Frågan om hur man skall hantera Sd har kommit att ställas på sin spets. Igår gick Jan Björklund ut och öppnade upp för att samregera med S för att få stabilitet i regeringsfrågan.
Att sitta i en regering som blir beroende av Sd skall undvikas till varje pris. Det är en mycket viktig signal. Många är vi liberaler som ser faran med Sd – som ser igenom den bedrägligt pustade fasaden, där den sanna själen då och då med jämna mellanrum lyser igenom. Som den osmakliga filmen som visades igår, där Oscar Sjöstedt figurerar. Läs om det här
(En film som “Inte rasist, men…” släppte igår. Där Sd-toppar ses och hörs dra jude-skämt. Något som gör mig fullständigt rasande och djupt bedrövad. Det visar på ett människoförakt och på en stor okunskap om historien – eller ännu värre, en oförmåga att förstå eller känna medlidande med det som hände)
Tyvärr har sådana här avslöjanden liten effekt på partiets anhängare. En jämförelse kan göras med Trump-anhängarna.
Jag minns när jag jobbade som LUF-ombudsman inför valet 1991 och Ny Demokrati gjorde den ena grodan efter den andra. Vi tänkte alla att “nu är det kört för dem! Nu kommer alla att förstå vilka stollar det handlar om”. Men icke! De växte sakta men säkert och gjorde ett historiskt inträde i Riksdagen.
Hur var det möjligt? Hur är det möjligt idag? Jo, därför att sådana partier representerar något mera än sitt partiprogram. Därför är det inte så viktigt när det visar sig att företrädarna avviker från den officiella linjen.
Det är många som har givit förslag på hur hantera Sd. Populärt just nu är att ta med dem i samarbetet och på så vis “fostra” dem. Det tycker jag är naivt.
Men hur hantera dem är en jätteviktig fråga. Om man fortsätter att låtsas som om de inte finns så kommer de bara att växa ännu mera. Ingen vill bli ignorerad och de är trots allt landets tredje största parti, så nog finns de alltid. De representerar ett missnöje med de etablerade partiernas politik och en skepsis mot det politiska etablissemanget. Många är de som känner sig osäkra på framtiden och sin egen plats i landet som följer locktoner av nostalgi om att det var bättre förr. Sd jobbar nu på det svåra balanstricket att framstå som ansvarstagande och de som protesterar mot etablissemanget.
Populistiska partier ser vi ser växa i hela Västvärlden.
Björklund går ut med detta för att förtydliga att L inte kommer att sätta sig i en regering beroende av Sd och att det här är det i nuläget bästa arbetssättet för en ansvarsfull politik. Samt för att tvinga fram tydlighet från M och Kd, som svävar betydligt i besked. Frågan är aktuell även om det är två år kvar till valet.
Men att framstå som ett stödparti åt S är olyckligt. Den stora frågan är hur L skall kunna bli ett relevant parti som presenterar självklara lösningar inför framtiden. Som får folk att få upp ögonen för varför det är viktigt att partiet med liberala rötter utan intresseorganisationer som kräver uppmärksamhet och en liberal framtidssyn regerar. Det är här det avgörande arbetet måste sättas in.
Att göra bilden av vårt samhälle tydligt, där de olika förslagen L har lagt fram nu kopplas ihop med varför de behövs – hur förslagen hänger ihop med ett liberalt samhälle.
Att NATO-medlemskap, ett utökat försvar och fler poliser behövs för att skydda den liberala demokratin och vår livsstil som är utmanad av extremister från flera håll. Att det fria samhället kan behöva försvaras nu i en tid när det faktiskt är hotat. Stärka press- och yttrandefrihet för att de är avgörande ingredienser i en demokrati och hotas de hotas det mesta. Att religiösa friskolor försvårar för barn att bilda sig en egen uppfattning och träffa andra. Att sätta ner foten rejält mot de som förtycker kvinnor i förorterna därför att ingen skall lägga sig i hur någon vill leva sitt liv så länge den personen inte tvingar på sin livsstil på dig. Det är det som är liberalism! Att lägstalöner måste sänkas för att de utan utbildning skall kunna få ett jobb – därför att annars får vi en stor grupp människor som blir bidragsberoende och hamnar i utanförskap eller i egna stater i staten där icke önskvärda försörjningssätt och rättsskipning växer. Att Arbetsförmedlingen bör läggas ner när den inte uppfyller sitt syfte och vi skall inte hänga kvar vid sådant som inte fungerar av rädsla för förändring. Förändra och förbättra. De stora segrarna finns alltid i framtiden! Tydliggör sådant mera. För det är i det läget vi befinner oss idag.
Synliggör tanken bakom alla förslagen. För den har inte alla snappat.
För många år sedan skrev jag om Jean Monnet – en av mina politiska idoler. Min personliga utgångsfråga var: Hur kunde han, som sett totalitära ideologier verka, i ett inledningsskede instifta en Hög Myndighet med tuffa diskussioner nätterna igenom, tills alla var överens och som inte alltid lät alla komma till tals? Anledningen var just den; att han hade klart för sig vart vi måste gå och hur det måste organiseras, för att i framtiden förhindra att totalitära regimer återigen skulle kunna få makten.
Om vi vill fortsätta att leva i ett samhälle där du och jag får säga vad vi tycker, se ut hur vi vill, ha möjlighet att sträva mot det liv vi vill leva, så krävs det idag en fight mot det som hotar detta. Hoten heter religiös extremism, vänster- och högerextremism. Mot dem krävs skärpt bevakning och skärpta åtgärder. Tyvärr befinner vi oss där idag.
