Vi konstruerar ett gott syfte

Idag har vi fått höra Ekots avslöjande om att Svenska kyrkan har använt sina avgifter – pengar de samlar in via skattsedeln – pengar de samlar in för att kunna driva sin verksamhet – till nöjesresor utomlands för politiker och anställda. En resa hade kostat runt 800 000 kr, för en grupp från Huddinge.

Man har druckit alkohol och tittat på både fotboll och musikaler. Många förfasar sig. Hur kan de göra så? Vilken dålig moral!

Ja, hur kan det bli så här? Kanske duktiga människor som sköter sig bra i övrigt? Det här är ju bara ett av många exempel där vi ser att folk göra saker som inte riktigt rimmar med uppfattningen om hur det skall vara. Och om vi ser sådant hos en institution som Svenska kyrkan, så kan man ana att det sker på andra ställen också. Det outtalade är att de skall ha högre moral än andra.

Förklaringen ligger kanske i att de som hittat på och deltagit i resan med Svenska kyrkan till Malta resonerat som så att ”vi har delat ut psalmböcker varje söndag i tjugo år helt på vår fritid. Alltid ställt upp med knäck till julfesten och skjutsat de gamla när så behövts. Det är faktiskt inte konstigt alls att vi då kan få lägga det här planeringsmötet i ett varmt och skönt land där vi kan prata i lugn och ro och faktiskt ha lite roligt under tiden”.

För vi måste ha ordning i vårt personliga system. Motivera det vi gör och ordna allt på något logiskt sätt. Det finns de som kan tycka sig ha en hög moral – men förklarar att ”i det här fallet gjorde jag så i alla fall -därför att….”

Om vi inte konstruerar våra förklaringar så har vi svårt att orka med oss själva. Hjärnan söker alltid mening.

Inom konservatismen är synen på människan att hon i grunden är ond. För att det skall bli ett bra  samhälle så behöver hon hårda och tydliga ramar. För så fort de inte finns spårar det ur någonstans. Continue reading

Jag tänker på WWII varje dag – varför demokrati är mer än ett sätt att fatta beslut på

Jag slutade inlägget  igår med Avenge Sevenfolds låt.  Här kommer en till video-  sång av Sabaton, med bl a autentiska bilder från dagen D.

Så fasansfullt många som dog vid invasionen vid Normandie. Många redan innan de ens hunnit hoppa iland. Många hoppade också i för tidigt, där de inte bottnade, så de sjönk som stenar och bara drunknade. Det var omöjligt att simma med all den tunga utrustningen. Sedan följde ett blodbad utan dess like.

Invasionen på dagen D var början på slutet för nazisterna även om många strider kvarstod. Nazisterna slogs till sista kulan.  När de till slut var besegrade var det många unga tyska män som stod chockade kvar. Har vi förlorat? Men, vi skulle ju erövra världen? Vad var det som hände? “Führern hade ju tagit mig i hand och tittat mig djupt i ögonen på ungdomslägret och tackat för att jag skulle kämpa för landet”  Länge levde även många vidare resten av sitt liv med den upplevelsen som en av de bästa i livet. Och de övergav aldrig övertygelsen. Continue reading

Nothing chocks you like a bullet hole

En till mig  närstående person har tagit god tid på sig i livet att sätta sig in i politiken. Han är idag mycket intresserad och följer det mesta. Fast – bara i tidningsform. Lyssnar inte på radio och kollar absolut inte på TV. En politisk debatt anser han vara lika med fullständigt vansinne. Det tar aldrig mera än tre minuter så har de debatterande politikerna räknat ut sig. Varför? Jo, för att det sägs ingenting. Det är käbbel och taktik från första sekund. Ingen säger direkt vad de tycker och de svara inte på varandras frågor. Eller på moderatorns frågor.
Några vanliga floskler är: “I stort är vi överens” “I det här ligger flera utmaningar” “Det var ju ditt parti som ….”

Han är inte ensam om att tycka detta. Många upplever att det är svårt att veta vad politiker egentligen tycker om något när svaren är vaga, allmängiltiga och långa.  Man blir bortkollrad. Det tråkar ut att inte känna sig inkluderad.

Vem har tid att sitta och försöka lista ut vad som menas? Continue reading

Levande ljus och fräscha växter

Igår var jag i Skövde och fortsatte arbetet med att berätta, visa, diskutera och implementera det viktiga jobbet med att förändra våra arbetssätt och subtila kulturer som gör att unga i stor utsträckning väljer att lägga sitt politiska engagemang någon annanstans än i våra politiska partier. Den här gången kom det påfallande många unga – dock inte så jättemånga och alla partier var inte representerade.

