Det är ovanligt oroliga tider vi lever i. Vi trodde att utvecklingen bara skulle gå framåt och allt bara skulle bli bättre och bättre efter murens fall, men idag står vi inför flera bakslag och historien har slagit in på en ny bana. Antalet människor som lever på flykt har inte minskat, utan faktiskt ökat. Det EU borde vara har visat sig vara något helt annat. Världen som skulle bli fredlig efter kalla kriget har återigen blivit fientlig och kall.
Veckans omröstning där Storbritannien fick en majoritet för att lämna EU chockade alla EU-vänner svårt. Hur var det möjligt? Omröstningen visade sig för en del handla om för eller emot invandring och en magkänsla att EU bestämmer för mycket. När folk skall konkretisera blir det svårare. Detta visar vilken pedagogisk uppgift som EU står inför. Återigen- när folk inte känner att de är delaktiga eller förstår, så blir det protester.
Det kan tyckas enkelt att välja att lämna EU. Ett beslut fattas och så börjar avvecklingen. Cecilia Malmström säger att de nu hoppas att Storbritannien snarast fattar ett parlamentsbeslut om utträde så att artikel 50 i EU-fördraget kan aktiveras. Då startar avvecklingen. Ju förr desto bättre. För det handlar om väldigt mycket som skall göras nu.
När omröstningsresultatet stod klart höll David Cameron ett tal som avslutades med att han annonserade sin avgång till hösten. Han var inte den som skulle leda landet längre, nu när folket sagt sitt i frågan om EU-medlemskap. Men, det lät faktiskt på Cameron som om han nu tänkte softa fram tills ny premiärminister utsetts och då låta den nya personen ta tag i avvecklingen. Logiken i detta är att han var för att stanna i EU. Men när så mycket arbete med utträde väntar, så går det nog inte. Cameron måste ta tag i jobbet redan i morgon. Continue reading “Hur går det till att lämna EU?”







