Skolan var inte bättre förr

20160524_150555
Har följt de senaste dagarnas debatt om pedagogikprofessor Jonas Linderoths utspel där han ber om ursäkt för den felaktiga pedagogiken som grundlades på 90-talet. För att den ligger bakom den försämrade statusen för lärare och en försämrad skola. Jag håller inte med honom om att vi kan skylla på 90-talsreformen.

Självklart  uppfanns inte den nya pedagogiken i ett slag. Former av problem kom långt tidigare.

Den nya läroplanen Lpo94 hade ett annat fokus än tidigare. Nu skulle man bli mera inriktad på målen med undervisningen. Att veta vad man skulle nå. Hur målen skulle nås blev en uppgift för läraren att själv staka ut. Man litade på att lärarna skulle klara detta med större frihet att själv hitta vägar att nå målen. Tidigare var det mera detaljerat.

Undervisning är berättande, men eleverna måste ju faktiskt även arbeta själva. I grundskola och gymnasium ges tid till detta.

Här fanns det nu även ett tydligt elevperspektiv, där elevens motivation skulle stå i centrum och läraren skulle möta den på ett aktivt sätt.

Det var en jättebra intention. Många var de elever som tidigare försökt fråga om varför de skulle lära sig något om något och fått svaret att så var det bara. Såklart inte av alla, när de flesta lärare nog försökt förklara och rita upp exempelvis grammatik som en verktygslåda med olika fack  för språket och så vidare.

Idag vet vi att elever som kommer från icke studievana hem har svårare än andra att klara av att söka information själva och sedan sammanställa det. De behöver tydlig vägledning – kanske ständig vägledning i sitt kunskapsbyggande. När vi ser att alltför stor frihet inte fungerar, går vi tillbaka till att hålla hårdare i lektionerna. Det vet lärare. Det märks, nämligen. Du anpassar undervisningen – och har möjlighet till det.

I dagens staccatoliknande debattklimat är minnet kortare än någonsin och debatten så svartvit. Det kan ibland förefalla som om det är antingen eller. Antingen stenhård ”katederundervisning” (betyder att läraren står framför eleverna där det förr i tiden stod en kateder, och går igenom ett ämne för alla samtidigt) eller flummiga ”egna arbeten”. Och ”katederundervisning” användes förr och var framgångsrik och därför skall man gå tillbaka till det. Continue reading

Min klädsel på stranden

20160804_135931

Här är en bild av mig i våtdräkt. Det var inte så förskräckligt kallt i vattnet där jag var, så det hade gått att surfa i baddräkt också, men när du är i länge, så är det ett plus att ha våtdräkt.

Jag hade alltså själv valt att ha våtdräkten på mig. Men, jag kunde alltså lika gärna valt något annat att trä över min kropp. Väldigt ofta badar jag naken också. Faktiskt alltid när jag gör bedömningen att det funkar. 

Men, nu har vi sett konsekvenserna av burkaförbudet i Frankrike. Några kvinnor har bötfällts för att de burit form av heltäckande plagg på stranden, och idag går att läsa om en kvinna som omringas av poliser som uppmanar henne att följa lagen och klä av sig! Fruktansvärt förnedrande! Continue reading

Är du för eller emot?

20160817_115544
Nyhetsflödet är snabbt idag. Det har det förvisso varit ganska länge, men det känns ändå som om det går fortare och fortare. På Twitter har du få tecken på dig att på något sätt berätta vad du tycker, vilket i sig är en stor konst, men ger inte utrymme för vidare nyansering.

På grund av det lilla utrymmet tenderar vi att alltid hamna i ett för-läger eller i ett mot-läger. Möjlighet till nyanserade diskussioner finns faktiskt inte här trots att en fråga sällan är svart eller vit.

Nej, säger någon, det är inte meningen heller, eftersom Twitterformatet är uppbyggt så. Man fattar – överenskommelsen ser ut så. Den fördjupade diskussionen får tas någon annanstans.

Ja, säger jag. Men – problemet är att den inte tas någon annanstans. För där den fördjupade diskussionen tas, finns det inte många kvar, eftersom de gått vidare till nästa fråga. Fler behöver involveras!

Det är även “fighten” i sig som lockar. Vem skall vinna the final punch-line? Vem hinner bevisa vad, innan läsarna och följarna tröttnar och går vidare? Continue reading

En enkel till Mars

20160726_115329
Det pågår ett projekt som heter “Mars one”. Det är ett privatfinansierat rymdäventyr som syftar till att ta sig till Mars och där bygga upp bostäder. Kan ju vara bra att ha när jorden inte räcker till.

