Så fungerar medberoende

Igår kunde världen åter se Trump göra fadäser. Under en presskonferens står han och spekulerar i vad som kan mota Covid-19 i grind. Han hade hört att viruset är känsligt för solljus och hetta, samt att blekmedel och desinfektionsmedel kunde döda det. Trump funderar högt och spontant kring om man inte kanske då kan försöka att föra in detta i kroppen på något sätt?

Såklart dör man om man injicerar desinfektionsmedel i kroppen. Det förstår nog de flesta. Men vad hände sedan?

Det här klippet från presskonferensen visades flitigt igår i alla medier. Samtidigt visades en variant med en inzoomning av läkaren Deborah Birx ansiktsuttryck, när hon hörde vad han stod och sa. Man ser tydligt hur hon hoppar till, får en stirrande blick och drar efter andan. Vad står han och säger?

Trump saknar både skam och impulskontroll. Han bryr sig inte det minsta om han gör fel eller säger fel saker. Varje gång det händer tänker många att ”nu kommer det att få konsekvenser. Det här kommer ingen undan med”. Men det gör han. Än vilka dumheter han gjort och sagt, har det passerat. I efterhand säger han något annat. Oftast att det var sarkasm eller ett skämt.

Det jag reagerade starkast över igår var dock inte det Trump sa. Det är länge sedan vi lärde oss att han kan säga vad som helst. Nej, det var att läkaren inte spontant reste sig upp och protesterade.

För det är detta som möjliggör att han kan fortsätta med sina dumheter. Ingen runt honom säger ifrån. Visserligen har det hänt, med den följd att de som gjort det har fått sparken.

Det är detta som kallas medberoende. Trots att alla är medvetna om att det som händer är helt fel, säger ingen någonting. Det är sedan länge bestämt att det ska vara så. Att alla är tysta runtomkring möjliggör för den personen att fortsätta med sitt beteende. Oftast intalar sig de medberoende att det inte är så farligt det som händer. Att det kanske ska vara så här, eller att det är så här just nu och att det snart går över. Men det kommer aldrig att gå över så länge ingen säger ifrån eller sitter kvar. Alla runtomkring börjar istället att anpassa sig till den som utövar makten. Du kanske även börjar att tvivla på dig själv.

Continue reading

Corona VII

Det är tidig morgon och jag sitter som jag alltid gör i sängen och läser tidningen och dricker kaffe. Solen skiner sedan länge och det brusar av fågelsång genom min öppna balkongdörr. Känslan är så hoppfull och jag funderar över vad den här dagen kan innehålla.

Dagen idag kommer däremot att likna den igår. Jag jobbar hemifrån så mycket som möjligt och vi börjar alltid med ett webbmöte där vi stämmer av det som väntar.

Igår på pressträffen sa Tegnell att folk börjar att slappna av gällande smittan, vilket är för tidigt. Nu väntar några kritiska veckor och vi måste följa alla råden ett tag till. Stå ut med intensiv handtvätt, ett par meters avstånd till varandra och inga stora folksamlingar. Därför att fortfarande råkar många väldigt illa ut, även om de flesta klarar sig bra.

Men det är förrädiskt, när solen strålar, rabatterna svämmar över av blommor och temperaturen stiger mot 20. Visst är det väl över då? Så svårt att förstå. Nu har vi ju varit duktiga – nu räcker det väl?

Det vi inte kan se och ta på är svårt att förstå. Det lilla, lilla viruset sopar banan med oss alla. Har tagit sig över kontinenter, in på äldreboenden och på fester.

Vårt hopp står till att det snart kommer ett verksamt vaccin. Samt en flockimmunitet. Men tills dess måste vi acceptera läget och anpassa oss till försiktighet. Ännu en tid.

Hur kommer skolan att förändras efter Corona?

20160428_103042

Varför är skolan arrangerad precis på samma sätt idag, som när den infördes för 150 år sedan? Den frågan ställs nu efter det att alla gymnasieelever tvingas arbeta hemifrån och distansundervisas, på grund av den rådande Corona-krisen – och många tycker att det vi ser är en revolution för undervisning på distans.

Vi har länge haft en debatt om huruvida det är bra eller inte att ha en digitaliserad skola. Tyvärr har debatten polariserats och det har framstått som om man i undervisningen tvingats välja mellan renodlad traditionell katederundervisning eller undervisning där eleverna själva söker sin kunskap – spridda överallt. I verkligheten finns däremot en blandning och en växelverkan mellan metoderna. Den stora skillnaden som finns syns i upplägget på undervisningen. Hur uppgifterna är utformade och om tyngdpunkten ligger i lärarens eller elevens ansvarstagande för lärandet. Två skolor finns: den konstruktivistiska och den lärarledda. Men självklart använder sig alla idag av digitala hjälpmedel.

Sedan den 17 mars ska alla gymnasieelever arbeta hemifrån och lärarna undervisa dem på distans.  Detta som en åtgärd för att minska smittspridningen av Covid-19. Digitaliseringsivrarna hurrar och pekar på alla fördelar. Man ser att närvaron ökat markant och att elever som vanligen inte syns, nu får chans att komma till sin rätt. Hemmasittare kan plötsligt delta på lika villkor och de s k datanördarna har fått en viktig uppgift, genom att deras expertis har varit nödvändig och efterfrågad i vissa fall. ”Vi har lång erfarenhet av att socialisera och lösa problem tillsammans online”, berättade en spelkille i Ekot. Den osynlige bakom skärmen har plötsligt blivit den synlige.

Självklart finns en baksida också. Andra problem har uppstått. Nu syns tydligare än någonsin klasskillnader mellan elever. Mellan dem som har möjlighet att jobba i lugn och ro  med bra uppkoppling hemifrån och mellan dem som inte har någonstans att sitta. Continue reading