Idag har vi fått höra Ekots avslöjande om att Svenska kyrkan har använt sina avgifter – pengar de samlar in via skattsedeln – pengar de samlar in för att kunna driva sin verksamhet – till nöjesresor utomlands för politiker och anställda. En resa hade kostat runt 800 000 kr, för en grupp från Huddinge.
Man har druckit alkohol och tittat på både fotboll och musikaler. Många förfasar sig. Hur kan de göra så? Vilken dålig moral!
Ja, hur kan det bli så här? Kanske duktiga människor som sköter sig bra i övrigt? Det här är ju bara ett av många exempel där vi ser att folk göra saker som inte riktigt rimmar med uppfattningen om hur det skall vara. Och om vi ser sådant hos en institution som Svenska kyrkan, så kan man ana att det sker på andra ställen också. Det outtalade är att de skall ha högre moral än andra.
Förklaringen ligger kanske i att de som hittat på och deltagit i resan med Svenska kyrkan till Malta resonerat som så att ”vi har delat ut psalmböcker varje söndag i tjugo år helt på vår fritid. Alltid ställt upp med knäck till julfesten och skjutsat de gamla när så behövts. Det är faktiskt inte konstigt alls att vi då kan få lägga det här planeringsmötet i ett varmt och skönt land där vi kan prata i lugn och ro och faktiskt ha lite roligt under tiden”.
För vi måste ha ordning i vårt personliga system. Motivera det vi gör och ordna allt på något logiskt sätt. Det finns de som kan tycka sig ha en hög moral – men förklarar att ”i det här fallet gjorde jag så i alla fall -därför att….”
Om vi inte konstruerar våra förklaringar så har vi svårt att orka med oss själva. Hjärnan söker alltid mening.
Inom konservatismen är synen på människan att hon i grunden är ond. För att det skall bli ett bra samhälle så behöver hon hårda och tydliga ramar. För så fort de inte finns spårar det ur någonstans. Continue reading “Vi konstruerar ett gott syfte”