Efter skogsbränderna

20180708_185546
Sverige är ett stort land, som till största delen består av skog. Att i tid upptäcka en skogsbrand är svårt om det inte sker regelbunden brandspaning. När jag var barn tog min morbror tog sådana flyguppdrag. Den organisering av brandspaning som fanns då är en av flera åtgärder som Alliansen vill införa i landet. Idag presenterades ett program för hur vi ska kunna hantera framtida, stora kriser.
Kriser drabbar oss tack och lov väldigt sällan, varför vi tenderar att glömma bort de erfarenheter vi fick med oss. Som de efter tsunamin, stormen Gudrun och den förra stora branden i Västmanland.
Alla händelser är såklart unika och det går oftast inte att veta exakt i förväg vad som behöver göras. Men vi bör ha en organisation som klarar samordningen av de resurser vi har. Vi måste framförallt snabbt kunna fatta övergripande beslut och se till att alla får samma information. För det krävs en central krisledning. Svensk kultur präglas av samarbete, dialog och delegering, men sådant fungerar dåligt vid kriser.

Alliansen presenterade tio punkter, där de identifierat svagheter.

En av dessa är att det förberedande arbetet vi behöver göra är underfinansierat. Fler brandmän behöver utbildas och det får inte vara ett hinder i arbetslivet att vara deltidsbrandman. Över lag måste sådana delaktiviteter utöver ordinarie arbete ses som något positivt. På landsbygden är deltidare helt avgörande för att det överhuvudtaget ska finnas ett brandförsvar.

Något som varit slående är hur väl EU-samarbetet fungerat. Alla olika politiska grupperingar har hyllat de utländska brandmännen som hjälpt till – fast utifrån sin politiska vinkling.

Försvarsmakten ska försvara landet vid hot, men de har utrustning som kan användas även vid andra sorters kriser. Men för att de ska kunna operera i civilsamhället utöver sitt uppdrag krävs en lagändring. Vi bör även lägga MSB och Kustbevakningen under Försvarsmakten, vilket  innebär en stor organisatorisk ändring.

Vid krig och krigsfara kan staten få ta civila medel i anspråk, men dessa möjligheter borde kunna finnas även i kristider. Vi kan föreställa oss en rad förfärliga katastrofer där vi kanske behöver göra detta. Jan Björklund tog som exempel om en damm brister.

Brandfaran är inte över ännu i landet. Fortfarande är det oroväckande torrt i markerna, men de svåra bränderna är släckta.

En oreflekterad erfarenhet är ingen erfarenhet, brukar man säga. Det är bra om vi nu inte bara drar lärdom av den senaste tidens händelser, utan även agerar inför framtiden.