“Jag är inte där än”. Så sa en ledamot från Kd idag under debatt i regionfullmäktige om brukarrum. Det var Liberalernas regionråd Pär Lundqvist som skrivit en motion om att på försök inrätta så kallade brukarrum i VGR. Det handlar om att när personer med narkotikamissbruk fått nya sprutor – vilket erbjuds sedan tio år tillbaka – även kan stanna kvar på sjukhuset och där injicera sina droger. Att använda narkotika är dock förbjudet i Sverige, varför det skulle behövas särskilt tillstånd för detta. Men visst haltar det att vi delar ut sprutor, för att sedan titta åt ett annat håll, när de därefter används?
Angående ledmoten från Kd som sa “jag är inte där än”, så tänkte jag samma sak när jag först hörde talas om brukarrum. Men vid närmare eftertanke är det en bra lösning.
Här är mitt anförande i talarstolen idag:
För några år sedan gick jag in i en kyrka. De hade vakter i entrén och jag undrade varför? Mannen sa att de var tvungna att vakta kyrkan, efter det att sjukhuset bredvid infört sprutbyte. När de i missbruk fått nya sprutor, hade de kommit in i kyrkan, för att injicera, vilket medfört enormt stök och nedsmutsning. Numera kunde de ses en bit nedanför backen bakom ett hus, berättade han.
Sprutbytet här flyttade i våras till Södermalm och på Beroendecentrums hemsida kan man läsa: ”Vi är måna om vår verksamhet och ber dig att inte injicera eller skärpa ner i närområdet efter besöket”.
Sprutbytesprogram infördes även här i VGR för några år sedan – för att förhindra smitta som hepatit C och HIV.
Däremot är det fortfarande förbjudet att bruka narkotika i Sverige, vilket Liberalerna tycker sänder bra signaler. Men de som befinner sig djupt nere i missbruk behöver bättre vård, när dödligheten är mycket hög. Därför vill Liberalerna på FÖRSÖK införa brukarrum. När personen i missbruk fått nya sprutverktyg är det bättre att de injicerar övervakade med närhet till vård, istället för att bara gå därifrån till annan plats. Det blir varken bättre eller mera lagligt för att Vi SLIPPER SE DET! Vi vet ju att sprutverktygen kommer att användas. Att tillåta sprutbyte – men inte brukarrum – är cyniskt.
De som använder brukarrum övervakas och erbjudas hjälp. Kontakten med vården förstärks och en möjlighet att bli drogfri kan skapas.
När partyknarkaren beställde hem kokain till fredagsfesten, var planen inte att att en dag byta sammetssoffan mot en rostfri bänk i ett brukarrum. Ingen börjar använda narkotika för att en dag få sitta injicera på en beroendemottagning.
Men droger tar djävulens grepp om en människa och att komma ur det kräver oftast mycket hjälp. Varför ska vi förhindra den hjälpen, när här finns ett sätt?
Häromdan var jag på Bokmässan och i ett hörn stöter jag på Håkan Fransson, drogförebyggare i Öckerö och Vårgårda. Han har just publicerat en bok som berättar hur man kan förhindra att barn börjar med droger – egentligen den enda vägen. För när du väl börjat är det mycket svårt att sluta. Håkan Fransson är outtröttlig. Det är nu de outtröttliga behövs.
Jag yrkar bifall till Liberalerna motion om försöksverksamhet med brukarrum.