Nej till litterär kanon

Pojkar läser dåligt och det beror på att de läser för lite. Det är väldigt många som går ut grundskolan utan att ha läst en enda bok. Att läsa är bra på många sätt. Du lär dig stava och får ett ordförråd, lär dig nya saker och erhåller erfarenheter från andra världar utan att behöva resa. Litteratur är en skatt tillgänglig för alla. Även om det finns många flickor som också läser för lite, så är skillnaderna stora. Att pojkar halkar efter i skolan är en jämställdhetsfråga som måste tas på allvar.

Är då lösningen på detta att sätta samman en litterär kanon som alla ska läsa i skolan? Nej, det tror jag inte. Självklart kan man visa och gå igenom klassiska verk – äldre och nyare – som man bör känna till. I litteraturhistorien får elever bekanta sig med dessa verk, utan att de läser samtliga. Det är bra att veta vem som skrev, när och handling. Avsnitt kan läsas ur Det går an och romaner ska sättas i sin kontext. Det är bra med förteckningar över stora, svenska verk. Och sådana finns. Continue reading “Nej till litterär kanon”

Om Cannabis vore lagligt

20190323_130655

För mer än tio år sedan började jag höra att elever diskuterade marijuana som ett bättre alternativ till alkohol. Förvånad kontrade jag med att nu var de väl ute och cyklade? De hade väl fått undervisning om skillnaderna dem emellan och de avsevärda hälsoriskerna med att röka cannabis?

De eleverna svarade då att jag talade om gamla rön och om gammal skrämselpropaganda. Att man inte alls blev trögtänkt med åren, fick motoriska svårigheter eller kunde få återrus långt efter att man rökt, eller bli personlighetsförändrad. Kanske även få en psykos eller bli psykiskt sjuk. När jag påminde dem om att den narkotiska röken lagras i fettet i hjärnan, jämfört med alkohol, som man kissar ut efter några timmar, kontrade de med att det inte var viktigt. ”Du blir inte bakfull av att röka”. Continue reading “Om Cannabis vore lagligt”

Tid för eftertanke

20190317_171600

Årsdagen för Benny Fredrikssons dödsdag uppmärksammas idag i en stor intervju i DN med hans änka Anne Sofie von Otter – världsberömd mezzo-sopran. En otroligt fin intervju av Björn von Kleen, som ger ett ärligt porträtt.

Anne Sofie berättar att Benny inte klarade av att hantera anklagelserna mot honom metoo-hösten 2017. Han gick in i en djup depression som slutade i döden inom loppet av knappt fyra månader. I Bennys fall förekom aldrig anklagelser om sexuella ofredanden, utan istället hade några trätt fram och vittnat om ”despotiska fasoner”. Aftonbladet som publicerade anklagelserna mot Benny har klandrats. Radioprogrammet Medierna tar upp det.

Continue reading “Tid för eftertanke”

Brev till Lena Andersson

Hej Lena,

Jag tänker mycket på dig i dessa dagar eftersom du är en av få som lyckas sätta fingret på sånt som skaver illa, när ingen annan gör det.  Tack vare dig har jag blivit mera observant på visst jag stöter på.

Lyssnade nyligen på ett radioprogram som hette ”Den troende kroppen” och de talade om tro och känslor inför kroppen – eller hur de två hänger ihop. Programledare var Stina Wollter. Lyssnade till två intervjuer med två kvinnor, där den ena klätt av sig och den andra klätt på sig. Continue reading “Brev till Lena Andersson”

Ljuset har återvänt

20190227_080920

Idag är det den första mars och ljuset har återvänt. Även om det är mörkt igen klockan sex, så är det enorm skillnad mot hur det är i december. Som om man glömt.

Det allra mörkaste jag har upplevt i hela mitt liv var faktiskt bara för en kort tid sedan. Närmare bestämt morgonen den 29 december i Klitmöller. Vi gav oss av tidigt i ottan. Det var ingen snö på marken och det var släckt i alla husen runtomkring i den lilla byn. I övrigt är det bara hav, sand och gräs. Det var så mörkt att jag inte såg mina händer! Ett fullständigt kompakt mörker! Det var som om jag hade en svart mask för ögonen. Famlade mig fram mot bildörren.

Liknande känsla kan jag få i Göteborg i december. Svårt att se sina fötter när man går ut på morgonen och svårt att se husen i stan. I Lappland när jag växte upp så upplevde jag aldrig att det var så mörkt. Snön gnistrade alltid och när det var fullmåne och norrsken så var det ljust som den ljusaste sommardag.

Men nu är det vårljus. Det är något alldeles särskilt med det ljuset. Kanske för att det rymmer ett sådant hopp? Vi hoppas ju alltid att vi är på väg mot något nytt. Jag önskar att den känslan aldrig kommer att överge mig. Kuttrande ejdrar, morgondis när havet sakta värms upp och dimmor som sedan skingrar sig. Continue reading “Ljuset har återvänt”