Det är tungt nu. Trist och tråkigt. Och skrämmande. Å ena sidan känns allt som vanligt, å andra sprids ett osynligt virus. Sverige har över 100 döda nu och i Italien och Spanien ligger dödstalen på runt 800 per dygn. Krematorierna hinner inte med, bårhusen är fyllda och ishallar används som lager.
Från och med idag råder förbud mot folksamlingar över 50 personer. För första gången även hot om fängelsestraff upp till sex månader för de som bryter mot det. Men än så länge vädjar myndigheterna till vårt eget omdöme och vår tillit till varandra och institutioner.
Över lag verkar det dock som att befolkningen är delade i två grupper. En grupp som isolerar sig på riktigt. Beställer mat över nätet och undviker alla sociala kontakter. Tar karantän på allvar. Och en som lever som vanligt och anser att det som händer inte är allvarligare än en vanlig influensa. Hur som helst har Sverige valt en annan strategi än de flesta andra länder.
Men det skojas också. En svensk-italienare satt i TV och sa att Sverige klarar det här bättre än något annat land, eftersom vi övat social distans i över 60 år. ”Det här kan vi.” I VK kunde man läsa en skämtteckning där norrlänningen ser en uppmaning om att hålla två meters avstånd till andra människor, varpå han svarar: ”Måste man vara så nära varandra?”. Continue reading “Allt handlar om Corona”