Min förra text handlade om vreden över våldtäkten på Burger King på Avenyn. Den handlar om hur viktigt det är att polisen har resurser att agera mot sexuella övergrepp. Ingen ska tro att den kan göra som våldsmannen gjorde på restaurangen utan att gripas, lagföras och straffas för handlingen.
Med detta sagt vill jag ändå resa frågan om åtalet mot Eskil Erlandsson. Under den gångna veckan har vi kunnat följa rättegången mot honom, där tre riksdagskvinnor har berättat om hur han har tafsat på dem i samband med middagar där även andra personer deltog.
I onsdags vittnade Camilla Andersson om att Erlandsson under en minut ska ha smekt hennes lår med fingret. Hon ”fick panik och kände sig kränkt” Tre partikamrater till Andersson ska ha vittnat om att hon efteråt var mycket upprörd. Det såg ”märkligt” ut, även om de inte såg själva tafsandet.
”Jag är stark och kan stå upp för mig själv, men jag tänker på de andra, som kanske inte kan det” säger Cecilie Tenfjord Toftby, som vittnade mot Erlandsson i måndags. DN-artikel här
Själv undrar jag på vilket sätt hon stod upp för sig själv? Det naturliga hade väl varit att hon där och då frågat vad han höll på med. Det var väl han som skulle skämmas – inte hon. Även om jag förstår att hon förmodligen blev otroligt ställd. Continue reading “Eskil Erlandsson”