Blog

Grå skyar, blåst och regn på årets sista dag. Vädret i Göteborg håller vad det lovar. På plussidan skriver jag ner lång springtur under morgonen utan ishalka. Ringer syrran som firar av året i Dikanäs runt en eld utomhus med hundar, fällar, trots minus tjugo. Sverige är avlångt och jag tycker om varenda bit.

Jag summerar mitt arbetsår i en verksamhetsberättelse. Konstaterar nöjt att min verksamhet har ökat under 2023. Jag har medverkat i Frisinnad Tidskrift, Västerbottens-Kuriren, Bohusläningen, Tidningen NU. Övergripande texter om samhälle och politik och intervjuer med spännande människor. Men jag har även lärt mig massor om webbteknik under arbetet med att digitalisera Frisinnad Tidskrift. Kan lägga till uppdrag åt företag. Tack alla för i år!

Hälften av min tid lägger jag även på olika samhällsuppdrag, bland annat ordförandeuppdrag inom Studieförbundet Vuxenskolan, Vattenrådet för Bohuskusten samt ledamot av regionfullmäktige.

På detta tema skrev jag min julkrönika i Bohusläningen (2023-12-22) För att hjälpa till i någon mån, samt stävja den oro man känner över de olika krig som pågår, kan man engagera sig i en förening eller ett politiskt parti. Jag har sett flera krönikor på liknande tema, vilket är bra. Däremot saknar de alla en rekommendation om politiskt engagemang. Som gammal lärare i samhällskunskap har jag alltid uppmanat mina elever att åtminstone någon period i livet vara med i ett parti och kanske sitta i en nämnd eller i fullmäktige. Det är där det finns möjlighet att verka för förbättring utifrån det man tror på. Att sitta på läktaren och peka finger mot de som jobbar politiskt, hjälper inte. Nej, värna vår demokrati genom att själv ställa upp till val någon gång.

Continue reading “Gott nytt år!”

För några dagar sedan delades Nobelpriset i medicin ut till Katalin Karikó och Drew Weiss. De hade utvecklat vaccinet mot covid-19, vilket kunde börja användas endast ett år efter att pandemin brutit ut. Bedriften var stor och deras bidrag till att bekämpa pandemin och framförallt dödligheten i den, var mycket stor.

I höst har covid åter smittat många. Men sjukdomen räknas inte längre som samhällsfarlig och behandlas som vilken förkylning som helst, även om covid fortfarande är mycket farlig för dem som inte vaccinerat sig alls.

Vi glömmer fort hur det var. Något som jag även tog upp då. Därför återpublicerar jag hur läget var för tre år sedan:

Detta skrev jag 2020-10-06: Nu har pandemin gått in i andra andningen. Det rapporteras om att antalet smittade ökar igen, men trots det verkar ingen bry sig så mycket längre. Inte ens Trump, som smittats förra veckan. ”Låt inte Corona invadera era liv” sa han igår, vilket vållat stor irritation och ilska hos människor. ”Säg det till min pappa, som är död” svarade någon. Det är främst bland unga smittan ökar. De orkar inte längre hålla avstånd. Förhoppningsvis fortsätter alla att tvätta händerna och nysa i armvecket, i alla fall. Det enda positiva med Corona, brukar jag säga.

Däremot förefaller det inte vara lika farligt att hamna på sjukhus, som det var i våras. Sjukvården har lärt sig massor om hur hantera corona-fall och om sjukdomen i sig. Bättre rutiner och mer kunskap gör det något säkrare att bli sjuk idag mot för i våras, när allt var ett kaos.

Ännu kvarstår uppmaningen att arbeta hemifrån om du kan, bara resa om nödvändigt och hålla avstånd. Men äldreboendena har fått grönt ljus att ta emot släktingar på besök. Bedömningen är att de äldre far så illa av isoleringen, att det är värt risken med besök, mot tröstlös väntan och tristess.

Jag tänker att vi nu går in i ett tillstånd vi glömt av, men som man var vana vid före 1950. Före effektiva vacciner och antibiotikakurer. När alla visste att livet var farligt. När nästan var annan barnsäng innebar fara för livet och botemedlen var få. Såsom människan levat under tusentals år.

Under ett antal år har vården fått motta anmälningar av anhöriga som avlidit på sjukhus. Det har ifrågasatts hur den anhörige kunde dö, när hen var under vård på sjukhus? Detta har försvunnit under Corona. Corona har satt skräck i oss alla, när det visade sig att ett virus trumfade högteknologisk vård i 2020-talet. Debatteras görs dock dödligheten på äldreboendena. Frågan är dock om det verkligen rör sig om överdödlighet?