Hursomhelst så visar det här på det stora behovet av att börja jobba med frågan. Frågan engagerar i alldeles för liten utsträckning och det känns bra att vi börjar att dra i någon tråd. Broschyren, som jag visade på bild sist, skall bli en påminnelse. Ligga framme och ropa på uppmärksamhet!

En mycket bra diskussion blev det och jag fick återigen med mig många bra synpunkter och förslag.

Ytterligare en av kvällens behållningar var att se allaktivitetshuset Nyeport i Skövde. En slags utökad fritidsgård som bokas för en massa olika evenemang. Bl a för en sådan träff som min igår.
Igår var det även demokrativerkstad för unga. Från 13 års ålder och uppåt. Rätt så stor uppslutning. Att sådant görs är jätteviktigt – och gärna i samarbete med skolan. Jag kan inte nog betona skolans viktiga arbete med demokratifrågor! Då inte bara berätta och läsa, utan åka ut och besöka eller bjuda in politiker.

Det jag skulle komma till var dock att det var så fin ordning på stället! Klädda tygmöbler som var över tre år gamla såg ut som nya. Tända ljus, blommor och dukar på borden. Det kan jag säga att det är väldigt ovanligt. Om stoppade möbler inte slits, så går de sönder på annat vis i offentliga miljöer där det röjs. Continue reading

Viktig vardagsdemokrati

Igår kväll var jag i Borlänge och höll i den första kvällen av fem där jag presenterar broschyren jag gjort  med hjälp av en referensgrupp från LUF för mucf. Äntligen fick jag se den i tryck! 20160511_17091720160511_170953 (1)
Inbjudna var representanter för partierna i Borlänge – de som sitter i KF, samt ungdomsförbunden. Kom gjorde KS-ordförande och ordförandena för alla nämnderna m fl. Det visar på att de tar arbetet med att få med fler unga i partierna på stort allvar.

Andelen unga i partierna är lågt – och andelen unga som har kommunala uppdrag är ännu lägre.

Det här handlar om att återväxten till demokratin är hotad om vi inte lyckas locka och skola in unga i de politiska partierna. För fortfarande så finns makten endast i de politiska partierna och det ser inte ut att ändra sig. De unga är mycket samhällsintresserade, men de väljer andra arenor att engagera sig på än i de politiska partierna. Utomparlamentarisk aktivism i all ära – men där stiftas inga lagar och inga beslut fattas.

Det är lite som att alla sakta vankar mot en avgrund. Alla vet att avgrunden ligger där framme, men ändå går man dit. Hoppas att den har flyttat sig.

Om vi skall lyckas locka fler unga till partierna så måste arbetssätten ändras. Men det hänger ihop med partikulturen – som även den måste ändras. Och kulturer är mycket svåra att ändra. Det kräver att alla är medvetna om hur den ser ut och överens om att den måste ändras. Jättesvårt. Hursomhelst så måste man börja med att se över hur de möten som hålls är organiserade. Kommer alla till tals? Är det en bra stämning. Kommer man framåt eller tuggar man runt samma sak om och om igen?

Unga är dock endast av fyra underrepresenterade grupper i svensk demokrati. De tre andra är utrikes födda, funktionshindrade och kvinnor. Så, partierna har fler utmaningar att ta tag i. Göra sig tillgängliga, men framförallt presentera sig. Vi måste sänka trösklarna till partierna. Ordna träffar där folk finns istället för att hålla till i låsta lokaler och endast ordna internmöten. “Med ryggarna utåt” säger Olle Wästberg. Just det här att istället för att anpassa sig till det förändrade samhället, så har partierna ändrat samhället efter sig, sina behov. När medlemsantalet har minskat så har man gjort sig oberoende av inkomst efter antal medlemmar, när färre folk finns att tillgå till poster och nämnder så har man bantat antal nämnder och storleken på kommunfullmäktige. Continue reading

#EuropeDay

Jag läser om familjerna som fick åka med påven till Italien. De tre familjerna som valdes ut i flyktinglägret på Lesbos. Att det skulle hända var något de aldrig hade kunna föreställa sig när de flydde från kriget i Syrien, berättar de. Jag hoppas verkligen att de kommer att anpassa sig och att allt kommer att bli bra för dem där. Även om förhoppningen är att kriget skall ta slut och att de kan åka hem igen.

