När du inte vet vad du skall göra eller tycka om något eller hur agera, så är det ett mycket gott råd att sova på saken. Det är som att du ger hjärnan ett uppdrag. Ibland räcker det såklart inte med en natts sömn, men ibland behövs inte mera.
Det är intressant det här med att ge hjärnan ett uppdrag. Hur den startar sin sökning. En dag när jag stod på gymmet så fick jag ett sms från en bekant. Sms:et innehöll en dödsannons. Jag förstod att det var någon jag hade känt, men det stod helt stilla i huvudet. Inte den minsta koppling gjordes mellan namnet i dödsannonsen och en bild av en person i mitt huvud. Jag visste liksom inte var jag skulle börja. Då satte jag hjärnan på sökning. Började träna. Och se där! Efter en timma så sa det “plong” i huvudet och nedladdningen var klar. Jag hade hela storyn klar för mig. Vem den döde var och hela den tillhörande historien.
Hur kan man då glömma en person? Ja, personen var för det första inte glömd. Dock inte tänkt på under en mycket lång tid. Personen hade sedan inte heller haft någon framträdande plats i mitt liv, varför hen inte fanns med i dagsrullorna. Men, hen fanns. Djupt där nere någonstans. Continue reading “Sov på saken”