L\u00e4ste idag i GP en artikel av Anna van der Vliet, kurator och konstn\u00e4rlig ledare. Hon \u00e4r frustrerad (f \u00f6 ett modeord p\u00e5 70-talet) \u00f6ver alla dessa m\u00f6ten utan resultat g\u00e4llande vad g\u00f6ra i G\u00f6teborgs konstv\u00e4rld. \u00c4ndl\u00f6sa m\u00f6ten till h\u00f6ga l\u00f6nekostnader f\u00f6r de deltagande. “Bevara oss fr\u00e5n fler id\u00e9m\u00f6ten med post-it-lapps\u00f6vningar!” skriver hon. F\u00f6rst skrattar man lite igenk\u00e4nnande, men sedan blir man mycket allvarlig. H\u00e4r g\u00e4ller det planering inf\u00f6r G\u00f6teborgs 400-\u00e5rsjubilieum, men det visar p\u00e5 en fruktl\u00f6s m\u00f6teskultur som r\u00e5der – f\u00f6rmodligen p\u00e5 v\u00e4ldigt m\u00e5nga institutioner. M\u00f6ten f\u00f6r att visa att m\u00f6ten h\u00e5llits verkar vara viktigare \u00e4n att f\u00f6ra arbetet fram\u00e5t och se verkliga resultat. Alla arbetsplatser har m\u00f6ten, i ett otal konstellationer.<\/p>\n
Att ses regelbundet \u00e4r \u00f6verordnat vad man vill \u00e5stadkomma. Det \u00e4r alltid trevligt att ses och just den k\u00e4nslan kan invagga deltagarna i en falsk k\u00e4nsla av att man f\u00f6rt saker och ting fram\u00e5t. Det \u00e4r ocks\u00e5 trevligt att vara invald och utvald. Arbetss\u00e4tt och d\u00e5liga m\u00f6nster \u00e4r sv\u00e5ra att uppt\u00e4cka n\u00e4r man \u00e4r mitt uppe i n\u00e5got. Det du i ett inledningsskede kanske s\u00e5g som problem och protesterade mot har blivit normalt och du har resignerat. En normaliseringsprocess har skett. Det \u00e4r dessutom sv\u00e5rt att inf\u00f6ra nyordning kring m\u00f6teskulturen eftersom allt etablerat \u00e4r sv\u00e5rt att \u00e4ndra p\u00e5. F\u00f6r skall man g\u00f6ra n\u00e5got p\u00e5 ett nytt s\u00e4tt s\u00e5 \u00e4r det n\u00e5gon som k\u00e4nner sig trampad p\u00e5. “Har det vi alltid gjort varit fel?”
\nN\u00e4r du inf\u00f6r nya arbetsmetoder och kanske nya personer s\u00e5 rubbar du n\u00e5gons ordning. Vi \u00e4r s\u00e5 r\u00e4dda f\u00f6r f\u00f6r\u00e4ndring. Och r\u00e4dda f\u00f6r att fatta beslut. Med en s\u00e5dan kultur hamnar ber\u00f6rd institution ohj\u00e4lpligt p\u00e5 efterk\u00e4lken. Och utan att de ser det sj\u00e4lva g\u00e5r de mot en avgrund. Det \u00e4r b\u00e4ttre att agera och kanske g\u00f6ra fel \u00e4n att inte v\u00e5ga g\u00f6ra n\u00e5got alls. Att inte v\u00e5ga g\u00f6ra n\u00e5got alls \u00e4r faktiskt j\u00e4ttefel.<\/p>\n