Påven får faktiskt Karlspriset i år 2016, som delas ut av EU-parlamentets talman. EU som idag firar årsdag . Det priset instiftades för att främja enigheten i Europa. Och visst var väl Påvens handling att ta med sig tre familjer även symboliskt också. En fin gest, en markering, en god gärning. De som vill att det goda i handlingen skall komma i skymundan säger att de gör detta för att ta fokus bort från kyrkans övriga skandaler av övergrepp och problem.

Katolska kyrkan är den äldsta kristna kyrkan – den som skall gälla för alla. Här kan vi snacka om en överlevande institution. De kan göra ganska mycket konstigt och ändå fortsätta som om de senaste 800 åren aldrig hänt. Efter krisen som Martin Luther skapade för dem, tvingades de att fräscha upp allting och så hölls det ett 18 år långt möte – kyrkomötet i Trient. Allt gicks igenom där! Från prästernas utbildning till tolkningen av Guds ord. Det är klart att det tog ett tag. Continue reading

My running life

Häromdan vaknade jag kl 04.30. Superpigg och lite speedad. Förmodligen för att jag hållit igång för länge kvällen innan. Då är det alltid svårt att somna och sova ordentligt.

Vad gör jag då när jag vaknar för tidigt? Jo, går ut och springer såklart. Speciellt nu när det är maj och solen är uppe och fåglarna sjunger, så är det helt underbart att gå ut. Även om jag aldrig funderat mycket över vilket väder det är när jag går ut och springer. Continue reading

Personer som berör

Jag var bara 15 år när Olof Palme mördades, men ändå mycket bekant med bilden av honom. Kan ju ha att göra med att jag växte upp i ett politiskt hem, men inte bara det. Palme var inte bara statsminister i Sverige, utan även en världskändis och en politiker av stora mått. Älskad – och hatad. Att gapa ut sin avsky över Palme var något folk gjorde utan att blinka. Det gick historier om folk som slängde ut TV:n om han syntes i rutan o s v. Och än idag berör och upprör hans person – trettio år efter mordet som ännu inte är löst och har blivit världens kostsammaste mordutredning med en ännu arbetande kommission. Kring mordet finns flera teorier. Leif GW tror att det var några ur den svenska polisen som gjorde det. Att det idag sitter några 70-plussare och bär på en hemlighet som förmodligen kommer att gå i graven med dem.

Mona Sahlin verkar röra upp liknande känslor hos vissa. Inga övriga jämförelser! Ända sedan hon som ung blev politiker har hon framkallat olika reaktioner hos folk. När hon var på gränsen till att bli statsminister 1995 gjordes därför stora ansträngningar för att hindra detta. Journalister grävde precis överallt för att hitta något att sätta dit henne för. Nappet blev som bekant att hon gjort ett inköp med statens kort. Mona Sahlins presskonferens där hon förklarar sig och ber om ursäkt, där hon bar en vit skjorta (oskuldens färg) har blivit symbolen för att göra en pudel. Continue reading

Farlig gemenskap

Idag hörde jag en intervju med en kille som utsatts för ett värvningsförsök till IS. Han hade inte gått på det, men berättade hur de hade försökt övertyga honom.

Huvudargumentet hade varit att “det här blir en snabbväg till paradiset”. Jösses, tänker man. Hur kan någon gå på något sådant? Likadant tänker du när du hör om Heavens Gate, som var en sekt i USA vilken slutade i tragedi när hela gruppen om 39 personer tog sitt liv i slutet av 90-talet. De trodde att de skulle få åka med en farkost som kom till jorden i samband med kometen Hale-Bopp. “This life is just a stepping stone”, sa sektledaren, som inte ville förneka att han kanske var Jesus.

IS och Heavens Gate är bara två av många sekter som finns och har funnits. Tänk även vad många gånger jordens undergång har förutspåtts.

Att övertygas om att IS är ett mål och att alla skall göra sin jihad, eller att tro att du är utvald och skall resa vidare med ett rymdskepp, låter som något osannolikt att locka någon med. Men, de som går med blir verkligen övertygade om att det här är det rätta och att det är alla andra som inte har fattat. Det är sektens signum. Hur kommer det sig? Är det svaga människor eller folk som inte har några kompisar som kan bli indragna i något sånt här? Nej, det kan faktiskt vara vem som helst som blir indragen i en sekt. Continue reading