Blog

SJ meddelar att de kommer att sluta köra nattåg till Norrland. Det har givetvis givit upphov till protester av olika slag. Presskommunikatör på SJ, Lina Edström säger i en intervju med SVT att : “Vi har kört kommersiellt nu för att se om det finns ett tillräckligt stort kundunderlag, men det är inte lönsamt. Därför tar vi bort trafiken då. Vi behöver bidrag för att kunna köra”. Vidare berättas att “bidrag till nattågen har uteblivit sedan fyra år tillbaka”. Alltså sedan 2020. SJ önskar att det fattas beslut om att upphandla nattågtrafiken från Göteborg.

Men Trafikverket meddelar att sträckan inte är prioriterad på grund av att den pengapåse de har, måste användas till mer prioriterade sträckor.

De flesta som åker nattåget är turister och få hemvändare helt enkelt. Norrland består av Västerbotten och Norrbotten. Sammanlagt bor där 520 000 personer, vilket kan jämföras med att det i övriga landet bor tio miljoner fler personer.

Frågan är varför det inte har varit lönsamt att köra nattågen?

Jag har inte hittat några siffor på antal resor och antal platser förr, så jag kan endast utgå från egen erfarenhet. Att boka nattåg till Norrland var förr för mig en självklarhet. För att hälsa på i hembygden och för att fjällvandra. Men de senaste sex åren har det varit mycket svårt. Varför? Jo, för att det inte funnits tillräckligt med sov-, och liggvagnar. Att lyckas boka en plats i horisontalläge under storhelger har varit som att hitta en guldpeng.

Inför julen 2019 hade jag lagt in i min kalender dagen för när biljetterna med nattåget till Umeå skulle släppas. Det var en dag i september. Vid exakt klockslag började jag att försöka boka. Systemet blev överbelastat och man fick börja om gång på gång. Till slut lyckades jag boka en hel liggkupé, för alla i min familj. Bokningen försvann och under lätt panik ringde jag upp kundtjänst och efter en halv dags arbete, lyckades jag “landa” en bokning – som ändå fanns någonstans trots den släckta sidan. En mycket åtråvärd bokning så att säga. Året därpå lyckades jag inte, varför det blev en bilresa. Bilresa även året därpå.

SJ har inte lyckats erbjuda ett tillräckligt attraktivt erbjudande för att göra nattrafiken lönsam. Möjligen har det helt enkelt inte gått att utöka antal platser eftersom tågbanan (sköts även den statligt) inte förslagit. Rälsen har inte fått det underhåll som den kräver de senaste decennierna, varför den drabbas av upprepade skador. Över lag krävs en omfattande upprustning av tågbanan, växlar och elnät.

Continue reading “Varför lägger SJ ner nattågen till Norrland?”

Jag har lyssnat på Lars Strannegårds trevliga sommarprat i P1. Lars Strannegård är professor i företagsekonomi tillika rektor på Handelshögskolan i Stockholm – en av landets mest välrenommerade lärosäten. Han har gjort sig känd genom att tala om konstens betydelse för vår kultur och utveckling och idag hänger många kända konstverk på väggarna i Handels korridorer och rum.

Han talar i sitt Sommar om att konsten har en osäker plats i Sverige. Att här – till skillnad mot andra länder – hänger konst och kultur alltid löst och är det första många politiker önskar spara in på när pengarna tryter. Det är mycket förtjänstfullt att han lyfter konstens och kulturens viktiga roll i ett samhälle.

Strannegård tar även upp vad kunskap är – i förhållande till artificiell kunskaps, AI:s inträde. Hur AI endast har information. Så är det verkligen. Kunskap är bearbetad information, varför det är ovärderligt att ha en kunnig lärare i ett klassrum som kan lotsa eleverna vidare från böckernas texter till att sätta dem i ett sammanhang. Svara på alla frågor som kommer hela tiden under en lektion och knyta dagens fakta till kontext. Men ännu finns det personer som ifrågasätter vikten av en lärare, med motiveringen att det mesta finns på nätet.

Men sedan kommer Strannegård in på en egen mission på Handels som gör mig mycket fundersam. Han berättar om hur han under ett restaurangbesök (på Manhattan, säger han) med sin fru Maria Strannegård, kommer fram till ett för Handels nytt credo, vilket hon formulerar på en servett. En på en servett klottrad skiss som blir startskottet på en rad seminarier och avslutas med ett manifest.

