Det finns få saker som engagerar så mycket och väcker sådana känslor som byggnation. Visserligen ett slags självklarhet, eftersom de utgör stora, permanenta förändringar i din vardag. Men planeringen brukar vara god, även om smaken varierar för själva arkitekturen. Själv är jag förtjust i raka linjer, ordning och reda, välplanerade områden med luft emellan. Jag tillhör inte den stora skara som retar sig på nya områden och byggnader. Inte förrän nu: Ugglumsleden/Smörslottsgatan Göteborg. Ett bygge jag följt när jag kört förbi under två års tid.
- De boende i det äldre huset på Smörslottsgatan har under två års tid fått se ut över en jättestor grop fylld med lera, vattenslask, maskiner och material. Bygget föreföll vara satt på paus under förra vintern. Man undrade vad som skulle hända? Vid en sådan oreda funderade jag över om de fick reducerad hyra? Bo gratis kanske till och med?
- I våras kom man igång med bygget igen. Den sjö som bildats av grundvattnet dränerades. Det pålades och armerades för att gjuta grund. Bankandet gjordes av pålkranar och dunkandet startade klockan 07.00 och ljöd över nejden.
- Under den mörka tiden på året används självklart kraftiga strålkastare, så att jobbarna kan se vad de gör. Likt en obarmhärtig tortyrlampa. Skiner nu.
- Till sist var en grund lagd, så att man kunde börja att bygga själva huset: våning ett avslöjade då att byggnaden hamnar utmed vägen i en slags bananformation. Förmodligen för att nyttja marken maximalt. Helt utan hänsyn till avstånd till det närmaste huset. Som en solförmörkelse blockerar det all cirkulation som krävs framför en byggnad. De som ska bo på plan ett i det den nya cementbananen, kommer att ha ca 10 meter från sitt köksfönster till busshållplatsen utanför.
- En våning blir två. Sedan tre, fyra, fem, sex, sju, åtta. Är det slut vid åtta? Mörkret framför det gamla huset växer för varje dag.
Vem har givit grönt ljus till den här planeringen? Hur kommer det sig att alla rimliga hänsyn frångåtts?
