Idag hade vi besök på skolan av Anna Björk och Mattias Beijmo. De kom för att berätta om sin erfarenhet som volontärer på Lesbos under en vecka i januari. De berättade att de ville hjälpa till på plats efter att ha hört om flyktingarna som kom dit under hela hösten.
Det kommer flera båtar per natt över sundet. En slags engångsbåtar som är dimensionerade för tio personer kommer med runt sextio personer. Flera stycken per dygn. Alla alltid helt nedblötta när de kom fram eftersom det inte går att hålla sig torr på den sortens båt. Anna visade bilder av barnen, som ser ut att ha flytvästar. Men, det är i själva verket endast flytvästliknande västar fyllda med stoppning som inte är flyttyg. Spädbarnen har inga flytvästar heller. Tappar du en baby i vattnet så sjunker den som en sten.
Det händer ofta att en båt sjunker, vilket vi mycket väl känner till. Det är en tragedi som inte går att beskriva med ord. Bara i år beräknas över 400 personer ha drunknat på denna sträcka. Vad vi känner till. De båtar som sjunker på den turkiska sidan är helt okända.
När en båt hamnar i sjönöd så sänder flyktingarna ut sin GPS-position till sina nätverk. Nätverket besår av kamrater som tagit sig till EU och USA tidigare. De kommunicerar via Whats app och på andra forum. På så sätt kan de larma om hjälp och de som finns i Grekland kan åka ut till undsättning.
Efter några dagar kände Anna och Mattias att de ville åka över till den turkiska sidan och se hur allt gick till där. En inte helt ofarlig resa. Detta därför att vi får inga rapporter alls från Turkiet. Hur kommer det sig? Jo, därför att landet är korrupt. Flyktingsmugglarna tjänar enorma summor på att skicka iväg desperata grupper i de enkla båtarna. Själva åker de inte med. De utser någon i flyktinggruppen att vara den som kör. De tvingar iväg grupper även om det är oväder och upp till tre meter höga vågor. Ibland under vapenhot- för att få iväg dem. De struntar fullständigt i hur det kommer att gå för de här människorna.
Dessutom är det farligt att vara journalist i Turkiet. Erdogan vill t o m att det skall klassas som terrorism mot landet. Demokrati vet han inte hur det stavas.
24% av turkarna har fått asyl i EU enligt Genevekonventionen. Det kan vara homosexuella personer eller de som är hotade av olika skäl. Det är rätt många. Det är till det landet vi skickar tillbaka flyktingarna idag. EU har skrivit avtal med ett land som inte har minsta respekt för Mänskliga Rättigheter. De får 60 miljarder samt visumfrihet till EU.
Det som händer när gränser stängs och det blir svårare att ta sig till EU, är inte att folk avstår att åka hit. Nej, istället så börjar man leta efter andra vägar in. Förmodligen farligare. EU har ändrat sig – men det har inte omvärlden. Det är fortfarande krig. Nu kommer trafiken att öka från Libyen igen.
Det enda som kan hjälpa människor idag är att ordna säkra vägar in i EU. Samordna flyktingmottagandet genom centraliserat asylsystem. Utfärda humanitära visum.
Mattias Beijmo förslog att man skulle bygga en bro.
Idag läste jag om Reza Baluchi. Han är en man som för andra gången startat ett försök att korsa Atlanten i en plastbubbla som skulle fungera som ett fungerande hamsterhjul. I den skulle han trampa fram och under tiden leva på proteinbars och fånga fisk. För det första går det inte. Vid den första stormen skulle han ha åkt iväg som en vante! (Jag känner till hur förhållandena kan vara på Atlanten!) Men det hade han väl förmodligen inte tänkt på. Dock hade han ett gott syfte: att samla in pengar till behövande barn. Men – färden slutade efter tre dagar efter att hans bubbla spruckit.
Att rädda honom – för andra gången – har kostat närmare en miljon. Han var dessutom förbjuden att ge sig av!
Alla som hamnar i sjönöd har dock rätt enligt internationell lag att få assistans av närliggande sjöräddning. Det fick Reza Baluchi. Men det får inte flyktingarna som försöker korsa Medelhavet. I det internationella sjönödsavtalet så har Turkiet skrivit in en klausul att det för deras del omfattar endast europeér.