Continue reading “Konstigt av Handels rektor”

Donald Trump utsattes i natt svensk tid för ett mordförsök under ett valmöte i Butler, Pennsylvania. Kulan snuddade vid hans högra öra och blodet började att rinna. Detta hände mitt i en mening och det ser ut som att han vill slå undan en geting eller en brännande insekt. Strax därpå inser alla vad som hänt: någon skjuter mot honom – och folk kastar sig ner. Men kulor går även mot publiken och nu är en person död och två skadade. Skytten själv sköts till döds strax därpå, när han kunde lokaliseras. Han befann sig på ett tak ca hundra meter från platsen.

Mördaren sägs vara republikan. En ung man boende nära platsen. Hans namn var Thomas Matthew Crooks. Tidigare mordförsök mot presidenter och presidentkandidater i USA har vid flera tillfällen utförts av en person som varit psykiskt sjuk eller desillusionerad. Men oavsett vem mördaren var i Butler eller vilka hans motiv var, kommer händelsen att vara till Trumps fördel. Strax efter skottet reste han sig upp och med näven i luften ropade “Fight, fight, fight”. Förmodligen adrenalinstinn – men som en björn som ej går att fälla. Bilden av Trump som en stark man bekräftades. Likt den gjorde när han drabbades av covid, men föreföll frisk redan efter en vecka. Oövervinnelig. Bilden av Trump som just oövervinnelig har varit skälet till att hans anhängare ansett att “valet var stulet”.

Men spekulationer om vad som ligger bakom är självklart redan i gång. Någon skriver på X att det hela var iscensatt av Trump själv. Men att pricka en örsnibb…och sedan döda och skada. Nej, det håller inte.

Bilden av Trump med en näve i luften visas nu hela tiden i amerikanska och utländska medier. En bild motsatt den av Joe Biden, som kämpar för sin politiska överlevnad där påståenden om att han är dement och för gammal får hårdare fäste för varje dag. Biden bör överge sin kandidatur omedelbart. Att han säger “jag måste slutföra jobbet”, är mycket dumt. I politiskt arbete finns inga slut, utan bara fortsatt arbete. Det gäller även stora reformer – det hänger inte på en man. Om så vore fallet, är det redan förlorat. Det hela börjar att likna en spökshow där teamet runt honom låtsas som om allt är bra . Men Biden riskerar att få lämna under förnedrande former. Om det inte redan är för sent. Från och med nu kommer allt att kretsa runt Trump.

Hoten mot demokratin är många och de största är att alltför få vågar ställa upp till val. Under valet av ny president i Mexiko under våren, mördades 31 kandidater. Att det trots det finns någon kvar som vill ställa upp är faktiskt helt otroligt. Nu är till och med en kvinna vald: Claudia Sheinbaum Pardo. Hon installeras den 1 oktober.

Continue reading “Det fick inte hända”

“Folk är missnöjda och vill ha något annat”. Det är huvudförklaringen till att Labour går fram stort i dagens val i Storbritannien. Men samtidigt kan vi även notera att Liberal Democrats också går framåt! De är ett socialliberalt parti, som har förslag på sociala reformer, där individens egenmakt ses som det viktigaste redskapet för en god stat och ett gott liv. Stödja människor just genom att ge dem egenmakt. Men de arbetar även för klassiska liberala frågor, som mänskliga rättigheter och internationalism.

De konservativa har styrt i femton års tid och det är under denna tid som Storbritannien lämnat EU. Det är den i särklass sämsta händelse i landets moderna historia, som inneburit stora förluster både ekonomiskt och sett till inflytande.

Labour lockar som ett parti som kan erbjuda något nytt. Kier Starmer är namnet på deras ledare och ett namn att lägga på minnet. Han beskrivs som tråkig och utan karisma. Men det tycker jag stämmer in på väldigt många av landets politiker genom historien. Utan att se till partiers politik, så föredrar jag alltid en okarismatisk typ framför dennes motsats. (“Tomma tunnor skramlar mest”) Vill du ha karisma och överraskningar, finns bland annat underhållningsbranschen.

Se bara på Nigel Farage. Vinner debatter med slagfärdighet, skämt och utstrålning. Men en populist ut i fingerspetsarna som förenklar vardagen och har en underton av hets mot människor från andra länder. Det är det sista Storbritanninen behöver.

Sittande premiärminister Rishi Sunak hotar med höjda skatter om Labour vinner. Och inte bara det: de kommer möjligen även att mixtra med demokratin och göra skifte av styre omöjligt i framtiden, påstår han.

