Gott nytt år!

Då går det här året mot sitt slut. Mycket har skrivits om hur förfärligt det varit, vilket jag bara kan instämma i. Alla kan berätta om umbäranden och tragik. I somras var vår förhoppning att allt skulle återgå till det normala när höstlöven föll, men istället fick viruset ny fart. Just nu är läget allvarligt. Vårt hopp och vår drivkraft är dock stark och äntligen finns ett vaccin! Att vaccineringen mot Covid har startat nu, med ett på rekordtid framtaget vaccin, är nog en av de största bedrifter människan gjort. Själv ser jag verkligen fram emot att få vaccinera mig någon gång i april.

Mätningar visar att andelen skeptiska och vaccinvägrare har minskat markant sedan i somras. Andelen personer som inser att vaccinering är enda vägen för att kunna återgå till mer normal livsföring, ökar i takt med att restriktionerna slår till igen och antalet döda med covid fortsätter att rapporteras.

Men fortfarande finns de som är motståndare till vaccin. SvT har precis visat en dokumentärserie som följer anti-vaxxerrörelsen. Det är skrämmande att se hur de resonerar. Trots att det i över tjugo mycket välgjorda vetenskapliga studier belagts att autism inte på något sätt kan förknippas med vaccin, ignoreras det fullständigt. Att en sådan konspirationsteori kan få fäste, tror jag beror på den viktiga faktor i just konspirationsteorier om att vi inte vill att något hemskt som händer ska bero på slumpen. Har vi något att rikta vår besvikelse mot, går det lättare att hantera. Detta gäller de flesta konspirationsteorier.

Till den som har funderingar kring biverkningar av vaccinet kan jag rekommendera detta avsnitt av Vetenskapsradion: https://sverigesradio.se/avsnitt/1631102

Hörde att Spanien ska föra register över dem som inte vill vaccinera sig.  Detta med motiveringen om ett slags hälsoregister. Men frågan som många nu ställer sig är den om vi kommer att se ett samhälle där man nekas en rad tillträden om man inte vaccinerat sig, som resor, jobb mm. Att vaccination kommer att stå med i ditt pass o s v. Tag det inte för otroligt. Totalitära tendenser har visat sig ligga närmare till hands än vi kunnat ana, vilket blottlagts i hela corona-hanteringen i världen.

Det går inte att tvinga någon att injicera något i sin kropp mot dennes vilja. Som vanligt är det upplysning och utbildning som gäller! Men jag gissar att många är de som kommer att kräva vaccinationsintyg för att komma in på konster o s v. ”Här gäller vaccinationsintyg mot covid”.

Continue reading “Gott nytt år!”

Zoomspaning och zummering

Dagen före julafton tänkte jag summera ett fenomen under 2020, nämligen: zoommöten. Eller teamsmöten, eller google meets, skype och allt vad de heter. I begynnelsen – alltså i mars – när alla tvingades lära sig att delta på distans, handlade det mycket om att bara lära sig att komma in på mötet och sätta på ljudet. En del möten fick helt enkelt tas om, när ingenting hade fungerat ordentligt. Snabbt spreds ”mötes-bingo” med rutor som ”jag hör inte er” och ”sätt på mikrofonen”.

Många gjorde glada utrop om att ”Äntligen lär vi oss ta tillvara på digitaliseringen!” och ”Från och med nu kommer vi inte att behöva vare sig kontorslokaler eller åka på konferenser”. Riktigt så kommer det inte att bli.

Våren gick och allt fler lärde sig att behärska tekniken och många var vi som trodde att den gamla ordningen skulle vara återställd till hösten. Hösten började hoppfullt och jag hann med en liten fysisk konferens och en årlig nöjesresa. Sedan kom bakslaget med full kraft. Hårdare restriktioner och stränga varningar. Just nu är smittspridningen jättestor och morgondagen kommer att bli den julafton vi minns som ensam och uppkopplad. Mycket oroande är de virusmutationer vi ser nu och att de är enormt mycket smittsammare.

När distansmötena fortsatte under hösten, fungerade de mycket bättre. Teknikstrul har dock ersatts  med tekniktrötthet. Det är jobbigt att stå framför datorn och interagera med människor under långa  möten. Kanske har du en dålig arbetsställning hemma och kanske upplever du inte att dina synpunkter kommer fram på ett bra sätt. Vi har ett behov av att ses i verkligheten för att alla ska komma till sin rätt.