Continue reading “Återblick på Covid-19 – och Nobelpriset idag”

Det går att dela in människor i två undergrupper: de som svarar och de som inte svarar. Generellt sett är det de äldre som alltid svarar och de yngre mera sällan. Men undantag finns såklart.

När det handlar om att svara i telefonen, svarar de äldre alltid. Det hör ihop med den gamla telefontiden. Att man svarar när det ringer, helt enkelt. Idag ser du vem som ringer på din mobil och du kan ringar upp senare, skicka meddelanden o s v. Oftast har du inte tid att svara exakt när det ringer. Men jag tänker inte på telefonsamtal i första hand. Jag tänker på övriga meddelanden, som mejl eller message och kommentarer i sociala medier.

Att inte svara är en handling av olika karaktär. Det kan vara nonchalans eller slarv. Eller att man inte bryr sig alls att svara – förstår inte frågan, kanske. Men inte sällan är det en maktdemonstration. Att man inte tänker lägga energi på att kreta ner ett par ord till just den här personen.

Ghosting är idag ett etablerat begrepp. Jag har hört att det började inom dating-branschen. Att när den ena inte var intresserad av att träffa den andre igen, så svarade hen helt enkelt inte på nästa propå. Att hen på så vis skulle ”get the message” – åtminstone efter en tid. Därefter har fenomenet, eller beteendet, spridit sig till andra områden, som till arbetslivet. Att efter en anställningsintervju inte få något svar. Eller inom ett företag finna sig i att inte få svar.

Men nu har det även blivit vanligt i övriga kontakter. Att man kan välja att inte svara. Det finns även “halvvarianter”, likt ett roligt svar jag fick en gång som löd: ”som du förstår så är jag väldigt upptagen”.

Den grupp som svarar då? Jo, de som ingår i den gruppen tillhör de trevliga. Att svara, även om svaret inte är det personen man svarar vill höra, eller att svara mycket kort. Dock ett svar. En del behöver lära sig att det är okej att leverera ett svar som är trist nekande.

Till vilken grupp sällar du dig? Vilket val har du gjort? Vi lever i ignoransens tid.

Det finns sådant som måste åtgärdas och alla former av system måste kalibreras med tiden. Vårt skolsystem är inget undantag. Men eftersom friskoledebatten idag präglas av rena felaktigheter, finns litet utrymme för nyanser kvar. Tyvärr.

Under årets Landsmöte som Liberalerna höll i Linköping i helgen, sade jag några ord även om friskolan. Det är svårt att få möjlighet att gå upp i talarstolen och säga sin mening – särskilt under de pass som engagerar. Förhandlingspasset om skolan var ett sådant. I samma stund som ordföranden säger att “det är nu fritt att anmäla sig till talarlistan”, trycker alla som vill säga något samtidigt på den digitala ikonen, vilket gör att det blir en slumpgenerator där tusendels sekunder fördelas och avgör vilken plats du får. I och för sig inte så stor skillnad mot hur det gick till tidigare, när man sprang fram för att ställa sig i en kö och lämna in en begära-ordet-lapp. Folkpartister knuffar inte varandra utan är över lag mycket väluppfostrade.

Mitt anförande – vilket kortades ned till 90 sekunder:

“Fru ordförande, övriga delegater. I somras fick alla medlemmar en Q:s and A:s gällande kommande åtstramning i friskolefrågan. Den var slarvigt skriven med en tonalitet av att vi är motståndare till friskolor. Med formuleringar som “man har gjort vinst på dålig kvalitet”, och “kommer inte friskolorna bara att hitta på nya sätt att kringgå dessa regler” insinuerades att Liberalerna har konsensus i frågan.

Var finns det liberala försvaret för en av de största egenmaktsreformerna under 1900-talet? Var finns insikten om det värde friskolor tillfört den svenska skolan? Det som skulle bli en utveckling av friskolan har förvandlats till vänsterpropaganda.

När något upprepas tillräckligt många gånger kan det framstå som sant. Felaktigheter som ständigt upprepas är att de kommunala skolorna är underkompenserade – det stämmer inte. En ny rapport som svart på vitt visar detta tigs ihjäl av media. Att kommunala skolor tar emot en massa elever som måste lämna en konkursdrabbad friskola – visa hur många exempel det finns på detta? Det byggs berättelser av indicier.

Ja, det finns friskolor som missköter sig. Ingen elev ska gå i en dålig skola. Men om man lyfter blicken över landet är det hos de kommunala skolorna problemen finns. Låt oss lära av friskolorna istället – nu när skolministern lanserar “ordning och arbetsro” – något friskolor kan. Om de förslag som nu kokas blir verklighet, kommer valfriheten att vara ett minne blott. Glöm inte att skolan står och faller med friskolor där 400 000 elever går. ”

Continue reading “Friskolefrågan på Landsmötet”

Jag har skrivit om vilken makt bankerna har över samhället, när det är de som sitter på möjligheter för både företag och privatpersoner att förverkliga projekt.

