Bilden visar en reklamannons för en Volvobil. Vi ser en bild av ett vinterlandskap i fjällen, mot en bakgrund av en rosa himmel. Det ser ut som att det är eftermiddag. (Förmodligen ett misstag) ”Äventyret är nära” berättar texten. När jag ser bilden, undrar jag hur man kan se äventyret i en kall, snöig sluttning?
Jag är uppvuxen i Lappland, i inlandet, i glesbygden och för mig fanns äventyret definitivt inte i skogsbacken. Skogsbacken var vardag med plogvallar som passerades på sparkmedar som dragits över varandra i den mörka morgonen för att bli farbara. Nej, äventyret fanns där världen började hundra mil söderut. I en storstad någonstans – säg Köpenhamn? Där det var liv och rörelse, folk att titta på och spännande utmaningar.
Reklambilden vänder sig definitivt inte till Sveriges landsbygdsbefolkning. Inget konstigt i det alls. Hårt arbetande storstadsmänniskor längtar såklart efter naturen. Det verkar fritt. Och lite ledighet.
Reklambilden handlar endast om att vidröra en inre, diffus längtan efter något annat. Det är poängen. Inge en känsla – hamna i magtrakten. Samt en förhoppning från reklambyrån att vi inte ska fortsätta att problematisera, för då blir det ingenting kvar. Bilden av sluttningen är endast en kall vinterbild. Den som kan vet att det inte finns något äventyr där inne bland fjällbjörkarna.
Kan man jämföra reklambilden med Brexit-kampanjen? Bara hittepå. Bara en känsla. Ingen analys. Inga fakta. Continue reading “I morgon lämnar GB EU”