I måndags var det konferens för alla förtroendevalda ledamöter i regionfullmäktige i Västra Götalandsregionen. Jag var glad att min ledarkrönika om demokrati och AI var i Bohusläningen samma dag:
“Om allt är lögn finns inget ansvarsutkrävande. Då kan vi inte rösta.”
Om detta talade Staffan Lindberg på V-dem Varieties of Democracy. https://www.v-dem.net/ Hur demokratin nådde en peak i slutet av 1990-talet, för att sedan börja återgå till dagens nivå – vilken är i paritet med hur det såg ut 1985. Allt fler länder är idag autokratier och den globala demokratiska revolutionen är utraderad. Många länder försöker låtsas som om de har demokrati, men det är endast en papperskonstruktion. Nu bor tre av fyra personer i världen i en icke-demokrati.
Det första som händer när ett land avdemokratiseras är att man inskränker yttrandefriheten. Regeringar som börjar att reglera media och på det följer svårigheter för medborgare att uttrycka sig. På trettiotalet användes radion för propaganda. Idag sociala medier.
Det finns ett samband mellan ett polariserat politiskt klimat och spridning av desinformation. Det börjar alltid på samma sätt: först sprids hundratals olika historier om ett fenomen. Varför? Jo, för att förvirra människor. Så att de till sist inte alls vet vad som är sant eller inte. Vem man ska lita på eller vad man ska tro på. Och den oro det tillståndet skapar, gör oss mera benägna att önska en stark ledare. Önska oss tillbaka till hur det var förr. Vi ser idag en stark trend för nostalgi. Unga som längtar tillbaka till sin barndom på 1990-talet och föreställer sig den värld de tror deras föräldrar växte upp i. Att allt var lättare då.
När förvirring, rädsla och osäkerhet råder, kan propaganda om något börja rullas ut. Och när tillräckligt många tror på propagandan, så börjar desinformation spridas om en motståndare. Ett system eller ett parti eller en person som ska bekämpas. Man sprider desinformation och påstår att de eller det hotar vårt system eller vårt sätt att leva. I slutändan kan man till och med påstå att något är ett hot mot nationen; vilket är en krigsmetafor. I ett sådant läge fås folkligt stöd för att kasta människor i fängelse godtyckligt. Eller till och med döda människor. Övriga tittar bort och tänker att det är bra – för annars hotar de även mig. Därför är det mycket viktigt att känna till de här sambanden, när vi ser ut över världen och över vårt eget samhälle.
När Facebook med flera sociala medier lanserades trodde många att de skulle främja demokratin. De kom samtidigt som den arabiska våren. Att nå hela världen i god samtalston. Men snart ändrade det sig. Idag styr algoritmer och annonser. 80% av vår digitala infrastruktur ligger i USA. Det är ett hot.
Om allt detta berättade Staffan Lindberg. Tiderna förändras, men människan är densamme. När en uppfattning om finns hos en majoritet hos befolkningen, är det väldigt svårt att hålla fast vid sin ursprungliga uppfattning. Det är få som klarar det, och det har med vår överlevnadsinstinkt att göra. Att bli utstött är ett livsfarligt tillstånd och vi gör väldigt mycket för att passa in.
Särskilt hotfullt är det att “den fria världen” – USA snart inte längre kan räknas som en demokrati. Vi ser ökad hatretorik mot oliktänkande, attacker på media, religiös intolerans, statliga ingripanden mot institutioner och folkliga demonstrationer. Alla de presidentdekret som POTUS skrivit under, kommer att ta åratal att reda ut om de gjorts på rätt sätt enligt lagen. Kretsen runt honom är medberoende på flera vis; status, släktband, rädsla för att förlora sina jobb eller bli svartlistade i framtiden.
Tendenser till detta finns även i Sverige idag. Av rädsla för repressalier från andra länder, inskränks toleransen för yttrandefrihet.
Efter att Staffan Lindberg talat, fick vi via mentometer skriva vilka hot vi själva ser mot demokratin idag. Det ordmoln som bildades på storbilden, var chockerande. Störst plats, vilket betyder att många i församlingen skrivit det, fick tre partinamn: Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet. Även ett par namn nämndes – dessa uppräckte jag däremot inte själv. Det fanns i denna grupp av 149 folkvalda i regionen med ersättare, personer som anser att dessa partier är ett hot mot demokratin. Att efter en föreläsning om hot mot demokratin, uppger att folkvalda partier är ett hot, visar på att läget är allvarligt.