Folk från hela världen har sökt sig till projektet och jag har ett minne av att en kvinna från Mölndal kom med – fast jag har inte hittat någon bekräftelse på det. Hörde i alla fall en radiointervju med henne där hon förklarade varför hon ville delta och hur hon tänkte. Alla skall, när det beger sig, få ta med en privat sak ombord på rymdfärjan och hon ville ta med en kattunge, eftersom det förmodligen skulle bli ensamt annars.

Tanken är att de uttagna skall tränas upp i öknen någonstans i en kopia av bosättningen som sedan skall byggas på Mars. Själva resan dit skall göras om ca tio år. Det är krångligt, dyrt och det tar förfärligt lång tid att åka till Mars, så därför finns ingen returbiljett. Continue reading

Viktigare än nånsin att förklara religion

20160603_093500
Igår skrev fyra företrädare för de monoteistiska religionerna i Sverige en debattartikel på DN som blivit omstridd och debatterad. Mattias Breds tolkning på ledarplats på GP idag är att de försöker “flytta fram sina positioner”. Men jag anser att detta är en helt nödvändig utveckling vi ser.

Det är fullständigt avgörande att företrädare på olika positioner går ut och tar ställning mot användandet av religionerna i våldssyfte idag. För nu sammanblandas våld och religion friskt. För det är just det de försöker få fram i artikeln – att vi måste skilja på folks vanliga religiösa förställningar och utövande och politiserad religion.

Vidare skriver Bred att “för många troende är det ett kontroversiellt ställningstagande att de monoteistiska religionerna skulle ha samma Gud”. Lite svårt att förstå vad han menar, när det är så. De tre monoteistiska religionerna bygger på varandra – de hänger ihop. Självklart får du ha din egen föreställning om vad du vill tro på och idag är det faktiskt ganska vanligt att man sätter ihop de delar man själv gillar, men då handlar det inte längre  om Judendom, Kristendom eller Islam. Continue reading

Landsbygd

20160803_150751
Igår gjorde vi en liten utflykt till Thyborön eftersom det var regn och vindstilla. På bilden syns ett hus (tror det var en kyrka, faktiskt) där någon eller några gått loss med snäckor. Det är ju lite roligt att nån orkar limma tusentals snäckor på ett hus, men efteråt tänkte jag att det andades lite frustration. Vad göra av all energi? Men det är förmodligen min rationella sida som talar.

Samhället var bedagat, precis som grannsamhället Agger. Övergivet av de flesta, men ändå bebott.

Jag slås ofta över hur mycket plats det finns i både Sverige och Danmark. När du flyger så ser du nästan bara skog. I Danmark bor mer än hälften av befolkningen i Köpenhamn och landsbygden gapar tom. Tomma gårdar och halvt nedlagda samhällen. Här skulle det rymmas mycket mera folk och jag har en stark känsla av att det behövs! Continue reading

Mediavågen

20160801_220358

Igår var det blåsigt och vågorna blev riktigt höga. Jag lovar att de känns mycket höga när man ligger mitt ibland dem för att försöka åka med. Du kan ju aldrig tämja havet utan får lära dig dess natur.  Men det är mäktigt när du vänder dig om och ser ett berg torna upp sig bakom dig. Surfa – eller tappa kontrollen i ett vatteninferno!

Får lägga upp lite surfbilder här snart. Vill bara påpeka att nyckeln till den lyckade surfingen sitter i ditt huvud.  Så fort du tänker att du skall falla, eller att det kommer en haj underifrån, så ramlar du! Och tvärtom – när du tänker att det skall gå bra, så blir det så.

Jag har, förmodligen sist i landet, läst Daniel Suhonens bok om Håkan Juholt. Den heter Partiledaren som klev in i kylan och titeln speglar innehållet väl. Hur partiet vänder honom ryggen när det börjar hetta till och han får sköta allting själv. Att han egentligen aldrig hade något stöd. Den skildrar även de olika falanger inom Socialdemokraterna och hur arbetet i ett parti går till.

Suhonen vill berätta allt om hur det verkligen gick till. Framförallt för att folk har en bild av Juholt som en fifflande person – den bild media effektivt pumpade ut under ett antal månader.

Detta ger ett antal reflektioner.

Media kallas ju den tredje statsmakten just för sin roll som den institution som skall berätta och avslöja makten En oerhört viktig roll i en demokrati! Det är inte en slump att Turkiet nu jagar journalister och tar kontroll över media. Continue reading