Varför är skolan arrangerad precis på samma sätt idag, som när den infördes för 150 år sedan? Den frågan ställs nu efter det att alla gymnasieelever tvingas arbeta hemifrån och distansundervisas, på grund av den rådande Corona-krisen – och många tycker att det vi ser är en revolution för undervisning på distans.
Vi har länge haft en debatt om huruvida det är bra eller inte att ha en digitaliserad skola. Tyvärr har debatten polariserats och det har framstått som om man i undervisningen tvingats välja mellan renodlad traditionell katederundervisning eller undervisning där eleverna själva söker sin kunskap – spridda överallt. I verkligheten finns däremot en blandning och en växelverkan mellan metoderna. Den stora skillnaden som finns syns i upplägget på undervisningen. Hur uppgifterna är utformade och om tyngdpunkten ligger i lärarens eller elevens ansvarstagande för lärandet. Två skolor finns: den konstruktivistiska och den lärarledda. Men självklart använder sig alla idag av digitala hjälpmedel.
Sedan den 17 mars ska alla gymnasieelever arbeta hemifrån och lärarna undervisa dem på distans. Detta som en åtgärd för att minska smittspridningen av Covid-19. Digitaliseringsivrarna hurrar och pekar på alla fördelar. Man ser att närvaron ökat markant och att elever som vanligen inte syns, nu får chans att komma till sin rätt. Hemmasittare kan plötsligt delta på lika villkor och de s k datanördarna har fått en viktig uppgift, genom att deras expertis har varit nödvändig och efterfrågad i vissa fall. ”Vi har lång erfarenhet av att socialisera och lösa problem tillsammans online”, berättade en spelkille i Ekot. Den osynlige bakom skärmen har plötsligt blivit den synlige.
Självklart finns en baksida också. Andra problem har uppstått. Nu syns tydligare än någonsin klasskillnader mellan elever. Mellan dem som har möjlighet att jobba i lugn och ro med bra uppkoppling hemifrån och mellan dem som inte har någonstans att sitta. Continue reading “Hur kommer skolan att förändras efter Corona?”