Att byta politiskt styre emellanåt är dock viktigt. Inget parti ska känna att de har monopol på makten.

För övrigt tycker jag att bekämpa rasism är den allra viktigaste politiska frågan just nu. Stor oro i världen och rädsla för framtiden, gör att människor söker sig till enkla svar och “tydliga” ledare. Vid oro söker vi trygghet och då är det lätt att tro att andra är ute efter det vi har. Därför är grogrunden för rasism mycket stor just nu.

Continue reading “Labour ser ut att vinna idag”

Igår deltog jag i avtackningen av Friskolornas riksförbunds VD Ulla Hamilton. Hon har varit VD där sedan2015, men väljer nu att fortsätta som egen företagare. Få har varit lika flitiga som hon. Åkt landet runt och träffat politiker, lärare, elever, rektorer. Gjort intervjuer, skrivit bloggtexter och debattinlägg. Många insamlade vittnesmål berättar om hög trivsel på friskolor – bra ledarskap, betoning av lärarens roll och auktoritet, tydlig pedagogisk inriktning och inte minst ordning och trivsel i klassrummet.

Continue reading “Avtackning av Ulla Hamilton”

Det är tidig eftermiddag en lördag i en småstad i Sverige. På en lokal sportkrog kommer ett par i sextioårsåldern in. De beställer varsin Irish coffee. Tysta suger de sakta på sina drinkar. De sitter bredvid varandra och tittar ut genom fönstret. Efter en stund tar de upp sina telefoner och böjer sina huvuden ned mot sina olika flöden.

Hon har kort grått hår, stora, röda örhängen och en blommig klänning. Kanske jobbar hon i skolan. Eller i socialtjänsten. Han är kraftigt byggd, tröja, shorts. Man skulle kunna sätta pengar på att han jobbar som byggarbetare. Eller rörmokare.

Drinkarna räcker länge. De scrollar vidare, tittar upp ibland. Byter några få ord då och då. När drinkarna är urdruckna går mannen iväg och köper dem två stora öl. Stora nävar runt höga glas som är immiga av kyla. Därefter sätter han sig ner och fortsätter att titta ut genom fönstret. Hon gör detsamma.

Den som ser dem kan göra sin egen uppfattning om hur de har det. Har de tråkigt? Så leda varandras sällskap att de inte ids säga något. Inte har något mera att prata om. Ointresserade av den andre, men hänvisade till varandra av olika skäl.

Men tänk om det är så att detta är den skönaste stunden på veckan? Att bara få gå iväg till en offentlig plats och slappna av. Vila hjärnan i tystnad – tillsammans med sin bästa vän. Hemma finns kanske en dement mor som upprepar samma fråga om och om igen. En utåtagerande inneboende de har ansvar för. Flera överåriga unga som ska städa huset.

Continue reading “Man vet aldrig hur någon har det”

Tio av tolv Thoren-skolor har brister som måste åtgärdas enligt Skolverket. Fyra så allvarliga att de riskerar miljonböter. Det är viktigt att Skolinspektionen håller efter och gör kvalitetsbedömningar. Det behövs, varför den myndigheten tillkom några år efter att Skolverket tillkommit. Från start 1991 trodde man inte att någon särskild inspektion skulle krävas, med det gjorde det.

Ingen skola ska vara dålig, så de som inte sköter sitt uppdrag ska göra något åt det. Thorens skolor får nu nya ägare. Observera att det sällan händer att eleverna går till kommunala skolor – vilket är ett av huvudargumenten för att de kommunala skolorna ska ha högre skolpeng än fristående.

I dagens GP har Moderaterna i Göteborg skrivit en bra debattartikel om den ökända Römosseskolan i Göteborg, som fick stänga av olika skäl. De skälen var inte dålig undervisning, utan skötsel av ägare. Skolan togs över av en annan privat ägare (Räddningsmissionen) och heter nu Communityskolan. Skolan har mycket hög behörighet till gymnasiet. Den största elevgruppen har somalisk härkomst och ordningen på skolan är god. En grannskola i området har kommunal huvudman och mycket låg behörighet till gymnasiet – hela 66% av eleverna från den skolan kom inte in på gymnasiet i höstas, vilket är en stor riskfaktor för att hamna i kriminalitet och bli utslagen.

Continue reading “Hur hanterar Skolinspektionen de skolor i Göteborg som inte går bra?”

Fredrik Söderholm, “frispråkig” medieprofil, har startat ett upprop på sociala medier med uppmaning att avfölja alla “kändisar” som inte aktivt tar ställning mot kriget i Gaza. Detta berättar GP idag. Han vill att svenska följare ska delta i den rörelse som går under hashtag “Blockout 2024”.

