Blog

Nationaldagen går mot sitt slut. Jag avrundar den med att sitta och arbeta med TV:n på i bakgrunden. Den visar nationaldagsfirande från Skansen. När kung Carl den XVI Gustaf kliver upp på scen för att tala, då höjer jag ljudet och lyssnar en stund.

Applåder utbryter när han säger att han nu varit kung i 50 år. Det regnar och blåser över Skansen och hans rock glittrar av regndroppar, när han står vid podiet som är smyckat med blåklint och prästkragar.

Temat för kungens tal är att allt gott snabbt kan raseras. Därför är vikten av att ställa sig bakom Ukraina är viktigt – en garant för freden.

Kamerans sveper över publikens ansikten. Kronprinsessan Victoria ler stort – vilket även prinsessan Estelle också gör. Både Johan Pehrson, Liberalernas partiledare, liksom Gunnar Strömmer, moderat justitieminister, ser förvånade ut. Kameran fångar dem i ett ögonblick av förundran över stunden – eller i ett ögonblick av funderingar över vardagens bekymmer. De flesta sitter med regncapear i tunn plast.

Kungen läser lugnt och bokstaverar meningarna. Mitt hjärta ömmar för honom – jag har sett Karin af Klintbergs dokumentär om honom, där man möter en människa som tampats med sin roll allt sedan han var liten och insåg att det fanns ett stort intresse för honom. Något han alltid tyckt varit jobbigt.

Men snart delar han ut fanor till olika civilsamhällesorganisationer. Deras glädje går inte att ta miste på. Här behöver kungen inte säga något som hörs till andra än de som mottar fanan.

Continue reading “En glimt av Nationaldagen”

Lisa Frost läser upp vädret i P1 Morgon. Trots att vi befinner oss i slutet av maj, berättar hon att det till och med kommer att snöa i de norra delarna av landet. Men allt berättas med ett mjuk och positivt tonläge. Bakom uppläsningen av regn, temperatur och vindar, döljer sig en nyans av förhoppning. För efter några dagar med sänkt temperatur, anas en vändning. Det löftet lyfter humöret. Utan knot tar vi på oss en extra tröja, samtidigt som vi planerar att köpa grillkol efter jobbet. För visst blir det solsken till helgen?

En amerikan på besök i Sverige, fick frågan vad som karaktäriserade svenskarna? Efter en stunds funderande, svarade han: ”svenskarna överger aldrig förhoppningen om en lång, het sommar, trots att det aldrig inträffar, eftersom landet inte ligger på den del av jorden där det sker”. I hans svar anas ett överseende med en stor naivitet.

Visst kan det spåras till sagan om Pandoras ask. Där nyfikenheten inte gick att övervinnas, och Pandora öppnar asken hon fått av Hermes och allt ont flyger ut över världen, som olycka, sorg, men hon lyckas stänga locket när endast en sak återstod: hoppet. Den grekiska mytologin fångade väl under vilka omständigheter vi människor lever. Vi vet att vi kan drabbas av ont och hårt. Men man vet aldrig; kanske händer det något bra och överraskande?

Continue reading “Det blir bättre till helgen”

Påven Franciskus är död. En omtyckt påve som levde enkelt och hade en jordnära personlighet.  Han kom från Argentina och hette tidigare Jorge Mario Bergoglio. Under sitt liv i Argentina arbetade han i huvudsak med utsatta människor. När han valdes till påve 2013 antog han namnet Franciskus, efter munken som var en tiggar-, och vandrarpredikant under 1200-talet. Den heliga Franciskus av Assisi helgonförklarades redan två år efter sin levnad. Honom önskade påven identifiera sig med. Italiens skyddshelgon.

I media kunde man under lördagen i realtid följa begravningen. En procession där påvens kvarlevor förs ut i en enkel träkista, enligt Franciskus egen önskan. Peterplatsen i Rom var fylld av kyrkans män, världsledare och sörjande katoliker från hela världen. Under några dagar hade man dessförinnan även kunnat ta farväl av honom när han legat på lit de parade i Peterskyrkan. Det uppges att närmare 400 000 personer varit där och tagit farväl.

Att så många tog sig till Rom, eller följde begravningen på andra sätt, visar på en längtan efter fred och samförstånd. Katolska kyrkans historia är lång och inte sällan fylld av konkurrens och förföljelse av motståndare. Men de här dagarna är behovet och längtan efter samförstånd och tröst stort. Då blir det naturligt att samlas kring något bekant och tillsammans sörja en påve som var omtyckt. En plattform att använda sig av.

Påvens begravning i lördags blev även en polisk mötesplats för världens ledare och andra som önskade synas i detta sammanhang.