Men digitala möten kommer att fortsätta. Vi kommer att renodla dem och använda dem där det passar i framtiden. Många är de möten som snabbt kan avhandlas online, utan att vi behöver resa. Men det mesta och de flesta måste äga rum fysiskt. Vi är människor.

Continue reading “Zoomspaning och zummering”

Kanterna suddas ut

Igår var det Nobeldagen. Jag såg att det sändes ett tal i TV, där illusionen om ett riktigt firande fanns. Blomsterväggar, högtid och ordning. Men man vet att det är tomt runtomkring.

Livet i karantän. Ibland kommer jag på mig själv med att föreställa mig att allt pågår som vanligt utanför min fåtölj och mitt skrivbord. Undrar om några kommer att gå på AW idag, eller om vi blir samma gäng på nyårsfesten? Inser strax att allt är avbokat. Fortsätter att kolla på twitter och jobbar sedan vidare med dagens uppgifter. Kommer på mig själv igen med att tänka att jag åtminstone kan gå på julottan, tills jag inser att även den kommer att ske online.

Det känns som om man inte vet vad man kan se fram emot. Vi kan inte säkert räkna med att den framflyttade avtackningsfesten kommer att kunna hållas, eller att det är över till sommaren. I våras föreställde jag mig att allt skulle vara återställt i höst.

Min fasta punkt nu är joggingtimmen mitt på dagen. Men även den kan både tidigare-, och senareläggas beroende av onlinemötena.

Tänker sedan på alla dem som inte beordrats hemarbete, utan jobbar på som vanligt. Kanske rädda att bli smittade – kanske får jobba dubbelt så hårt. Nu är våra verkligheter väsenskilda.

Jag hoppas verkligen på vaccinet. Det hänger faktiskt på vaccinet. Ser med fasa på den “antivaccerrörelse” som växer fram. Den har funnits länge, men dagens snabba möjligheter till påverkan har blivit en reell hälsofara.

Jag upplever det som att kanterna suddas ut*. Vi behöver verkligen dessa kanter att förhålla oss till. Födelsedagsfesterna, julfirandet, semesterresorna, shoppinglördagarna. Allt som är viktigt sätts på undantag. Begravningar måste begränsas och undervisningen hålls på distans. Det sista är förödande. Unga människor är mycket mera sårbara för dessa påfrestningar än vi äldre.

Onlinemötena håller på att förtära mig. De tar liksom aldrig slut. Jag tror även att vi bokar in fler möten nu, när det är så lätt?

Fjättrad vid datorn. I dålig arbetsställning.

Continue reading “Kanterna suddas ut”

Friskolor är oumbärliga

I den statliga budgeten som klubbades i september, var en del att skatten på alkohol höjdes. Finansminister Magdalena Andersson sa då i ett ofta citerat inslag att: ”Så om du tar en öl på fredag så kan du säga att du gör en god gärning, för då är du med och bidrar till försvaret”. Svenskt försvar håller på att byggas upp idag, varför den budgeten ska ökas.  Detta uttalande fick mycket kritik, eftersom skattepengar inte är sorterade på det viset. Skatt är aldrig öronmärkt, utan fördelas utifrån beslut.

Det finns många företag i landet som försörjer sig genom att som privat företagare göra tjänster åt skattefinansierad verksamhet. Jag har tidigare skrivit om detta och då givit som exempel hur det går till när ”Bertils väghyvel” gör jobb åt Trafikverket. Bertil har ett aktiebolag, vinner en upphandling, gör jobbet, betalar skatt och gör en vinst. Vinsten är helt nödvändig, eftersom det finns avbetalningar på investeringar, behov av nya investeringar, samt behov av likvida medel. Ingen ifrågasätter att Bertil tar ut vinst eller skriver arga insändare för att Bertil köper en ny cykel för de pengar han har tjänat.

Det kan även handla om en föreläsare som håller en ”feelgoodföreläsning” för kommunanställda i Öckerö, eller när Göteborgs kommun betalar en arkitektfirma för att rita en ny skola. Det finns många fler exempel.

Men när det kommer till de s k. välfärdsföretagen, låter det annorlunda. Det gör det därför att det är en moralisk fråga för vissa. De anser att möjligheten att tjäna pengar på människors behov är fult. Behov av vård och skola anses särskilja sig från behov av bra vägar och genomtänkt arkitektur i den nya skolbyggnaden. Men alla behöver ju bra vägar också.

Continue reading “Friskolor är oumbärliga”