Regelbundna, hemliga val med flera partier att välja bland är en jätteviktig del i den liberala demokratin. Ogillar du regeringen, kommer det ett nytt tillfälle att rösta bort dem. Du har rätt att opinionsbilda och bilda nya partier. Att mötesfrihet inte är en självklarhet är också något att begrunda. Alla fri-, och rättigheter har tillkommit efter lång kamp och de måste vårdas och värnas.
Men här jag vill göra en kommentar till själva valhemligheten, därför att jag tycker att många missuppfattar vad den innebär. Allt oftare inser jag att många tror att den betyder att man inte får eller bör säga vad man röstar på – såtillvida man inte är förtroendevald.
I TV-programmet Politikbyrån den 11 februari, gör den kände företagaren Isabella Löwengrip “reklam” för Moderaterna. Hon har tillsammans med andra influencerkvinnor varit inbjuden till en lunch i Sagerska palatset av statsminister Ulf Kristersson. Löwengrip berättar om lunchen och om att hon kommer att rösta på Kristersson. Då säger programledaren Karolina Skoglund “du håller ju inte på din valhemlighet” till henne.
Man behöver självklart aldrig berätta vad man röstar på. Men behöver inte heller “hålla på den”.
Hemliga val betyder att ingen får se vilken valsedel du lägger i kuvertet på valdagen. Det är absolut förbjudet att ta med någon bakom skynket, för att förhindra att någon ser vad du lägger i kuvertet. Så att ingen kan tvingar dig, hotar dig att rösta på ett visst parti. Det ska inte finnas några bevis. Det handlar inte om att man inte bör, får eller behöver berätta vad man sympatiserar med.
Argumenten mot att införa digitala val är just detta med valhemligheten. Att om du ska sitta hemma och rösta, så finns ingen som övervakar att du inte blir tvingad att rösta på ett visst parti eller kryssa en person. Som förslag att komma runt det är att man får rösta hur många gånger som helst och det är den sista gången som räknas. Ett ytterligare argument mot digitala val är att vi ska ha valsedlar i papper, som kan sparas och räknas om ifall det skulle behövas.
