Äntligen, äntligen är det sommar. Som vi har väntat på att omslutas av den helt gröna världen igen. Insupa allt ljus för att lagra det för att orka igenom ännu en mörk period. Det är så obeskrivligt vacker och allt det gröna sjunker sakta in i själen. Läker oss.
Det finns dock något vemodigt med sommaren. Det har jag alltid tyckt. Förmodligen är det för att allt saktar ner och tar en paus och därmed övergår i något otydligt. Man vet inte var alla andra gör.
Den svenska sommaren är så kort, vilket är förklaringen till att vi älskar den så mycket. Du måste ta tillvara på precis varenda minut och verkligen suga i dig sol och grönska, om du ska klara av att ta dig igenom nästa vinter. Vintern som är mörk, så mörk kall och lång. Detta är även förklaringen till att det INTE passar med skolgång om sommaren i Sverige.
Just idag har försommaren inletts. Det är flödande sol och värme. Ännu finns inget dekadent över den och ännu lovar den så mycket. Om en månad har allt saktat in och dästa promenerar vi på varma gator under lövtak som blivit larvätna.
Vemodet som sakta kryper på oss kommer ur att den så efterlängtade sommaren så snart är över. Vi som levat länge vet det med bestämdhet och vi förbereder oss omedvetet på det varje dag. Vi skämtar över midsommarsillen att ”idag vänder det”.
Continue reading “Försommarglädje”