbjudit alla män mellan 18-60 att lämna landet. Polen tar emot alla som kommer – de räknar med över 1 miljon personer. Man kan berätta om bilköer, slut på bensin och kaos på tågstationer. Invasionen startade klockan 4 på morgonen igår. Attacken var koordinerad till många platser samtidigt med alla vapenslag.

Utländska agenter

I Ryssland förekommer många protester mot invasionen. Igår häktades ca 1700 personer. En grupp framstående kulturpersonligheter har skrivit under en lista. Det är idag mycket farligt att protestera mot Putins gangsterregim. Jag har på flera bokmässor i Göteborg kunnat lyssna till seminarier där ryska författare vittnat om att de stämplats som “utländska agenter”. Förföljerser har pågått i många år.

EU fördömer och agerarar samfällt

EU har enats i sitt fördömande av Ryssland och Putin. Dock är frågan om gas-energin riktigt svår. Det finns ett beroende av rysk gas och olja. Hela 40% av Europas användning kommer från Ryssland. Även USA med Biden och Storbritannien med Johnson har fördömt och inför sanktioner. De ekonomiska sanktionerna är tuffa, men sådana verkar på sikt. De är även svåra att endast rikta mot dem man vill komma åt. Just nu är de akuta behoven i Ukraina mycket stora. Förutom vapen behövs alla sorters förnödenheter.

Är Sverige hotat av Ryssland?

Det är svårt att säga. Men uppenbart är att Sverige och Finland är flanken till Ryssland och vi är inte NATO-medlemmar. Den senaste mätningen av folkopinion gällande NATO-medlemskap säger att 41% är för och 35% emot. Att Sverige skulle kunna gå med i NATO nu är dock ej möjligt. Det skulle skett för tjugo år sedan. För övrigt är vi inte kvalificerade. Det krävs en viss andel vapenmakt för att kunna svara mot kraven – särskilt gällande §5 – vilket vi helt enkelt inte lever upp till. Putin använde NATO som skäl för anfall. Att de var inringade av en vapenmakt. Det vore mycket riskabelt att tala om NATO nu. Sverige har deltagit i många övningar och vi ingår i ett s k. “formaliserat partnerskap”. Bara detta har vid ett flertal tillfällen påpekats av Ryssland.

Idag upphör alla restriktioner. Två års umbäranden, sjukdom, död och nedstängning är över. Glädjen är mycket stor och vi ser alla fram emot att kunna röra oss fritt i samhället igen – även om smittspridningen fortfarande pågår och att vi fortfarande ska vidta försiktighet. Men den som insjuknar i Covid, eller mutationen Omikron och är vaccinerad, blir inte särskilt sjuk längre. Covid klassas från och med nu som en influensa bland andra.

Ganska kort tid in i pandemin var man rejält less på att höra om den, även om det var viktigt. Hur smittspridningen fortsatte, vilka restriktioner som gällde hos oss och i andra länder och hur vi skulle uppföra oss. I början var det mest tvätta händer och håll avstånd. Minns ni att toapapperet tog slut under våren 2020? Ja, när jag säger det minns ni, men erkänn att det minnet sedan länge var undanlagt? Vi hör inte ens om vaccinpass, trots att det varit det stora diskussionsämnet under hela hösten. Som jag uppfattat det, så är det nu frivilligt för olika arrangörer att använda vaccinationspass om de så önskar?

Två år har vi levat med pandemin och turerna har varit många. Själv är jag mycket glad över att mitt land inte har haft inlåsning som metod, utan att vi klarat av restriktioner med tillit till att folk klarar av att följa dem.

Den uppmärksammade konstutställningen Evig anställning i Göteborg har stoppats. Bakom verket står en konstnärsduo bestående av Simon Goldin och Jakob Senneby, skapat på uppdrag åt Trafikverket. Konstverket bestod av en person som helt enkelt skulle röra sig i området runt Korsvägen och fylla sina dagar med vad än hen önskade: Stämpla in på morgonen och stämpla ut på eftermiddagen. Resten av livet. Statens konstråd har haft en ansvarig projektledare för denna ” Gestaltning av Västlänkens stationer”.

Konstverket kan kanske ses som ett projekt, där den med evig anställning skulle hantera det totala anslaget för alltihopa, genom att placera delar av det på börsen och därefter bekosta sin lön med avkastning. Detta skulle spegla tesen att lönearbete aldrig lönar sig gentemot att ha kapital. Att en del får slita hårt i sitt anletes svett, medan de som lyckosamt fötts i en rik familj, kan glida dagarna igenom. Att detta kan gestaltas genom att någon bara stryker omkring på Korsvägens station. Kanske läser en tidning, knäpper nötter eller stretchar.