Igår på Aktuellt diskskuterades att bostadsbyggandet snart kommer att tvärstanna. När de projekt som påbörjades för ett par år sedan är klara nästa år, finns inga nya på gång. Det saknas inte efterfrågan på nya bostäder; mer än hälften av landets kommuner behöver nya bostäder. Men det saknas kapacitet hos efterfrågan, vilket omöjliggör start av nya projekt.

https://www.bohuslaningen.se/asikt/ledare/det-ar-bankerna-som-sitte

Inom psykologin förekommer begreppet projicering. Det betyder att överföra egna känslor eller tillkortakommanden på andra. Att på så sätt skjuta det obehagliga från sig själv till någon annan och tänka att det är andra som behöver ändra sig – inte du.

Jag tycker mig se hur detta även kan ske för fenomen i samhället. Friskolefrågan är ett sådant exempel.

Trots att svenska folket inte bara gillar valfrihet, utan även förutsätter att de ska får ha kvar valfrihet av vård och skola, har opinionen svängt mot att man måste tygla de populära friskolorna på olika sätt. Det florerar förslag om vinstförbud, lägre skolpeng, hårdare krav för att kunna starta en friskola och förbjuda friskolor med religiös huvudman.

Kraven för att starta en friskola är idag ganska hårda redan. 2019 infördes Ägar-, och ledningsprövning för friskolor, som bland annat kräver god ekonomi och kontroll av både rektor och styrelse. Det finns nu förslag på att göra det så svårt att starta en friskola, att det i praktiken blir ytterst få som kommer att klara det. Eller endast de med stora ekonomiska resurser, för att kunna göra tidiga marknadsundersökningar med mera.

Om alla dessa förslag blir till verklighet, kommer friskolor inte att klara av att fortsätta sin verksamhet. De stora koncernerna kommer att klara sig längre, när de genom ansvarsfullt företagande byggt upp en stabil organisation- och de små en kortare tid.

Det sägs att friskolor är ”överkompenserade”. Att eftersom kommunen har ett större ansvar gällande utbud överallt, måste de ta höjd för olika förändringar av elevsammansättningen. Det stämmer i teorin, men faktum är att kommunen redan är kompenserad för detta.

Continue reading “Samhällelig projicering av friskolefrågan”

“Det finns en frihet i att inte vara beroende av bidrag från staten”. Den frasen är sann om man ser till sig själv och sin personliga ekonomi. Men den är felaktig när det kommer till studieförbunden.

Bidragens regler för hur de får användas är en bred ram – så läge man håller sig inom demokrati och mänskliga rättigheter. En självklarhet för de flesta.

Jämför med när Polismyndigheten ger tillstånd för en demonstration. De värderar inte innehållet i demonstrationen. Tar inte med i bedömningen om tillstånd om vad den ska skandera, utan ser endast till säkerheten. Folkbildningsrådet, som fördelar de statliga medlen till studieförbunden, gör inte heller en sådan värdering av innehåll.

Om det istället finns ett beroende av privata donatorer, har kraven genast en koppling till namn och ära. Ett projekt de kan finna misshagligt med risk för att smitta av sig företaget eller familjen, stoppas direkt. Eller att pengarna dras in. En familj eller ett företag kan aldrig vara neutrala på det sättet. Många fler hänsyn måste tas.

Därför är bidrag från det offentliga mer frihet än donationer från näringsliv eller familjer. Tvärt emot vad många idag tror.

Bäst är ändå att minska beroendet av bidrag överhuvudtaget. Det bekräftas av regeringens förslag till drastisk nedskärningar av studieförbundens verksamhet. Bäst att inte vara offer för tillfälliga politiska opinionsvindar.

Bilden visar den broschyr jag gjorde till min valkampanj till riksdagen för fem år sedan. Rubriken tycker jag är jättebra ännu. Under mina år som lärare i samhällskunskap uppmuntrade jag alltid till politiskt engagemang. “Hellre fel parti än inget alls”, brukade jag säga. Det är lätt att klaga på politiker, men den som inte deltar borde fundera över att hen lämnar walkover.

Jag har idag kommit hem efter två dagar i Vänersborg. Igår gruppmöte med den liberala partigruppen. Idag regionfullmäktige.

Jag älskar vårt demokratiska system. Det tar tid och de kan till en början synas trögjobbat, men det är konstruerat på så sätt att alla ska kunna hänga med – det ska ta tid. Att beslut inte fattas utan att frågan varit uppe för diskussion under lång eller kort tid. Och framförallt full insyn i processen.

