Vem ser dig nu?

För några år sedan gjorde vi en övning på en skola där jag då jobbade. Det behövdes ett google-konto. Eftersom jag redan hade två stycken, tänkte jag att jag upprättar ett nytt för skojs skull, endast för övningen. Jag hittade på ett namn och ett födelseår. Direkt slog Google till: “Du har uppgivit falsk identitet och därför kommer du att blockeras från alla våra tjänster tills vidare.” What!? tänkte jag. Vad hände? 

Det var inte särskilt lätt att återfå tillgång till mina konton och bli inbjuden i Google-värmen igen. Jag fick ta en kopia på mitt körkort och låta två kollegor verifiera det. Efter mejl till dem på Google, gick det så några timmar, tills de äntligen meddelade sin dom. Jag var åter välkommen tillbaka! Med skarp uppmaning om att alltid uppge korrekta uppgifter. 
Hur hade det gått till? De uppgifter jag skrev in bara för att upprätta ett tillfälligt konto, måste alltså ha körts genom ett personregister. Att det då visade det sig att någon sådan person med det namnet och det födelsedatumet inte existerade. Kanske kan någon berätta det för mig?

Continue reading

Farsan sa alltid “använd alltid tjärpapp”

Hur ofta hör man inte att någon säger: ”Farsan sa alltid… ” Det handlar då om någon som talar om sin döda pappa. En pappa som talar från graven, påminnelser till världen om sin forna existens. Gestaltad i förbifarten.  Är det så människor lever kvar?

Fäder framställs som en klokhetens general som ständigt påminde folk om livets storheter. Som om just deras fäder var de allra smartaste, klokaste och kunnigaste, vilket de såklart inte var. De var helt vanliga män. Möjligen besatt en och annan av dem ett djup utöver det vanliga. En man ur begåvningsreserven som aldrig fick chansen. Men väldigt sällan handlar det om en sådan farsa.

I livet var dessa farsor förmodligen inte uppskattade filosofer – lovar. Men när de befinner sig på andra sidan får de en annan status. När det inte längre går att bevisa motsatsen. En form av hyllning född ur saknad. Eller kanske att på något vis framställa sig själv som son till någon som visserligen var otroligt alldaglig då, men som i efterhand borde få upprättelse som en verkligt missförstådd talang.

Att farsan gick där i blåställ och såg ut som en helt vanlig fyr. Men egentligen var han både analytiker och geni. Ingen visste det då! Men nu när han är död ska det berättas varje gång tillfälle ges. ”Farsan sa alltid” är en omskrivning av kärlek.

Continue reading

Smakprov på hur livet brukade levas

Nu har pandemin gått in i andra andningen. Det rapporteras om att antalet smittade ökar igen, men trots det verkar ingen bry sig så mycket längre. Inte ens Trump, som smittats förra veckan. ”Låt inte Corona invadera era liv” sa han igår, vilket vållat stor irritation och ilska hos människor. ”Säg det till min pappa, som är död” svarade någon. Det är främst bland unga smittan ökar. De orkar inte längre hålla avstånd. Förhoppningsvis fortsätter alla att tvätta händerna och nysa i armvecket, i alla fall. Det enda positiva med Corona, brukar jag säga.

Däremot förefaller det inte vara lika farligt att hamna på sjukhus, som det var i våras. Sjukvården har lärt sig massor om hur hantera corona-fall och om sjukdomen i sig. Bättre rutiner och mer kunskap gör det något säkrare att bli sjuk idag mot för i våras, när allt var ett kaos.

Ännu kvarstår uppmaningen att arbeta hemifrån om du kan, bara resa om nödvändigt och hålla avstånd. Men äldreboendena har fått grönt ljus att ta emot släktingar på besök. Bedömningen är att de äldre far så illa av isoleringen, att det är värt risken med besök, mot tröstlös väntan och tristess.

Jag tänker att vi nu går in i ett tillstånd vi glömt av, men som man var vana vid före 1950. Före effektiva vacciner och antibiotikakurer. När alla visste att livet var farligt. När nästan var annan barnsäng innebar fara för livet och botemedlen var få. Såsom människan levat under tusentals år.

Continue reading