Jag tycker att idén är mycket intressant. Den blir en manifest illustration över vad vi gör med våra liv och vad vi egentligen fyller våra dagar med. Konst ska väcka känslor och kanske kan bidra till eftertanke och reflektion. En del har nog bestämt sig för att deras arbete är mycket meningsfullt. Om du undervisar barn, eller hjälper våldsutsatta i rätten. Att arbeta i sjukvården och för Röda Korset visar på direkta resultat. Men visst går mycket tid bort under meningslösa möten och till synes onödig administration. För att inte tala om den tid det går åt till att ta sig fram och tillbaka varje dag – något som pandemin givit oss en upplysande lektion i. Andra jobb kanske däremot ter sig direkt meningslösa, förutom just det faktum att de genererar en månadslön. I alla fall så avverkas dag för dag av vår livstid i anslutning till en anställning genom de krav som medföljer en sådan. Dagar vi aldrig får igen. ”Alla dessa dagar som kom och gick – inte visste jag att det var livet”.

Konstverket Evig anställning var klappat och klart, men har nu stoppats av Trafikverket, med hänvisning till ”tidsbrist” samt ett lagligt hinder (kapitalförsörjningsförordningen) för att genomföra det. Jag gissar att ett eventuellt kontraktsbrott också måste ses över. Detta beklagas självklart av de direkt inblandade, men även av vanliga medborgare som tyckte konstprojektet lät intressant.

Jag har nu deklarerat att jag tycker idén med konstverket är genialisk. Däremot tror jag inte att det är en god idé att verkligen genomföra den.

Tydligen har över hundra personer sökt tjänsten som levande konstverk. Det finns troligen lika många bevekelsegrunder till det. Men jag tror att det som verkligen väntar den person som ska vara det levande konstverket, är en vardag fylld av hot, trakasserier och direkta angrepp. Hen kommer att bli slagen, folk kommer att skrika allt mellan himmel och jord åt personen och hen kommer att få skräp kastat på sig.

Vi vet att både den rara Lisebergskaninen och de mera skrämmande spökena i Spökhus, utsätts för sparkar och slag. De utklädda personerna väcker både ilska och skräck hos en del.

6 januari. Årsdagen för den chockerande stormningen av Kapitolium. Vi kan alla vittna om känslan som erfor oss när vi satt hemma – många i karantän – och i realtid kunde följa vad som hände i Washington den dagen. Med växande fasa kunde vi se hur dessa – mest män – vällde in genom porten och forcerade de dörrar vakterna förgäves försökte hålla stängda. Deras ansträngningar gjorde dock att kongressens delegater kunde fly. Fly för sina liv – med en hårsmån.

Mannen i Vikingahorn och pälskrage, med målade färger i sitt ansikte, var en av ledarfigurerna i kaoset. Han blev ikonisk och det var förmodligen hans tanke:  Att sticka ut i mängden. Kanske ingjuta fasa i en och en annan? En annan man satte sig vid Nancy Pelosis bord, lade upp fötterna på det och fjantade runt med hennes saker. Det skrevs en lapp.

Alltihopa var ett hån mot ordningen, demokratin, institutionerna, presidentvalet. Invasionen var en manifestation i disrespect för den ordning som finns. Man skanderade att ta tillbaka det som blivit stulet från dem. Timmarna innan hade Trump hejat på. Uppmanat till denna aktion – något han sedan tog tillbaka.

Vad händer när navet för det som upprätthåller vårt samhället våldtas i direktsändning? Jo, det föder rädsla. Här var de ute efter dem som har makten. Men vem blir offer härnäst?

Amerikanska revolutionen föregick den franska, vilken skulle bli stilbildande för revolutioner framöver – och kanske är det än idag. Den franska revolutionen födde precis den skräck och rädsla då, som vi alla kände för ett år sedan. Den världsordning som de kände då omkullkastades och ingen gick längre säker. Den konservativa ideologin föddes under franska revolutionen. Edmund Burke formulerade sina erfarenheter som ett svar på den franska revolutionen med en metafor om att aldrig dra upp trädet med rötterna, utan endast försiktigt klippa grenar om förändring nödvändigtvis måste göras. Liberala idéer och principer var redan etablerade, där drivkraften fanns om att alla skulle få samma chanser och att ingen skulle födas till sina privilegier. I franska revolutionen kunde privilegiesamhället äntligen utmanas. Men den franska revolutionen blev snabbt en bekräftelse på hur snabbt revolutioner äter sina egna barn.