Alla borde därför sitta i en nämnd eller i ett fullmäktige minst en mandatperiod i sitt liv, för att få förståelse för hur det går till.

Det finns inte något perfekt parti. Politik innehåller alltid kompromisser och det parti man valt har frågor man inte håller med om. Men utanför går det inte att göra något åt politiken överhuvudtaget.

Uddevalla kommun ansöker om stöd från staten för att restaurera väg-, och vattensystemet. Det var stormen Hans som gjorde det klart för alla att man inte längre kan blunda för de eftersatta avloppssystemet och sådant som hänger ihop med det.

Förra våren skrev jag om rören i Uddevalla och om de eftersatta avloppssystemen i landets kommuner. De flesta rör i avloppen har över femtio år på nacken. Jag skrev att de över 20 000 mil rör som ligger under jord i landet inte är det enda som är i akut behov av renovering, utan även elnät, järnvägar och vägar. Detta utifrån en rapport gjord av WSP.

Jag skrev även att det knappast var rubriker om rörledningar vi skulle få se på årets valaffischer:

“Kostsamma investeringar, som dessutom ställer till med problem i vardagen för människor, är förmodligen ingen valvinnare i höstens val. Därför kommer vi inte att se valaffischer med rubriken ”Bygg nya vattenledningar i Uddevalla”. Just nu är det dessutom mest elförsörjningen som är den stora frågan när det gäller infrastruktur, och vi vet att det är svårt att överblicka många tunga samhällsfrågor samtidigt.

Det finns även en farhåga att när behoven blir uppenbara, kommer stad att prioriteras före land. Det får inte ske. Därför måste man redan nu börja att planera för underhåll och upprustning. Förbise varken Munkedal eller Sotenäs!

Så länge allt fungerar, tänker vi inte på det. Hälsan tiger som bekant still. Men de flesta kan relatera till hur jobbigt det är att tvingas köra omvägar när en väg är uppgrävd. För att inte tala om vilka enorma umbäranden det innebär att vara utan el och vatten.” (Ur krönika publicerad i Bohusläningen 2022-05-17)

Idag låter det annorlunda.

Nu har översvämningar drabbat både privata och offentliga intressen och alla har förstått att det inte längre går att låtsas som om vi inte behöver bekymra oss. Det var flera kommuner i landet som drabbades svårt av stormen Hans. Som Hudiksvall. Bilder av hur vatten forsade nedför trapporna inne i badhuset där, lera som flöt över gatorna och ett snabbtåg som låg på sidan vid en banvall som var böjd och saknade kontakt med marken. Jord som flutit ned i slänten likt gelé.

Continue reading “Inte längre en rubrik vi aldrig får se på valaffischerna”

För tredje året i rad gick de så kallade Frihamnsdagarna av stapeln. Syftet är att skapa en arena för demokratiska samtal med olika aktörer.

Man kan för det första tycka att det vore självklart för alla politiska partier att delta, men så var inte fallet. Deltog gjorde Liberalerna, Kristdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Ni ser själva vilka som avstod. Till saken hör dock att Liberalerna inte var där förra året, eftersom hyran för tre dagar med litet tält låg på 25 000 kronor, vilket är för dyrt. I år hade man sänkt hyran till 5 000 kronor, vilket fungerar bättre. Att de övriga partierna inte deltog kan bero på kritik mot arrangemanget. Jag vill dock fastslå att vi behöver fler arenor för demokratiska samtal – inte färre.

Det var sol hela förmiddagen och mycket folk – och många poliser. Tyvärr lever landet under ett skärpt säkerhetsläge och alla väskor kontrollerades noga vid inpassering. Väl där inne fanns sedan möjlighet att prata med precis alla man mötte! Det var väldigt roligt!

Personligen kände jag mig som spindeln mitt i nätet. Alla områden som jag är inblandad i fanns där: Studieförbund, politiska partier, västkustkommuner, samtal om vätgas.

Fin bro – sen kommer Västlänken

När jag gick därifrån passade jag på att promenera över den nya Hisingsbron. Vilken fin bro! Bred och platt med generöst utrymme för gående. Det finns till och med bänkar att sitta på om man vill vila eller titta på utsikten över hamninloppet. När du närmar dig Nordstan, blir utsikten dessvärre förfärlig. På båda sidor om bron ser vi ännu en uppgrävd stad med lera, djupa hål, plank, tung trafik. Det är Västlänken under byggande. Framför Regionens hus syns de breda förstärkningarna tvärts över hålet, vilka krävs eftersom Göteborg består av blålera.

Continue reading “#Frihamnsdagarna i Göteborg”