Här handlar det om att markera kända personer som inte aktivt tagit avstånd – eller inte ens uttalat sig om konflikten. Eller till och med på något sätt visat att de stödjer Israel. Uppmaningen är alltså att inte ens låta någon vara ifred med sin åsikt, utan helst ska de även rökas ut.

Kändisprofilen Cissi Wallin blev känd under #metoo, när hon gick ut med en anklagelse om våldtäkt, vilket fick ett rättsligt efterspel. Idag ångar hon sig. Fredrik Söderholm har kontaktat henne till upprop för den här kampanjen, men hon har tackat nej med hänvisning till att det inte blir bra med en sådan kampanj. Alla kan lära sig av det.

Under #metoo – som var välbehövlig på flera vis – var det dock många som gick under både bokstavligt och symboliskt, när de blev anklagade för sexuella övergrepp eller för ovälkomna närmanden – oavsett bevis. Det bortförklarades med att “svinn var att räkna med”. Att “män varit överordnade under tusen år och nu var det kvinnors tur att ge igen”. Så kan det vara, men att en man som lever idag ska behöva sona för tidigare generationers mäns brott är absurt.

Continue reading “Utfrysning och hot som politisk metod är förkastlig”

Ohlin institutet har givit ut några skrifter inför valet till Europaparlamentet den 9 juni.

Hitler föddes bara några månader efter Jean Monnet som skulle komma att ägna sitt liv åt att reparera de skador som han orsakat och kämpa för samarbete istället för förstörelse och hat. Jean Monnet är EU:s arkitekt, men nämns sällan i sammanhanget. Han ägnade sitt liv åt att agera i kulisserna. Rampljuset som kan locka en del politiker intresserade aldrig honom.

I ruinerna efter första världskriget skapades Nationernas Förbund. De fasor som hade utspelat sig skulle aldrig igen upprepas. Men vem skulle ens komma på den tanken? resonerade man då. Med facit i hand kunde man konstatera att hälften av de unga männen bara i Frankrike hade dött i skyttegravar och sjukdomar. Många hade blivit invalider. Det meningslösa och skoningslösa våldet som hade möjliggjorts av ny teknik torde avskräcka för alla krig i framtiden. Så trodde man då.

Efter andra världskriget, när planer på att återskapa NF i ny konstruktion med det nya namnet FN, Förenade Nationerna, ville inte Jean Monnet vara med. Han tyckte att arbetet var lovvärt, men inte tillräckligt. Av de erfarenheter de nu hade, ansåg han att om en fredsorganisation ska vara beständig med möjlighet att påverka, måste den vara överstatlig. Alltså innehålla bindande och tvingande element. Inget annat fungerar.

Han försökte formulera detta genom att påminna om att hans generation som varit med i krigens fasor vet hur förödande och fruktansvärt det är. De hade minnen av hur det var i skyttegravarna och hur det var att se söndersprängda kroppar i massgravar. Men de erfarenheterna skulle gå i graven med dem. Och trots att framtida generationer vet vad som hänt, kommer de att göra samma saker igen – om de har möjlighet. Människor glömmer och lär inte av tidigare generationer. Man vet, men förstår inte. ”Vi kommer inte att kunna föra vidare våra personliga erfarenheter, de kommer att dö med oss. Det vi kan föra vidare är institutioner”, sa Jean Monnet.

Jean Monnet var övertygad om att överenskommelser gjorda under högtidliga ceremonier där dokument undertecknades följt av handslag, inte var tillräckliga. Han visste utifrån egna och andras historiska erfarenheter att sådant inte spelade den minsta roll, när osämja startade.

Det krävs starka institutioner för att stävja människans svaghet för makt och pengar.

Den 9 maj 1950 presenterade den franske utrikesministern Robert Schuman den första konstruktionen som kallades för Schumanplanen, vilken tagits fram på Jean Monnets initiativ. De insåg alla nödvändigheten av ett samarbete mellan de länder som länge krigat mot varandra; Tyskland och Frankrike. I ruinerna efter krigets följder, formulerade de innehållet för Kol och Stålgemenskapen. Av kol gör man stål och av stål gör man vapen. Att gemensamt förfoga över dessa – främst i områdena Rhur och Lorraine – skulle förhindra någon att i smyg börja upprusta igen.