Den nya nationen på andra sidan Atlanten var en föregångare för fritänkande, frisinne, demokrati och ett land av möjligheter för den som vågade. Det gamla Europa fick se sig omsprunget av den moderna tiden och allt nytt skulle sedan komma därifrån. Landet där det fanns rum för eget religiöst läsande, ingen kung eller adel, fri jakt på rikedom in the creeks där guldet glimmade ikapp med fjällen på forellens rygg. Det var ju där – där alla fick chansen att verkligen vara en self made man – som förebilden för framtiden fanns.

Hur kunde det leda till denna nedvärderande handling mot dess demokratiska centrum, vilket utgör själva kärnan för möjligheterna? Stormningen av Kapitolium var ett dyk rätt ned i dyn.

Nu pågår rättegångarna för fullt, eftermälet skrivs och snart finns facit över den kaotiska dagen. Räkning pågår.

Om vi däremot tänker till över hur landets historia sett ut, så hamnar stormningen av Kapitolium i en annan dager. Då följer den i själva verket en lång tradition av protester mot lydnad mot överheten och en etablerad tradition av att ta saken i egna händer. En tradition, så när som på det misslyckade skyddet av kongressbyggnaden och de folkvalda politikerna.  

Det torde vid det här laget vara uppenbart att det politiska Washingtonspråket inte talas av alla amerikaner. Toppolitikerna är tränade att tala för sitt etablissemang – avsett att ge signaler till sina gelikar och sina motståndare. Trump såg hur han skulle tala till dem som kände sig förbisedda och han lyckades. Såklart backade de honom när han uppmanade dem att strida för sitt land.

Det vi såg för ett år sedan var ett brottstycke av amerikansk tradition av att vakta sin gård. Från inbördeskriget, kamp och fördrivningen av urinvånarna till presidentmord, hippieeran, stjärnornas krig och möjligheter för de tillräckligt vågade. Stormningen av Kapitolium var ytterligare ett kapitel i den boken.

(Jag använder mig av den mall GP har i tidningen idag, där de låtit kulturskribenter göra en summering.) Önskar er alla ett gott nytt år!

Årets debatt: Elbristen

Under många år fanns ett överskott av el i Norrland. De utbyggda älvarna genererade mycket el, men kapaciteten kunde inte utnyttjas till fullo eftersom överföringen söderöver till den el-törstande industrin var en flaskhals. Ledningarna byts idag ut till bättre sådana, men idag finns inte längre något elöverskott i Norrland eftersom all el behövs där. Vi har t ex. Northvolt, Facebooks kylanläggning och stålindustrins omläggning till ”grön” produktion. Digitaliseringen kommer att kräva ännu mera el när alla enheter ska laddas, till exempel inom vården. För att inte tala om alla elbilar som ska laddas. Den utvecklingen kan ingen riktigt överblicka i dagsläget.   I år var året då elbilen överträffade förbränningsmotorbilen i nybilsförsäljning.

Elproduktionen förslår inte och i vinter har elpriset slagit i taket. Debatten om varför vi har elbrist och vilka nya energikällor vi måste satsa på går het. Vindkraftverk till havs eller mera kärnkraft? Det är fult och skrymmande med vindkraftverk, men den gamla frågan om slutförvaring av uttjänt uran är ännu inte löst. Den här debatten kommer att fortsätta under 2022 (valår!) och jag gissar att den kommer att kompletteras med hur vi lever. Tydligen använder svenskar mest el i EU. Tre gånger så mycket som danskarna och tio gånger så mycket som tyskarna! Vi slösar, med andra ord. Det ser ut som att det är dags att lära sig att vara sparsam med varmvatten, samt införa olika dygnstaxa. Svenskarna har varit bortskämda med billig el, men nya tider är att vänta. Alltså: vi måste lösa både nya, miljövänliga energikällor OCH minska på själva användandet.  

Årets nyord: Hybridmöte

När vaccinet kom igång under våren, började många att slappna av och längtan efter att ses i verkligheten var mycket stark. Så innan sommaren och under höstens första del möttes vi igen. Men under hösten sparkade Corona bakut, och trots dubbelvaccinerad önskade en del avstå fysiska möten om så gick, sedan det visat sig att man kan bli sjuk igen, om än inte särskilt sjuk. Därefter har de flesta möten erbjudit deltagande både på länk och i rummet. Förmodligen något som kommit för att stanna.