Continue reading “Påvens begravning blev ett Vatikanstatens Almedalen”

Förra veckan landade Suni Williams och Butch Wilmore utanför Floridas kust – de två amerikanska astronauterna som varit fast i rymden i nio månader. Det finns bilder av hur deras rymdkapsel flyter bland vågorna.

Från början var planen att de bara skulle vara på rymdstationen i en vecka. Men det skulle komma att bli mycket längre än så. Olika problem som dök upp med tekniken, tvingade dem att bli kvar och vänta. Och vänta. När de till slut landade på jorden, fick de bäras iväg på bårar, eftersom kroppens alla muskler var förtvinade av noll motstånd under lång tid. Möjligen tycker de att ett kroppsligt plus kan vara att de inte åldrats under de månader de vistats där uppe.

Suni Williams och Butch Wilmore hade varit på rymdstationen ISS, som egentligen befinner sig ganska nära jorden – precis ovanför atmosfären och i mil räknat cirka 40. Ungefär lika långt som det är mellan Göteborg och Gnesta. Faktum är att det endast tar åtta minuter att åka dit. Men väl där uppe kan man se jorden snurra och ISS rör sig i en hög hastighet. Hör här: den åker i 28 000 km/h! Det gör att det är jättesvårt att docka den – det gäller att komma ikapp, vara i jämnhöjd och lyckas med hopkopplingen.

På ISS är astronauterna tyngdlösa, vilket jag vågar påstå att alla ni här ikväll någon gång har föreställt er hur det kan vara. Det finns inget upp och inget ner, du måste hålla i något för att kunna ta dig fram och spänna fast dig när du ska sova. Låter det härligt? Ja säger en del.  Absolut inte, säger andra.

Man kan via filmer få en inblick i hur det är däruppe på stationen, som har funnits i 25 år i år. Under dessa år har sammanlagt 240 astronauter varit där – allt mellan ett år och ett par veckor. Syftet med rymdstationen är att vi ska lära oss vad som behöver förbättras.

Förbättras inför vad? Jo, för livet i rymden. Vår svenska astronaut Christer Fuglesang, tror dock idag att resor till rymden i första hand kommer att göras för skojs skull. Som en jättelikt Lisebergs-attraktion. För dem som har pengar. Det sägs ju att du nockas av insikten om livets mening, när du ser vår jord från rymden. Helt blå. Helt rund.

Det finns också många som drömmer om att människorna ska kunna flytta till planeten Mars. För tio år sedan annonserade en nedländsk organisation Mars One – att de tänkte starta en koloni på Mars. Hela 200 000 personer anmälde sitt intresse! Detta trots att det endast utlovades enkelbiljett dit. Att kunna resa tillbaka till jorden fanns inga planer på. Man sållade ut 705 stycken som ansågs lämpliga bland de 200 000 och planen var att resa – i år.

Men ännu finns varken rymdskepp eller material för kolonibygget på Mars.  Inget är klart för någon resa till Mars. Så drömmen hos dem som längtar till den stora, röda planeten får leva vidare. Då var en majoritet av de som anmälde sitt intresse under 35. Idag tio år äldre.

Personligen kan jag inte tänka mig något värre än att tvingas resa ut i rymden. Tanken fyller mig med fasa. Bilder från den trista interiören på ISS och risken att aldrig veta när man kommer hem eller är framme förefaller outhärdlig. Dessutom är alla filmer som gjorts om framtiden och rymdresor dystopiska. Att vi har tvingats ut i rymden eftersom jorden förstörts av ett stort krig.

Continue reading “Mitt årsmötestal Redbergsteatern”

Det finns mång tankevurpor att trilla ner i. Se bilden ovan: I ett skyltfönster visas att här har det sålts vinstlotter. Det ser lockande ut. Men det finns ju ingenting som säger att chansen är större att vinna något om du köper en lott i just den här butiken, än om du köper den någon annanstans. Känslan som förmedlas är dock att här vinner folk till höger och vänster. Går vi på det? Javisst.

Det finns så många tankevurpor. Tag det här när du sitter på flygplatsen och en främling ber dig passa hennes bagage en stund. Hon litar inte på de andra i hallen, men just på den främling som sitter bredvid kan hon lita på.

Det är lätt att gå på villfarelser. Vi är otroligt lätta att påverka. Får vi höra något många gånger börjar vi tro att det är på det viset.

“Den största bedragaren i världshistorien”, säger en man om USA:s nuvarande president i dokumentären https://www.netflix.com/watch/80206600?trackId=268410292 An American dream. Presidenten utger sig för att vara motståndare till etablissemanget trots att han tillhör de rikaste i landet. Hur kommer det sig att han lyckas framstå som en som inte tillhör makten? Serien är från 2018, alltså under hans första mandatperiod och hur han går tillväga för att nå framgång inom fastighetsbranschen.

