”Från klockan 8 till 9 blev det som som att jag inte längre var en människa.”*
Det är något djupt obehagligt med hur vi agerar mot människor som vi av olika anledningar inte längre har förtroende för. Även de i maktpositioner förtjänar att behandlas med respekt. Vi försvarar med emfas att massmördaren på Utöya har rätt till en rättvis rättegång med advokat, för det hör ett rättssamhälle till. Men i övrigt är det fritt fram att från en dag till en annan utföra offentlig massmobbning av någon som blivit misshaglig. Detta även utifrån rena spekulationer. Att döma i “folkdomstolen”.
*Citatet ovan är taget från intervju med Mona Sahlin, som är gjord i samband med lanseringen av hennes bok Makt lös. När Alice Bah Kuhnke sparkade Mona Sahlin som samordnare för våldsbejakande extremism efter det att hon skrivit ett felaktigt löneintyg åt sin livvakt, återstod det ännu ett år innan metoo briserade i Sverige. Under metoo har vi skolexempel på hur personer mobbades ut från allt, oavsett om det fanns bevis eller inte. Då var det åtskilliga kända personer som fann sig vara persona non grata från en dag till en annan, trots ett livslångt, respekterat arbete. Bokningar avbokades, publikationer drogs tillbaka och kontrakt revs. Även sådant som gjorts långt tidigare kunde bli återtaget. Som om personen i fråga skulle raderas ut från världen. Alla offentliga minnen suddas bort. Hur kan man göra så mot en människa?
Continue reading