För några år sedan hade Liberalerna (då Folkpartiet liberalerna) lördagsfest på Berns i Stockholm. Jag och några till stod i dörren och bockade av de som anlände. Då och då kom det in personer som inte tillhörde vårt sällskap, utan trodde att det var öppet för alla. Innan dessa ens hunnit innanför dörren kunde vi säga att ”nu kommer det några som inte är folkisar”. Hur var det möjligt? Ser liberaler annorlunda ut än andra? Nej, skulle de flesta svara. Förutom en lättare analys om medelklass, mestadels akademiker och den stil som hör dit. Kännetecknen är dock subtila, när stilen är mycket bred. Det gick trots detta ändå att urskilja medlemmar från icke medlemmar för vår tränade blick. De initierades kunskap. Om detta brukar vi skoja; hur mycket individualister är vi egentligen i Liberalerna?
I andra partier är det lättare, tycker jag. Vänsterpartister liknar miljöpartister. Där är det viktigt att signalera annat. Kanske återvinning och att man inte bryr sig så mycket om kläder? Men även det är en villfarelse. Såklart finns även här koder om vad som är rätt och fel.
Socialdemokrater är en stor grupp. Idag kanske inte Blommans skinnväst är så vanlig, men vissa ikonplagg finns hos dem. Skiljer posören från den genuina. Hos Moderaterna minns väl alla när Schlingmann förbjöd pärlhalsbanden?
Det här är inga konstigheter. Inom grupper skapas kulturer som man omedvetet formas i eftersom det är viktigt att höra till. I frivilliga sammanslutningar finns en önskan om att göra det. Köper du inte detta står det dig fritt att lämna och gå någon annanstans.
För den som vill sticka ut och tydligt signalera livspreferenser finns mycket att välja bland. I en liberal demokrati finns den möjligheten. Du tillåts vara den du vill vara. Se ut hur du vill, tro på vad du vill och leva hur du vill. Så länge du följer de lagar som finns.
Det mesta förenar oss som människor. Men självklart har vi olika preferenser beroende av var vi kommer ifrån och vad vi tycker. Detta fungerar bra så länge olikheter tolereras. För även om vi sluter upp bakom ett lands lagar så kommer vi aldrig att bli likadana. Det är bara i diktaturer som man försöker att få alla likadana, vilket alltid slutar i att man måste tvinga, fängsla och döda oliktänkande. Vi är olika och vi kommer ALDRIG att bli likadana. Det är ur denna insikt som liberalismen är sprungen ur.
USA är ett land där man enas kring nationen och språket. Men gärna behåller sina ursprungskulturer.
Att hantera destruktiva kulturer, som hederskulturer och kulturer med medeltida rättsuppfattning, kräver något annat. Oftast strider det mot våra lagar och hanteras därefter. Men det subtila är svårare att hantera.
Vi ser emellanåt politiska utspel om ”medborgarpoliser med rätt att hantera moralpoliser” som sprider förtryck i exempelvis en förort. Och om förslag om klädkoder anpassade till majoritetsnormer. Men alla sådana förslag riskerar att trassla in sig i en djungel av ytterligare förbud och övervakning. Det kan kännas bra och radikalt till en början, men förpassar oönskat endast till slutna rum. Sprunget ur en önskan om att få bukt med förtryck, vilket i sig är bra.
Paradoxalt kan det även leda till en ökad radikalisering också, eftersom de som fångas av radikala förslag lockas med budskap om att de är förtryckta och andra klassens medborgare. ”Kom med oss! Hos oss får du upprättelse! Hos oss är det DU som är rätt.”
Det mesta av den osunda kulturen är subtil och fördold. Sådant kommer man endast åt via långsiktigt arbete. Samhället når inte in i Jehovas vittnes innersta kammare eller Jehovas-familjens uppfostran. Samhället når inte in bakom stängda dörrar. Och stängda dörrar måste finnas! Vem vill ha staten i sovrummet? Vi får jobba på andra sätt.
Jag sätter mitt hopp till skolan. Där ska alla barnen vara och det är med barnen vi kan arbeta. Grundmura tolerans och den liberala demokratins självklarhet. Jag sätter även mitt hopp till civilsamhället och alla föreningar som finns. Glöm ej att vara välkomnande mot nykomlingar. Jag sätter även mitt hopp till civilkurage. När du ser något dumt, så måste du agera och säga ifrån! Ju fler som gör det, desto bättre.
Bara på så sätt kan vi arbeta vidare. För vem vill ha en monokultur? Inte en liberal i alla fall.