Nu lyckas han måla upp en illusion byggd av nostalgi om att tullar ska återskapa “gamla goda tider” för Amerika. Med det verkar han mena enkla, farliga industrijobb.

Många önskar bli av med överflödiga kilon och tipsen är många. Alltifrån några dagars fasta till att skaka ut pulver i vatten, eller endast äta kött. Vi översköljs av erbjudanden från gym och träningsinstitut. De spelar ohämmat på vår längtan att vara vackra.

Nu har en ny aktör dykt upp, som saluför ett koncept. Det heter Yazen, uppbackat av en massiv reklamsatsning. Företaget syns i TV-reklam, på bussen, i sociala medier.

Man förstår att det handlar om viktnedgång, men utöver det förstår man inte mycket annat. Hurdå? Vad ska hända?

Jag undersöker Yazens digitala sidor och hittar några ”framgångsberättelser”, där personer vittnar om hur de ”prövat allt” för att gå ner i vikt och därefter givit upp. Tills de fick höra talas om Yazen. De vittnar om att ”detta välmående vill jag aldrig sluta med”, ”för mig har detta varit livsomvälvande”, ”lägg ditt gamla liv bakom dig”, ”det var inte mitt eget fel”, ”sötsuget försvann”.

De gör reklam för att de ska ”göra din viktresa på riktigt” utifrån vetenskaplig metod, som inte lägger skulden på individen. Att du ska få hjälp av läkare, Yazen-coacher, läkemedel. De önskar förklara varför 50% av västvärldens befolkning lider av övervikt och fetma. Allt det låter bra och till och med vederhäftigt.

Yazen ger dig ett löfte som är i det närmaste sektliknande: ”Välkommen in. Skriv på. Vi tar hand om dig”. Ett sista alternativ.

Det är lätt att påverkas och lockas att följa dem som lovar oss ett bättre liv. När du inte vet vad som väntar i förväg, är risken stor att du blir duperad när du väl är där. Varför berättar Yazen inte mera om vad som väntar?

Många är de som vittnat om stora svårigheter att lämna en sekt, eftersom den under tiden du är där lyckas plantera flera hållhakar på dig.

Inspektionen för vård och omsorg, IVO, har nu inlett en granskning av Yazens vård eftersom den i huvudsak bygger på användandet av läkemedlet Ozempic, som är till för diabetiker. Även Läkemedelsverket riktar stor kritik mot Yazen, som tidigare gjort reklam för Ozempic – det är inte tillåtet att göra reklam för receptbelagda läkemedel och nu riskerar de vite. Dessutom råder det brist på Ozempic, vilket drabbar diabetiker. Kan förklaringen till att vi inte får veta hur allt magiskt går till vara att allt egentligen bygger på ett läkemedel? IVO kritiserar även bristen på tillräckliga läkarundersökningar och ej korrekt förda journaler.

Varningsklockorna ringer. Jag känner skepsis mot allt som påminner om sekternas grundackord och löften, men hoppas att det går bra för dem som kliver in genom Yazens dörrar. Eller in i hemsidan, eftersom det mesta verkar vara digitalt.

Continue reading “Se upp för sektliknande företag”

Låt oss fräscha upp minnet av 1900-talets historia för att förstå vidden av det som sker nu under loppet av några veckor Hur var det under första världskriget? Till en början ville USA inte alls lägga sig i det krig som pågick i Europa. Men när allt fler amerikanska fartyg blev attackerades  av tyska u-båtar tvingades man agera.  Förutom att  utlånade pengar till Storbritannien och Frankrike  stod på spel, insåg den amerikanska administrationen att USA  var en garant för att åstadkomma fred.  Så i första världskrigets slutskede i april 1917 valde USA att  att ingripa och efter ytterligare ett drygt år av strider avslutades kriget med Tysklands nederlag.  President Wilson anförde moraliska skäl att delta – och bakgrunden till dem var bland annat  att landets befolkning präglades av  invandrare från Europa. Det handlade om att hjälpa släktingar. Demokratiargumenten var också mycket starka och övertygande.

Idag ser historiska forskare inte de första och andra världskriget som två krig, utan som ett sammanhållet krig med en paus. Vi känner till fredsvillkoren som bakband Tyskland hårt och som landet upplevde som orättvisa, varför de i smyg började upprusta ändå.

Efter första världskriget valde USA en isolationistisk politisk inriktning och när andra världskriget bröt ut i Europa var inställningen återigen till en början att inte delta. Men när Japan attackerade flottbasen Peal Harbour den 8 december 1941, där 3 000 amerikanska soldater dödades , utfärdade Roosevelt en krigsförklaring.