Efter andra världskriget avgick Churchill och Storbritannien fick en arbetarregering som inte var villig att ingå i den nya sammanslutningen i Kol och Stålgemenskapen – den ursprungliga konstruktionen av dagens EU – som var klar 1952. Storbritannien tvekade och önskade mer tid för diskussion. Jean Monnet ska då ha sagt rakt ut: ”Vi väntade på beslut från er när Hitler gick in i Rhenlandet 1936 med katastrofala resultat. Det misstaget ska vi inte göra igen”.

Det var inte lätt att få med Storbritannien, trots att Churchill varit en varm anhängare av samarbetet. Motstånd hos såväl Frankrike som där, gjorde att de inte kom med förrän 1973. Idag har de lämnat, vilket framförallt den unga generationen beklagar. Storbritannien kämpar nu med att förbättra de avtal de har med EU, när den isolering och de förlorade förmåner som följt med utträdet visat sig vara förödande.

Jag scrollar igenom information på nätet om sommarens val till Europaparlamentet. Det finns nu 117 olika partier som registrerat sig, även om de flesta saknar personer som står på listan. En person dyker till exempel upp under flera partier, ser jag. Det viktigaste är att gå och rösta, använda sin rösträtt, men deltagandet till detta val är lågt. Endast 55% av de röstberättigade deltog sist – vilket ändå är högre än i andra länder i EU. I år kommer det här hemma att vara nästan 300 00 fler röstberättigade än vid förra valet till Europaparlamentet 2019.

Continue reading “Europadagen idag – fredstanken mera giltig än någonsin”

Mitt inledningstal Studieförbundet Vuxenskolan regionförbundet årsstämma 2024: 

“För ett år sedan den här tiden inledde styrelsen rekryteringen av en ny chef till SV:s regionavdelning, efter att Maria Valeberg meddelat att hon ville gå vidare. Annons var författad och ansökningarna hade börjat att strömma in. Vi var glada att ett femtiotal personer ville söka tjänsten och efter ett par månaders arbete var vi i hamn.

 Med ny chef på plats väntade arbete med att implementera ny distansorganisation och flytta in i nya lokaler i Uddevalla. Som om det inte vore tillräckligt med dessa fysiska ”förflyttningar”, har vi hanterat en stor nedskärning av statsbidraget till studieförbunden och haft en extrastämma gällande avlyft med mera. Nästa stjärnsmäll var en oförtjänt kritik av Allmänna Arvsfonden, vilket absolut har en direkt påverkan på regionavdelningens folkbildningsarbete när framgångsrika projekt föds här för att förhoppningsvis avknoppas i ny verksamhet ute i avdelningarna.

 Jag vill nämna några: Kix senior som handlar om meningsfull verksamhet för äldre intellektuellt funktionsnedsatta. En relativt ny grupp i samhället, eftersom personer med t ex Down syndrom förr gick en för tidig död till mötes – men nu kan leva ett långt och meningsfullt liv. Vi kan bidra till den meningsfullheten. 

 Ett annat nydanande projekt är Lyssna till mitt öga, som handlar om att göra musik endast med hjälp av ögonens rörelser. Tänk vad det kan betyda för människor som är helt förlamade, men som nu får möjlighet att utöva skapande och konstnärlig verksamhet. 

 Det tidigare projektet Mitt Val, som handlar om partier och att rösta – framtaget med teori och praktik även det för människor med intellektuell funktionsvariation, har till och med fått internationellt pris och med lärdom av det projektet vill nu SV fortsätta, genom att sjösätta projektet Min rätt – om samhällskunskap. Det bekräftar att regionens innovativa verksamhet kan gå före och visa vägen.

Arbetet i SV regionen med Mänskliga rättigheter är konkret och enastående viktigt. Allt i enlighet med SV:s nya profilområden som är: Landsbygd, föreningsliv, integration och funktionsrätt. 

 De nya och tuffa villkoren för studieförbunden har i sin tur lett till att personer lämnat sin anställning för Studieförbundet Vuxenskolan. Det är både prövande förutsättningar och djärva satsningar Ni i personalen har navigerat i under året. 

Det har alltså inte saknats utmaningar. 

 Jag tillträdde som ordförande för ett år sedan – då efter viss tvekan eftersom jag samtidigt, liksom nu, var ordförande för SV Göteborg. Under det gångna året har jag tillsammans med styrelsen, Klaes Ekmark och de övriga medarbetarna bidragit till att ha fått ny organisation på plats och kommer idag med varm hand att överlämna stafettpinnen till ny ordförande. 

Continue reading “Lämnat vidare”