Om att leva långsamt

20170914_165133

Att tiden går för fort och att den inte räcker till, är något jag och många med mig ständigt slås av.

Vanliga fraser är: ”Tänk att det redan gått ännu ett år”,” vart tog veckan vägen”, ”varför hinner jag aldrig läsa böcker nuförtiden”. Och så vidare.

I vår kultur är vi ständigt på väg till. När arbetsdagen är klar skall vi till ett kvällsmöte någonstans. Till helgen får vi gäster. Till jul reser vi till värmen. Nästa sommar är kursen fullföljd. När avhandlingen är klar. Efter nästa val. När barnen flyttar hemifrån. När jag blir pensionär.

Som om det fanns en garanti att slutmålet är en bekväm gungstol på verandan där vi en dag skall sitta med en kopp te och tänka tillbaka på allt vi har gjort. När alla punkter är avbockade.

Jag ser idag ofta mig själv cykla fram och tillbaka till Öckerö genom åren. Alltid i högt tempo och alltid bråttom för att göra nästa sak. Som jag idag inte ens minns. Och var det så bråttom?

Stress finns oftast i ditt eget huvud – i kroppen. Om du bara stannar upp i ditt steg och lutar dig tillbaka, så kanske du inser att det inte alls behöver hända just nu och att du kan gå lite långsammare, egentligen. (När jag träffar gamla ombudsmän så går vi  alla i ett mycket högt tempo. Vi kallar det “ombudsmannatempo”)

En kompis berättade att det allra bästa han vet, det är när varje timma är bokad på något sätt. Till och med så tight att du bokar in toabesöket tillsammans med genomgång av veckans post, för att precis hinna tvätta händerna och stega ut till bussen som går. (i tid) Det låter jättestressigt, men för honom så handlade det faktiskt om att ta tillvara på tiden.

Hans upplevelse är att om man inte bokar upp alla timmar, utan blir sittandes utan något mål eller plan, det är då du slösar bort ditt liv. De flesta skulle dock svara att det är när du har en oplanerad dag  där du bara strosar runt och njuter av vädret, som är att ta tillvara på ditt liv.

En annan vän sa att man måste lära sig att tänka att man redan är framme. Att du varje dag är vid ditt mål. Det är det som är svaret. Att så måste det vara. Kanske ska vi till och med slå fast att det är det som är meningen med livet?

Jag gör inte anspråk på att klara av att leva långsamt. Men jag försöker. Genom att praktisera en blandning av allt jag lärt och hört. Här är fyra handfasta råd:

  1. Stanna upp då och då. Bokstavligen stanna upp i ditt steg och höja blicken mot något. Hur ser träden ut idag? Hur ser det här huset egentligen ut? Är det inte ovanligt vackra blommor just här? Vad mycket folk det är här!
  2. Planera din tid. Tidsbrist upplevs när du är stressad. Stressad blir du när du inte får ihop din tid, vilket nästan alltid beror på dålig planering. Mellan möten och jobb, så kräver du rena kläder, bra mat och regelbunden träning. Detta stavas rutiner och disciplin. Det finns tyvärr inga genvägar. Man kan t o m planera in tid för att läsa viktiga tidningsartiklar och böcker.
  3. Den tomma dagen helt utan agenda behövs också. Det är ingen slump att alla religioner förespråkar en vilodag i veckan. Vi människor behöver faktiskt en paus med jämna mellanrum. Denna punkt kan såklart passas in under punkt 2, när tom plats i kalender eller egentid också kan planeras in. Men jag tycker nog att den förtjänar en egen plats. Detta är dock inte alltid så lätt. Är vi lediga en dag, så har den också sina givna punkter. I romanen Vackrast var ändå mamma, skriver Anita Salomonsson att på söndagar fick man inte göra någonting. Förutom att passa barn, laga mat, mjölka, mocka och utfodra. (fritt ur mitt minne) Där har judarna styrt upp det hela lite noggrannare. Det gamla eldningsförbudet under sabbaten är idag översatt till förbud mot att använda all elektrisk utrustning (för de ortodoxa) Detta gör att allt måste planeras noga i förväg, så att du verkligen kan vara ledig. (Det automatiska omslaget till grön gubbe, uppfanns i New York, så att judar kunde promenera under lördagarna runt det oändliga rutnätet av gator utan att behöva trycka på en knapp) Förbud mot arbete innefattar inte att ha sex eller träna. (Det sista skrev jag in för att det är något som alla frågar.)
  4. Var där du är när nu är där. Käckt saying ni säkert har hört många gånger, men ack så viktigt! Det hänger ihop med det här att vi ständigt är på väg mot nästa möte och punkt på agendan. Om du redan i tanken befinner dig på morgondagens uppdrag när du träffar dina kompisar på kvällen, så är du ju inte riktigt närvarande i det verkliga livet. I ditt liv.

Som lärare säger jag ofta till eleverna att de skall bida sin tid. Med det menar jag att de inte behöver göra allt just nu eller att redan i gymnasiet ”vara något” – annat än en elev. Det låter jättetrist, men är viktigt. För var sak har sin tid. Studier har sin tid, jobb har sin tid och barn har sin tid.

När det händer något särskilt så upplevs att tiden går mycket långsammare än vanligt. Vid olyckor, sjukdom och resa på nya platser. Då kan varje dag upplevas som en vecka, vilket såklart är en illusion. Vid rutiner flyter tiden ihop.

När jag seglade över Atlanten smälte tiden ihop till en grå ström, där det var svårt att urskilja dygnen. När jag jobbade på Volvo en vinter, så slog paniken till vid det löpande bandet som höll dig fjättrad hela dagarna. Efter några veckor tänkte jag att det här går aldrig, så jag startade en intervjuserie med några utvalda personer, där jag frågade hur de hade upplevt sin tid där. Svaren blev att “man vänjer sig” och “de första året är värst, sedan glömmer man av det och åren rullar på”.

När det händer något oförutsett blir varje moment ett nytt landskap att utforska, vilket gör att dagarna kan kännas mycket långa. När utgången är helt oviss.

Buddhisterna säger att det är lika liten chans att födas till just människa, som det är för sköldpaddan som sticker upp huvudet ur vattnet på de sju världshaven blott vart hundrade år, att just då sticka upp huvudet precis i en ring, som flyter runt ensam på de sju världshaven. Med det vill de nog säga att man ska ta tillvara på sitt liv och njuta av det.

Så, njut av ditt liv. Snart är det över.

Bild: En ek utanför Värnamo. Jag gissar att den är runt 150 år.