Årets sakfråga: Vaccinpass

Att kunna ta fram ett vaccin mot Covid och dra igång både produktion och program för vaccinering, med all den logistik det innebär, är en enastående bedrift. Tack till marknadsekonomins drivkrafter, modern forskning och vetenskap! Och tack vare vaccinet kan vi öppna upp verksamheter för dem som kan uppvisa vaccinpass. Den som inte vill vaccinera sig behöver inte, men gör då valet att avstå från många aktiviteter. Tyvärr har fattiga länder inte haft samma takt på vaccinering som rika länder och här hemma ser vi stor skillnad i vaccinationsgrad mellan områden med olika socioekonomi. För att kunna bekämpa pandemin måste alla människor få del av vaccineringarna. Ojämlikhet här har visat sig vara farligt. Nya mutationer har uppstått bland de ovaccinerade och just nu tvingas vi stänga gränserna för ovaccinerade, samt införa nya restriktioner.

Årets skräll: Magdalena Andersson

Hon väljs till statsminister två gånger och bildar en ren s-regering.

Min telefon är ett litet djur. Det kräver uppmärksamhet och omskötsel hela dagen. Om natten sover den snällt. Har till och med – utan att jag ordnat med det – hyfs att inte annonsera mejl förrän jag är vaken. Den vet när jag är vaken. Säkert genom någon inställning dold under legeringar och programmeringar.

När jag springer mina rundor kan jag känna hur den suckar belåtet då och då. Om någon ringer känner jag det strax innan, när den börjar att kurra och spinna. Ett kort ögonblick innan någon ljudsignal hörs. Den sträcker på sig och tittar upp.

Min telefon vet var jag befinner mig och den skickar rapporter till mig om hur jag rört mig den senaste månaden. Fast jag inte vill. Men den vill vara snäll och visa att den är uppmärksam och bryr sig. Kräver nästan ingenting tillbaka, förutom mjuk omsorg och el. Batteriet är ett hjärta och som alla hjärtan måste det laddas upp, få uppmärksamhet.

Koden är bara min. På kvällen säger jag god natt.

Idag lördag diskuteras fortfarande den gångna veckans politiska turer. Många kallar det ”kaos”, ”pinsamt”, ”ovärdigt” och ansvarsfrågan bollas mellan partierna. Hur kunde det bli så att Magdalena Andersson framröstas till statsminister, för att endast sju timmar senare be om entledigande?

Andreas Norlén har hittills framstått som den fasta klippan i det stormiga havet i svensk politik. Outtröttligt fikade han med partiledarna i omgångar innan vi fick en regering på plats efter valet 2018. Inget tycktes pröva hans tålamod och han var orubbligt lugn och systematisk. Men något rämnade i veckan, när sinnet rann över och den hittills lugne talmannen lade skulden för debaclet på Miljöpartiet. ”Hade jag fått veta de här villkoren – hade jag fått veta i förväg att det fanns ett sånt här villkor kopplat till budgeten, så hade jag skjutit på min statsministernominering så att vi hade röstat om statsminister efter budgetomröstningen. Och då hade vi sluppit den turbulens som uppstod under onsdagen”. Talmannens ilska kommer från en man som är van att få beröm för sin kontroll. Ingen vill bli anklagad för att ha slarvat med förarbetet, planeringen.

Miljöpartiet har dock en annan syn på det hela. Att de inte gjort annat än att följa hos dem fastslagen princip om att aldrig regera på oppositionens budget.

Frågan blev då intressant om när de informerade Magdalena Andersson om detta. På denna fråga är Märta Stenevi osäker – om det var före eller efter statsministeromröstningen. Hon minns inte riktigt, vilket är naturligt – särskilt under en sån stressig dag som onsdagen var. Om man inte för anteckningar kan det vara svårt att hålla isär händelser. Minnet spelar oss ofta ett spratt, även om vi tror oss vara säkra på något. Det har bevisats många gånger att vi omformar händelser allteftersom det krävs. Att som Märta Stenevi erkänna att hon inte är säker är därför ett sundhetstecken. Mp hävdar att de dock inte kunde ge svar förrän de fått klart för sig hur C skulle agera.

Nu nöjer sig inte moderater med det svaret, utan kräver att Stenevi rannsakar sitt minne. Socialdemokraterna hävdar dock att de inte fick veta något förrän efter budgetomröstningen, vilket är det självklara svaret från dem.