Avgörande för att besegra Nazityskland var USA:s trupper som landsteg i Normandie den 6 juni 1944. De unga män som överlevde landstigningen vandrade mot Berlin och tillsammans med sovjetiska soldater tvingade de Tyskland att kapitulera i maj året därpå. Då var Tysklands krigskapacitet helt slut.

Efter andra världskriget har världsordningen vilat på vänskap mellan Europa och USA. Engelskan tog över som internationellt språk och den amerikanska kulturen ökade i betydelse. Handeln mellan kontinenterna har varit en naturlig utveckling  som stärkt demokratin i världen. Globaliseringen är en process som sker av sig själv, när längtan efter att ta del av andra kulturer är stark.

Så har vi levt i tre generationer. Därför kommer Trump-administrationens utrikespolitiska besked som en chock för Europa – även om Trump tillkännagav delar av denna politik redan under sin första mandatperiod. De hävdar att det är USA som ska hantera fredsprocessen gällande Rysslands invasion av Ukriana och inte EU.  EU ska inte ha plats vid förhandlingsbordet. EU har blivit kraftigt nedgraderat och förödmjukat och börjar nu att samla sina krafter för att se över hur de kan ta över processen. Att alla ansträngingar här gällande militärstöd och flyktinghjälp  inte skulle spela någon som helst roll.

Som svar på allt detta säger Ukrainas president Volodomir Zelenskyj att Europa nu måste skapa en gemensam armé. En gemensam armé är det enda som inte genomförts utifrån ursprungsskissen för EU.

Många är de som sagt att Trump pratar mest , men nu gör han det han säger. Hans installationstal hade en hämndlysten ton och han radade upp de åtgärder han önskar genomföra. Det är inte längre ”America first”, utan han rotar runt i hela världen som vore det ett av hans företag.

Continue reading “Historisk resumé – varför USA blev Europas vän, allierad”

Det är svårt att ta in det fasansfulla som inträffade i Örebro igår. Idag vet vi att elva personer är bekräftat döda och identifieringen av dem är inte klar ännu. Därutöver fem skadade som är på sjukhus. Gärningsmannen är död och identifierad, men hans motiv är okänt. Han var ostraffad, utan inkomst och ensam. Vad driver en person att göra något så ondskefullt?

Nästan varje dag får vi höra om att någon skjutits i gängkonflikter och under januari skedde hela 32 sprängningar i olika bostadsområden. Dådet i Örebro var annorlunda, men liknar de många som skett i USA, bland annat. Det stärker även känslan av att det pågår ett parallellt krig i samhället, som vi har svårt att rå på. Känslan av otrygghet kommer att vara stor länge.

När knivdådet i Trollhättan på Kronogården inträffade hösten 2015 undervisade jag på Burgårdens gymnasium i Göteborg. Gärningsmannen gick inte på skolan, men kunde lätt promenera in och döda. Då infördes låsbricka för varje port på Burgården – och på många andra skolor också för den delen. Strax kändes skolan som ett fängelse, när varje ny dörr i en korridor var låst. Det kanske gav en känsla av kontroll och trygghet, men det var nog endaste en chimär. I skolan är det bråttom när man går mellan lektioner – alltid med en drös elever i hälarna. Skulle jag som lärare be var och en identifiera sig? Med slags försäkran om att de var elever på skolan och på rätt ställe? Omöjligt. Självklart är det lätt för nästan vem som helst att slinka in.

Numera tränas skolor i “inrymning” och hur agera vid likande händelser som den igår. Men många från Örebro har ändå vittnat om att det inte går att förbereda sig för en sån här händelse. Och även om du är tränad, vet du aldrig hur du själv reagerar under en sån här situation.

Continue reading “Skolskjutningen i Örebro”

Idag är det en vecka sedan minnesdag för Förintelsen, eller Shoah, som det heter på hebreiska. Man har valt den 27 januari för att det var den dagen som Auschwits, Birkenau II befriades. Kvar var där då endast de som inte klarade av att gå, eftersom nazisterna försökte att tömma lägren när de insåg att de var på väg att förlora. Förutom att de sprängde många skorstenar där mördade judar och andra kremerats, tvingades tusentals överlevande iväg på de så kallade dödsmarscherna mot Tyskland. Men ännu återstod tid av krig och lidande, även om veckorna var räknade.

Varken förr eller senare har människan använd liknande industriliknande metoder att mörda människor på. Att systematiskt samla in, förnedra, tortera och döda. Till en början genom att samla ihop judar och skjuta dem i skogen och lämna dem i stora gravar. När det var ineffektivt och “demoraliserande”, utvecklades förintelselägren.

Continue reading “Obegriplig sammanblandning”