Mp ger även uttryck för en enorm besvikelse över Centerns agerande. Hur C bara schappar, trots veckor av gemensamma överläggningar kring skogs-, och vattendragsfrågan för att hitta en kompromiss som båda partierna skulle känna sig okej med.

Centern försvarar sig med att de står fast vid att de nu är det enda stabila mittenalternativet i svensk politik – vilket är något många svenskar önskar.

Det som förvirrar de svenska väljarna nu är att alla hörde ju hur Stefan Löfven i somras sa att om hans budget inte skulle gå igenom, så skulle han – och Mp – avgå. Eftersom det även gällde Magdalena Andersson så skulle ju hon försäkrat sig om att hon hade Mp:s stöd innan budgetomröstningen. Hon vill ju bli statsminister! Detta sammantaget gjorde det svårt för talmannen att planera upplägget. Idag hörs många spekulationer om att Magdalena Andersson var medveten om att Mp skulle hoppa av och att C inte skulle rösta på budgeten – eftersom de sagt det tidigare. Och att hon ändå lät upplägget rulla är för att hon önskade nuvarande läge: att kunna gå fram med en ren S-regering fram till valet. Lyckas det kan hon i valrörelsen berätta att hon tvingats regera på en kompromiss-budget (den stora delen av oppositionens budget som vann, bygger faktiskt på regeringens budget) plus att hon kan kampanja som statsminister, vilket ger mycket cred.

Centern har fått mycket kritik efter veckans händelser. De beskylls för att inte ta ansvar någonstans. Men Centern framhärdar med att de nu är det enda mittenalternativet utan löften och bindningar till ytterkantspartierna. Ett alternativ många svenskar önskar ska finnas, säger de.

Jag är ingen flitig twittrare. Ibland delar jag intressanta artiklar jag gillar eller har skrivit själv och ibland kommenterar jag någon. Oftast gillar jag bara. Men jag läser det mesta och lever fortfarande i tron att det är på twitter som alla aktuella händelser dyker upp i samma sekund de sker. Det är många världshändelser – både hemska och roliga – som jag fått följa i realtid där och dela med vänner.

Genom åren har fokus dock ändrats. Från att ha varit en bra plattform för journalister och politiker, har det mera blivit ett klotterplank. Ja, faktiskt ett äkta, gammeldags klotterplank. Sånt man förr skrev på väggen i rökrutan eller på skoltoan. Ibland skrattar jag högt. Men oftast blir jag irriterad på mig själv att jag har lagt dyrbar tid på att läsa meningslösheter. Ofta obegripligheter som den som fattar fattar.

Mycket frågar man om råd. ”Hallå skoltwitter”, ”Hör upp biltwitter”. Eller så berättar man om något som hänt under dagen, som man finner anmärkningsvärt:

Isobel Hadley-Kamptz

@isobelsverkstad

“i fredags körde jag på en liten bostadsgata med bilar tätt parkerade på varje sida. Det ösregnade och jag körde långsamt för att kunna hålla koll på ev öppnade dörrar och uthoppande barn. Då valde bilen bakom mig att tuta. Sen körde han om i hög fart. Ja, det var en BMW. “

Sofia Mirjamsdotter

@mymlan

“På senare tid har jag ofta blivit omkörd på 40- och 50-vägar när jag kört enligt hastighetsbegränsningen. Hur bråttom kan man ha liksom? I nästa korsning har jag ju hunnit ikapp dem som körde om.”

 Ja, man småpratar helt enkelt. Och kan konversera med både kända och okända personer. Trevligt.

Några personer jag följer på Twitter känner jag på riktigt, vilket gör att jag fattar när de är ironiska och driver med något. Andra är svårare att förstå. Att twista något ett par varv görs gärna. Kanske framstår man då som mera intressant? Möjligen har några som sport att skriva obegripligt och sedan se hur många som ändå gillar? Det misstänker jag ibland.

Hursomhelst får du inte uppmärksamhet om du inte sticker ut. Därför överdriver många språket eller spetsar det med elakheter. Du bör även vara mycket frekvent för att synas. Att hålla sig till ett tema, vilket sas vara viktigt förr, verkar inte längre gälla. Du behöver inte heller vara särskilt noggrann.

Lotta Ilona Häyrynen

@LottaIlonaH

“Funderar på om jag är bekväm med att skriva “knullat ett grishuvud” i en kulturtext eller om jag behöver hitta en lite mer, öh, poetisk omskrivning. Initierat en kärleksakt? Idkat älskog? Kopulerat? Förlöst köttets lustar? Lönskaläge (åtminstone grisen var nog inte gift)?”